Mina söner:)

Stod igår och klickade på ketchupen på sönernas middag,
spagetti och köttfärssås,klassiskt så det förslår.
Gullen kommer nerdimpande från ovanvåningen,lillgull
skrikande av skräck,storgull med sin nya egengjorda
pilbåge i handen.

-"Mamma,filmen presenterades av McDonalds!"
Säger storsonen som nyss legat i sängen och vilat lite
innan maten för nu är båda kottarna lite krassliga.
-"Jag VILL ha McDonalds!"
Mmm,skoj o höra när man precis stått framför spisen och
lagat mat,ingen gourmet mat men barnvänligt så att snuv
pellarna orkar äta.
Mutter och morr...
Maten var dukad på varsinn bricka så de kunde äta uppe
då de är lite trötta och på maten hade jag sprutat
ketchuphjärtan.

Gårdagens chock bestod ju i Steves bravader.
Vem har inte sett och fasat över hans äventyr!
What a beauty!!
Sorgligt är det,han hade ju små barn o allt.
Men ej så oväntat heller,det var ju en sån död man
lite räknade med att han skulle få,men man hade ju
kanske hoppats på att han skulle få en sådär 40 år till...

Hösten har kommit och satt sina klor i oss ordentligt.
Höststormarna viner kring huset,fönstrena flyger upp
och skrämmer oss,drar med sig tusentals små elaka
björkfrön som är överöverallt nu.
Bambun ute har redan fått flytta in i poolrummet.
Den har blåst omkring så många ggr att jag tröttnade
och var rädd att den sku knäckas.
Snuviga trötta söner och storgull har ju dessutom
märkligt nog migrän som hittills bara visat sig på höst
och vintern...
I förrgår var ju lillgull febrig och storgull hade hvdvärk.
Storhjärtat mitt var dock pigg i morse,lite snuvig
men hvdvärken var väck.
Den kom dock tillbaka så nu är båda trollen snuviga och
hängiga och det verkar försöka sätta sig i bihålorna
på storgull,ingen öroninflammation här inte,fram med
nässprayet och så tar vi det lugnt:)
Storgull har bara ätit pencillin 2 ggr i sitt liv,
första gången då vi kom hem med lilltroll från KK,bara
6timmar gammal,så visade det sig att storebror fått
halsfluss och smittade direkt ner son bror.
Sen en öroninflammation då han var 3,det är allt.
Sen har han ju fått armen ur led 3 ggr och opererat
bort en liten cysta ur munnen när han bara var strax
över året,men han är rätt frisk storhjärtat mitt.

Lillgull är det sämre med.
Efter storebrors halsflusspussande så var han ju ej
sig lik de fösta 9månaderna innebar ambulansfärder
och många inhalationer på sjukhus,dropp osv.
En hemsk tid.
Han är därför lite extra infektionskänslig.
Så idag blir vi hemma!!
Trollen är inte tillräckligt pigga för att gå på
dagis en hel dag och jag vill ej det ska bli värre.

När jag hämtade storgull från hans dagmamma så sa hon:
-"Vet du,vi har ju fått en till liten kille här,han
heter ju också Oliver,och tror du ej dom är födda på
samma dag!!" 30/5, dock med 4år mellanrum men ändå,
vad är oddsen för det?!:)

Jag blev alldeles nostalgisk här idag,mina söner är
så stora men en dag minns man med längtan,denna:

Olivers födelse:
Nu är vårt underverk här!

Han e verkligen det vackraste o finaste o snällaste jag sett!
Älskar honom så det gör ont!!

Oliver var beräknad till den 30/5 men dagen innan så vaknade jag m lite mensvärk.
Kände att ngt var på G men slog bort d då jag var så säker på att jag skulle gå över tiden.
Städade och bjöd hit lillasyster som ville att jag skulle färga hennes hår.
När jag dammsög soffan för att chefen och hennes 1 månader gamla dotter skulle komma på
besök på onsdagen, då gick vattnet!!
Kunde inte riktigt fatta vad det var som hände, det sipprade fostervatten, jag skulle
föda barn nu!!

Helena satt o pratade i telefon med sin pojkvän och jag gick in o sa att hon fick lägga
på för att jag behövde telefonen.
"mmmm, snart" var hennes svar...
Jag sa till henne att jag inte tänkte vänta för vattnet hade gått!
Ringde svärmor o berättade och bad henne köra hem lillasyster.
Hon blev genast nervös.
Därefter ringde jag Anders på gymmet, berättade nyheten o hörde honom upprepa d o sen slänga på luren!
Börje och Suzanne kom upp o skulle hämta lillasyster o köra henne hem, men dom stannade tills Anders kom hem från gymmet.
Suzanne ställde sig o tog disken som jag precis spolat upp vatten till för att hinna ta innan
vi åkte.
Jag ringde KK o hörde hur jag skulle göra, dom ville att jag kom in för undersökning.
Jag packade o klippte naglarna så jag inte skulle flå Anders.
21:14 var vi på KK i Lund.
21:30 började värkarna.
Sen höll det på och inget verkade hjälpa i början.
var öppen endast 1 cm när dom undersökte mig, 5 timmar senare var d 2,5 cm.
Jag fick värkstimulerande dropp, och Peditin.
Minns inte så mycket i klarhet därefter, allt tog sån tid.
Jag provade att bada men det hjälpte inte.
Jag fick även akupunktur men d hjälpte bara en kort stund o endast på baksidan,
på framsidan stack det bara värre.
Vad som var skönt var när Anders masserade min rygg o att han fanns där.
Vi gick i korridorerna men jag var så trött så jag orkade inte gå så mycket.
Lustgasen verkade hjälpa och den var till stor hjälp under resten av förlossningen.
Emellanåt var jag klar och åt massa toast och drack te.
Det var många barnmorske pass som han byta av varandra under tiden jag låg där.
Jag fick EDA när jag var som mest borta, dom fick hålla upp mig i sängen för att
dom skulle kunna sticka mig.
Krystvärkarna kom och höll på i flera timmar.
2 timmar tror Anders.
Det visade sig att Oliver hade ansiktet uppåt så han inte riktigt kunde komma ut.
Jag krystade och krystade och var säker på att jag inte skulle orka en enda krystning till.
Jag skrek och var så otroligt trött.
Dom satte skallplektrod på dig för dina hjärtljud sjönk.
Anders tittade på hela tiden vad som hände och såg toppen på ditt lilla huvud, fullt av
mörkt hår, fara in och ut hela tiden.
Då kom en till Barnmorska och en Läkare in och Barnmorskan tryckte allt vad hon kunde på min mage och en annan klippte upp mig där nere, och till slut efter 28 timmar kom du ut vår älskade son!!
Pappa grät av lycka när jag fick upp dig på bröstet.
Det var verkligen ett underverk att få se dig, du var så otroligt fin!
Eftersom du legat och velat komma ut så länge så hade du väldigt toppigt huvud.
Du mätte 53 cm och vägde 3750g.

Vi älskar dig så mycket!!!



Vi bestämde oss dock snabbt att du inte skulle få några syskon för ingen av oss orkade gå igenom detta igen…
Jag för att det gjorde så ont och Pappa för att han inte ville utsätta mig för detta igen.
Nu, några dagar efter har vi dock ändrat oss!
Detta är det underbaraste som finns!!



Och javisst blev det en lillebror!:)
Elliots födelse:
Kl 03.39 på lördagsnatten vaknar jag av ett bubbel.
Jag sover ensam i sonens stora säng då han e snuvig och ligger hos pappa i vår säng.
Jag går upp på toaletten och massa blod kommer.
Samtidigt sätter värkarna igång.
D kommer m 2-2,5min mellanrum och håller i sig ca 30 sek.

Tidigare på dagen hade vi varit inne på KK och undersöks då jag gått m förvärkar i över en vecka och är rejält trött.
D tänjde då lite eftersom jag bara var öppen en enda cm.

Jag ringer KK och frågar om det skall vara så här, d säger att d e normalt då man tänjt och säger att jag kan komma in ändå för undersökning eftersom jag verkar ha ont så d får undersöka.
Väl inne så undersöker d mig och det rinner mkt slem och blod ur mig men d e fullt normalt.
Värkar har jag och är öppen 3cm så d har iaf startat säger d!
Tackar!! Jag har nu gått över en vecka och vill verkligen ha min lille gosepojk i armarna.
Snart eftersom storebror fyller år om 5 dgr och jag har längtat så dant efter o få mysa m den lille!

Värkarna gör lite ont så vi provar att bada, vi är båda trötta och slumrar till där eftersom värkarna stannar av lite pga det varma vattnet.
Jag tycker dock att nu får d inte stanna utan går upp och går BM säger att vi ska ta hål på hinnorna för att få det att komma igång bättre!
Det tycker jag låter alldeles utmärkt och ”hoppar” smidigt upp på min säng medans BM försöker få hål, fast det är väldigt segt säger hon.(Detta visar sig sen ha gett Ellis massa små sår i huvudet:( ofarliga o som små rivsår bara men ändå lite trist)

Det funkar!
Värkarna tar i och efter en stund ber jag om lustgas-finemang!
Det tar bort det onda rejält och jag blir på gott humör och traskar omkring i mitt rum och äter kexchoklad!
Anders är lite nervös och äter ingenting, läser tidning och masserar mig då jag behöver.
Vi kommer på att vi inte fotat magen och gör det, jag ser hemsk ut på d bilderna!
Hahahaa

Jag tycker dock att värkarna inte e så kraftiga längre så BM ger mig lite värkstimulerande dropp och efter ett tag är det lite för bra så jag får full dos lustgas men fortsätter gå.
Ber BM undersöka om jag öppnats ngt mer för nu gör d riktigt ont, men icke!
Ligger på 4-5cm bara men e rejält mjuk iaf.
Efter en stund klarar jag inte mer utan ber om Epidural, nu e d som allra jobbigast och givetvis ska man då behöva vänta på narkosläkaren i 30-40min, känns som 4 evigheter!
När han kommer har jag så ont och har så mkt värkar så det är ju inte lätt att göra som han ber mig-att sitta stilla då!
Han sticker mig i ryggen 7ggr innan det funkar och då kan jag slappna av en liten stund.
Strax känner jag att jag behöver sitta på toaletten väääldigt länge, kan inte gå därifrån för d trycker på hela tiden.
Till slut ger jag mig ändå upp för jag inser att går jag ej nu så föder jag Elliot i toalettstolen och det är inget ställe man ska börja livet på!
Hasar mig in till sängen och meddelar att d e nog strax en bebis här.
BM känner efter men tror inte d e riktigt på gång än men om jag behöver så ska jag ju krysta.
Känns inte riktigt som d e dags o krysta, d känns inte som m Ollie, så att man bara måste, men jag trycker lite ändå.
Elliot är på väg, men d känns inte som om d kommer gå så bra så här.
BM ber mig ställa mig halvstående i sängen, och det var ju så jag önskade föda så jag försöker fast jag har krystvärkar, att vända mig om.
Det hjälpte, på bara några krystningar känner jag hur först huvudet och sen kroppen kommer ut.
Det känns verkligen märkligt att känna allt detta och vara med om förlossningen så mkt, när jag bara var trött och borta när jag fick Oliver!
Under mig ligger en helt perfekt liten son, tänk att vi har fått en välskapt och dundersöt pojk igen!
Han har apgar 10 10 10 och är hur pigg som helst!
När jag blir sydd, han föddes m ena handen på huvudet och rev upp mig inuti och så sprack jag lite, så ligger han bara där helt snällt och iaktar oss!


Han är så otroligt pigg och lugn!
13.52 föddes vår lille son, 3830g och 51cm lång!

6 timmar efter födseln är vi hemma och möts av en stolt storebror som ska pussa lillebror hela tiden!


Han e så fin o underbar, d finns ingen större lycka!





Pappan ringe nyss,på väg hem.
Hemresan tar en 10-12timmar.
Han ringde för att berätta för storgull att det fanns
massor av godis på båten:
-"Men köp allt som är gott då!"
-"Och så lite lakrits till mamma":)
Gosetrollet mitt;)
Men huh för att åka färja i denna blåsten,jag hade
varit grön så stor jag är:(