Mintgrönt

Taket är nu ej längre mörkblått utan har fått
en mintgrön ton.
Funderar på att behålla det,varför köra klassiskt
svartbrunt och vitt som vi tänkt oss,mintgrönt är
ej var dag man ser numera.

För att göra arbetet så noga som jag önskar sku jag
behövt skruva ner en list som sambon skruvat upp och
som det sen skall sitta en glasskiva på som skjutdörr.
Efter att ha hittat rätt skruvbits,hittat skruvdragaren
som jag slarvat bort tidigare på kvällen,upptäckt att
bitset var för kort och gått ut i förrådet och upptäckt
att alla våra stjärnskruvmejslar e borta (?!) hittat
en som jag gömt i min tvättstuga och skruvat bort den
där listen så upptäcker jag att listeländet fortfarande
sitter där det sitter och bara vägrar göra som jag säger
och komma ner från taket.

Nu är jag inte Hulken.
Enligt storgull är pappa Hulken.
Jag är 165,ca 60kg,hemmafru (nästan då) och har ej orkat
träna sen jag flyttade ut hit i skogen så jag har en ngn
stor styrka att skryta med direkt.
Jag hängde mig tom i listeländet,för ngn tunnis är jag
ju inte men den satt där den satt.
Mina biffiga 60kg borde ju ändå ha gjort ngt tycker man
men jag börjar fundera på om pappan har fuskat där på ngt
sätt... Sättlim typ.
Men han svär på att den bara är skruvad.

Så nu har jag fått muttra och morra och måla taket med
sista lagret fuktspärr UTAN att ha fått ner listen och
måla där under!!:(
På bilden nedan syns liksom ett glapp,det är DÄR listen
sitter...

Det är ju inte sådär dödsallvarligt,jag kan ju måla den
lilla biten även om taket är vitt och färdigt,det går ju
liksom ej ihop med övriga tak och skall ändå ha en metall
list runt hörnen liksom så det kommer att kunna ordnas,
men ändå!
Irriterar mig.
Nu sitter jag vaken i väntan på att fuktspärren skall torka
såpass att jag kan lägga dit en mjukfog i kanterna ikväll
så den hinner torka tills imorrn så jag kan måla över den
och det är klart för pappan att fixa elen i övermorgon
då han kommer hem och jag jobbar.
Jag åker hemifrån vid 3tiden imorrn,kottarna är då sedan
länge lämnade på dagis/dagmamma (9för storgull för att ej
missa gympan,11för lillgull för att ej missa hela dan)
sen är jag ej hemma förrens onsdag morgon vid 9-10tiden.


Gullen har sussat gott genom hela mitt muttrande morrande
och målande,inkl skruvandet och hängandet och en och annan
Småländsk svordom.
...förstår ej hur dom kan sova så där...
Storgull har som vanligt ganska intressant klädsel.
Som jag och pappan skapade hnm+raggsockor.
Enbart.
Underbart:)
Det var lite kallt på golvet sa han.
(Jaja,de ligger i min säng igen,jag vet,men vi var hemma
sent och jag hade glömt att mangla deras lakan,vilket är
ett måste så då hamnade de i min säng)(och jag kommer ju
ej få träffa gullen på 2dygn för jag ska jobba så att få
ligga och sniffa deras andedräkt alldeles nära hela natten
är liksom ej tokfel)



Vi hade ju dessutom suttit i ett tält och sett Cirkus,det
gick bra större delen av tiden,men de sista 20minutrarna
bjöd ej på ngn sommarvärme direkt.
Den råa kalla dimman kom krypande och trängde in i skor
och överallt så vi var lite huttriga när vi kom hem.
Men lillgull var förundrad.
Under hela föreställningen satt han snällt och storögt
bredvid farmodern sin,sa inte ett enda ljud.
Kunde inte ens äta godis,satt och höll en liten kola i
handen hela tiden.
Storgull gillade det också!
Han kommenterade högljutt allt häftigt de gjorde och var
gång han tjoade till för att berätta ngt coolt så stängdes
musiken av så alla hörde hnm;)

(Varför måste hästarna ha sån där grej som gör att de
måste gå med nacken böjd,jag hade tyckt det var himskans
oskönt,tycker ngn att det är snyggare om hästarna ser ut
att ha ryggskott?! Vansinne!!)


Jag har lokaliserat källan till min ångest för Cirkus.
Min mor.
Hon erkände att det nog var hennes fel,hon kände precis
lika mkt ångest hon för att gå på Cirkus.
Varför vet vi egentligen inte.
Barnen älskar det ju och tycker det är så vackert och
spännande och glittrigt och ett sånt äventyr.
Cyniska mamman ser bara hur magra dom är,som skinn och ben,
hur slitet allt är och hur trötta och sura dom ser ut.
Hur barnen som leker utanför är barfota,i kortärmat när vi
går i vinterjackor för det ångar om vår andedräkt i kylan
och deras små ansikten är jättesmutsiga med näsblod under
deras näsor och händerna deras är svarta av smuts.

När jag var yngre var jag och min mor i Ryssland.
På Cirkus.
Det var annorlunda!
Vackert.
Men bistert.
Det jag minns bäst var den balettdansande ballerinan och
den drogade brunbjörnen i kedja som leddes runt och gjorde
konster medans publiken hisnade.

Jag HAR positiva Cirkusminnen.
Dock ej självupplevda.
När jag flyttade hemifrån som 15åring för att gå på gymnasie
i kalla orten Nässjö så träffade jag efter en tid en ngr år
äldre väninna som hade gått på Cirkusgymnasie.
Hon var norrlänning och rödhårig och alldeles alldeles
underbar.
Hennes berättelser över många koppar te på nätterna var
otroliga.
Det är även hennes förtjänst att jag numera är Skånebo.
Hon övertalade mig att följa med på en medeltidsfest på
ett gammalt slott här nere då hon skulle uppträda med att
spruta eld och ligga på glas och sådant och behövde en
assistent.
Vi sydde oss raskt varsinn tidsenlig klänning och tog
bussen ner,vi var ju studenter.
Vid mitt första besök i Malmö var jag fast.
När jag stod på min första gröna stadsbuss bestämde jag
mig direkt för att här skulle jag minsann bo!
Hem och säga upp lägenheten och packa,3månader senare
bodde man här!:)

Det är helt klart staden i mitt hjärta!
6månader senare hade jag övertalat min lilla syster yster
att ej flytta med min mor till Stockholm igen utan hit,
till södern.
Min inbitna Stockholmsmoder tog det längre tid att få ner.
Stockholm kommer ju för alltid att vara hennes "hemma",
vart hon än bor och hur länge men när jag hade en månad
kvar av min andra graviditet var det äntligen dags för
henne att bli Skåning hon med.

Nu är det bara far min som borde flytta hit han också...
Hans fru Neta hade nog ej haft mkt emot det,4av deras
totalt 5 ihopräknade barn bor ju här,4barnbarn.
Men far min har bott i Ankarsrum hela sitt liv,har jobbat
på sin fars uppstartade Elfirma så länge han har kunnat
och skulle nog ha väldigt svårt att rycka upp sina fötter.
Men så är han lycklig med sin Neta,så vem vet om hon
lyckas övertala hnm en dag när han har blivit en glad
pensionär;)


Till dagens skador,det tyvärr återkommande inslaget i
den klumpiga mammans blog:
*Idag vaknade jag med grym träningsvärk på ovansidan av mitt
högra lår.
Oförklarligt.
Jag har då inte rört på mig.
Måste skett i sömnen.
Men faktum är att jag knappt kan röra benet,sitta på knä
är nästintill omöjligt.
Gör ont som tusan och är varmt och hårt.
Skumt,som om jag skulle ha sportat el ngt,tsss.
*Skada no2 består i att jag idag skulle koka lite linser
som jag kunde ha o äta på istället för godis vilket jag
försöker trappa ner beroendet av.
När jag kokar linser använder jag gröna och röda linser,
Sabsi Gormeh kryddor-örter och torkade små citroner.
De där citronerna måste bankas sönder och det sker med
hjälp av en trähammare-en sådan man mörar kött med,den
hammaren råkade jag slå med all min grymt stora kraft
över min stackars vänstra tumme som nu också är
oanvändbar.

I övrigt,käre sambo,du bör se över Yodas lilla slinga.
Idag hittade vi hnm i landet.
Där skall han inte vara.
Han var uppenbart medtagen och fick genast skickas på
laddning en stund innan han kunde fortsätta att klippa
vår gräsmatta,vilket vi är så tacksamma över.




**********************************************************
Uppdatering 01:10.
Fogen är lagd.
Fick väcka stackars bakfulla sambon mitt i natten med sms
för att fråga vilken tub som sku användas,latex eller silicon.
Efter att ha jagat rätt på siliconsprutan som jag senast sett
lillsonen använda som pangare har jag nu gjort det sista
för idag.
Dock är silikonsprutan inte riktigt min vän.
Kan av dömmande människor anses lite komiskt men jag borde
nog ha varit mindre envis och lämnat detta momentet åt
pappan som är med siliconvan än jag.
Det är ju hans jobb liksom.
Men jag tror ändå inte han har ngt att klaga på.
Som han tidigare meddelade så litar han på mig!!
Det skulle ni veta hur mkt det betyder såhär renoveringsmässigt.
Det är få personer som sambon litar på skulle göra ett bra jobb
och att räknas dit är en enorm merit.
Mannen min kan allt,jag menar allt och han är duktig.
Så han kan tycka det är lite frustrerande med folk som kan
lika mkt som hnm eller har tummen mitt i handen.
Men nu är han väldans många mil bort och också borta väldans
många dagar så jag kan arbeta fritt och han får ej se misstagen,
de kan göras om och göras rätt,utan bara de färdiga resultaten;)

...mitt i mitt nattarbete så hör jag lite ovanliga ljud från
sovrummet.
Tassar ut och finner lillgull liggandes på kanten till vår säng,
kallt hårt trä.
Lägger upp hnm igen men icke,minimannen meddelar att han pinkat
på sig,osis,det var inte med i planeringen,varken för natten
eller det pressade schemat imorrn innan jag åker till jobb.
Men sonen och sängen bytes på och mitt lilla yrvakna gull
säger så snällt:
-"Du komma mysa med mig?"
Så självklart kryper man ner en stund:)
Nu väntar bara tandborstning på mig sen skall jag krypa ner
mellan mina kärlekar och däcka,sova mina 6timmar innan dagen
åter gryr och man väcks till sönernas glada kvitter.