Nu får det vara slutrest!!!

Åh!!
Ibland är livet bara så hopplöst!:(
Man kommer till en punkt man inser att man ej
kan ta sig förbi.
Så är det hos mig ikväll.

Följt valvaka via datorn,haft tvn på för att se film.
Gick ner för att brygga mig nytt varmt gott te.
Kommer upp och blir mött av en stor snabb skugga i
sovrumsdörren!!
Den skyggar och springer snabbt in igen.
Kattlikt.
Men var en fetespindel.
Den grymmaste jag sett på länge.

Det finns spindlar som bor i vår trädgård.
Dom hänger där i ett nät eller under en sten och ser
feta och för mig numera ganska så ofarliga ut.
Dem har jag nästan vant mig vid även om jag aldrig
sku gå nära.
Men går de in i mitt hus,så går de för långt!!!

Nu sitter jag med benen under mig på pallen och slänger
då och då skräckslagna blickar mot sovrumsdörren.
Den är antagligen ngnstans där inne.
Jag har försökt ha dörren under uppsikt men ibland har
skräcken blivit för stor och jag har fått gå ner för
att lugna mitt stackars hoppande hjärta.

Den kan ha vandrat ut här...
Datorbordet är precis utanför sovrumsdörren.
Därav de uppdragna fötterna.
Oooooh den kan vara precis vart som helst!!!

Hoppas den inte gått in till barnen.

Den måste dö innan jag kan sova,det är oundvikligt!
Men hur....
Snyft!

Åh vad jag är ensam ibland:(

Jag klarar det mesta på egen hand,klagar ej.
Men detta...
Min akilleshäl.

Dessutom,som grädde på moset så rullar det på en
japansk skräckfilm i mitt sovrum och jag kan ju inte
gå in där för o byta kanal för den kan ju vara var
som helst och där finns ju många mörka ytor.

Livet suger just nu!!!:(


*****************************************************
Buhuhuu

Ilskan har lite tagit överhand och jag har vågat lysa
i rummet då och då.

Tagit på mig skorna och gått in och lyst.

Flera ggr.

Aset e väck!!

Inte kan jag gå o lägga mig med den där inne!

Lyst i alla rum.

Överallt.

Tänt hos kottarna och klampat omkring.

Så mkt bättre det hade varit om jag bara hade
fått se den här utanför,långt från mitt sovrum...
Då hade mor min kunnat ta den imorrn om den ej
flyttat ut självmant.
Men icke.

Då och då känner jag ngt krypande på kroppen,rycker
till som i spasmer,tur ändå man är ensam.

Men hade sambon varit här så hade ju han fått döda
kräket och jag hade kunnat sova!!
Mutter och morr så övergiven jag känner mig ikväll:(


Jag inser att jag får sova med skorna på.