Ett farväl och en fortsättning

GUD vad kokostoppar är underskattat!:)
Det är ju faktiskt så gott!
Storgull kom nyss hem från kompisen Gustav där han
varit sedan kl 14 idag och de hade bakat just kokostoppar
och det är ju dundergott,sällan man bakar det själv!
Iaf jag.


Idag har vi ju varit på begravning.
Sambons farfar gick bort för en tid sedan.
Av 9 syskon lever 8 och de och deras familjer var där
för att säga farväl.
Det var en vacker gudstjänst.
Så stilla och rofylld.
Dagen var höljd i dimma,kyrkan var inbäddad i dis.
Det var så fridfullt så inte ens de många ljusen i
kyrkan rörde sig,alldeles alldeles lugnt.
Det enda ljud förutom prästens mässande röst var en
övervintrad getings surrande i fönstret.

Begravningar är alltid svåra.
Få saker berör mitt hjärta så hårt som vänners gråt.
De man älskar som har det jobbigt.
Att säga farväl och aldrig få dela deras närhet är hemskt.
Jag som ej tror på ngn gud har inga hopp om att återse de
som ej finns hos en mer.
Det är lurigt,man skulle önska att ngt fanns,men inte finns
det ngn himmel för blommor som vissnar,varför skulle då
människan få leva vidare i en annan värld?

Vad är en såkallad själ?
Man kan i bland känna en närhet av ngn man älskat och saknar,
känslan kan vara så stark så man nästan kan röra vid dem.
Men vad annat är det än ens egen saknad?
Ens egen kärlek och längtan efter personen som tar sig form
i att man önskar så hett att de verkligen skulle finnas där.

Jag minns min egen älskade farmors begravning.
Den mest godhjärtade människa jag mött,det jag fått uppleva
av henne vårdar jag som ett enbart ljust minne.
Hennes godhet och förmåga att lyssna var gång man ringde för
att prata som vilsen tonåring är en förebild,jag minns henne
alltid leende,hennes skrockande skratt och de temuggar vi
alltid drack te ur när vi besökte henne står i mitt skåp som
en bild av henne,var gång jag öppnar skåpet ler jag och är
lycklig över att ha en liten liten bit av henne hos mig.
En symbol för det vi delade.

Den dagen det var dags att säga farväl till henne är som ett
sår,men ändå vackert.
En av de bilder som jag minns starkast är då hennes 3
barndoms väninnor gick fram till kistan,arm i arm,i sina
svarta små dräkter,lika krokryggiga som min älskade farmor.
De tackade henne för alla de år de haft ihop och delade med
sig till oss av lite av de många minnen de hade av henne.
De visste säkert att det snart var deras tur att ligga där
framme.
Men jag är så tacksam att de gav mig ännu en pusselbit av
hennes liv,för mig är hon farmor,för dem har hon varit en
ung flicka,en mamma och en fru,deras väninna.
Begravningar är tungt,men ändå så skönt att få säga det där
sista farvälet till dem man bryr sig om,ett avslut.

Min väninna som gick bort för 2år sedan och lämnade 2 små
döttrar i samma ålder som mina egna barn efter en tid av
cancer,hennes begravning kunde jag ej komma till.
Samma vecka som jordfästningen skulle vara så separerade jag
och sambon för en kort tid,allt var upponer men vi är ju här
idag.
Jag har fortfarande stor ångest över att jag ej kunde komma
den dagen och säga det där sista farvälet.
Det är det sista värdefulla man kan göra för en annan
människa,att visa deras nära att hon var viktig för andra.
Jag har inte ens förmått mig att ta mig till hennes grav för
att jag fortfarande tänker så mkt på henne och hennes små barn
och familj och ångrar så att jag ej kunde åka till begravningen.
En dag skall jag åka och lägga en blomma och ett brev på hennes
grav,jag har fortfarande de brev kvar som hon skrev och hennes
allt för tidiga bortgång gör mig ofta påminnd om att livet kan
ta slut när man minst anar det,hjälper mig att fånga dagen.
Inte tror jag att hon kan läsa det brevet jag planerar skriva.
Skulle hennes medvetande finnas ngn stans så vet hon nog att
jag tänker på henne och hennes familj,saknar henne.
Men det skulle vara skönt att få be om ursäkt för att man ej
fanns där för att hedra och skulle hennes familj råka se
brevet så skulle de som älskat henne så mkt veta att hon
lever kvar i hjärtan hos andra också,att hon var av betydelse
för många,att vi minns henne.


Hela min älskade familj sover sött nu sedan ngn timme tillbaka.
Även mannen.
Flyget hans var mkt försenat igår och han var hemma mitt i
natten.
Eftersom jag slitit så hårt här i veckan för att få
vardagsrummet färdigt för att glädja hnm väntade jag uppe.
Det och den tunga dagen har gjort oss helt färdiga.
Även jag skall gå och krypa till kojs efter att diskmaskinen
kört klart så man slipper fundera på bränder mitt i natten.

Jag blev iaf klar med vardagsrummet:)
Sambon åkte från total kaos och kom hem till ett helt
fungerande och jättemysigt vardagsrum/matrum så han blev så
glad så!
Väggarna var bara gipsade när han åkte,jag hade spacklat
och slipat men i veckan har väggarna vävats och målats,även
köksstolarna har målats om då jag var så innerligt trött på
hur fula de var,och dessutom var de trasiga men vi har ej
hittat några andra vi gillar eller kunnat enas om och just nu
prioriterar vi ej att lägga massa tusenlappar på det men det
hade varit lite svårt att fira jul på stolar som man nästan
trillade rakt igenom...
Så efter Lindas och min "Äntligen hemma" diskussion bestämde
jag mig för att göra slag i saken och målade stolarna i 3
olika toner av brunt,2 av samma färg står mittemot varandra
och dynorna blev lagade,klädda och fastskruvade ordentligt;)
Så så här ser alltså vårt vardagsrum ut nu:
Tänk då att för 9dgr sen var det bara hemskt,det mesta
av arbetet har ju skett kvälls och nattetid eftersom jag har
2 söner och en liten Nelson som prioriteras först.



Jo,fönsterbrädor och lister saknas som synes men jag tryckte
dit blommor och pynt ändå för jag var så trött på att ha det
så himla stökigt:)
(Även det där träfärgade mellan fönterrutorna skall kläs
med vit list)
Nöjd blev jag!


Dagens Nelsons sovstil kort är det sista;)
(Om jag kan låta bli;)
Kan ju ej visa samma sak hela tiden även om jag blir så himla
glad själv av se hur go tarmen är!;)
Detta är hans passion!
Han är en halsgrops fetischist.
Alltid alltid skall han ligga över halsen eller burra in sitt
söta lilla huvud i halsgropen för att mysa då han vill sova.
Och jag älskar det!:)
Än så länge,nu väger han ju bara 3,5kg;)


De bygger nytt dagis här för att vi förökar oss så mkt här
i Hofterup.
Spännande tyckte lillgull och vi blev fast hur länge som
helst för att se hela proceduren.
Jag är ej helt tillfreds med att det är baracker som lyfts
dit för att bli dagis...
Är detta en varaktig lösning verkligen?!


Bara en söt bild på 2 av mina gullungar:)
Nelson finner sig nästan i vad som helst,allt kottarna
gör med hnm älskar han!
De gör ju ej saker som skulle göra hnm illa,de bara
älskar hnm lika mkt som han älskar dem:)


Igår kom det där "klicket" vi väntat på.
Nelson visar när han behöver gå ut för att göra behov!
Han går inte bara längre och gör dem på badrumsmattan utan
han sätter sig duktigt framför altandörren och sitter där
still,tyst och stirrar rakt in i dörren.
Sen är det ju upp till oss att se den där lille lorten som
sitter där så ljudlöst och orörligt bakom det stora bordet,
vilket INTE är det lättaste,han är ju stor som en fluglort
ungefär i stora huset och tröttnar han på att sitta där med
trängande blåsa så går han ju givetvis och sätter sig ngn
annan stans om vi är så dumma så vi ej ser hnm.

Han har även förstått att när han får på sig sin lilla gröna
tröja så är det dags att åka bil!
Då traskar han snällt in i sin lilla bur och lägger sig och
väntar,helt nöjd:)


Ikväll kom barnens farmor och farfar upp med en liten
present till vår minsting:)
ÄNTLIGEN fick han en säng!
En alldeles lagom liten liten säng som passar hnm perfekt:)


När käre sambon kom hem igår hade han med sig mängder
av presenter till sina älsklingar som vanligt:)
Parfym-Boss Femme,mascara,läppstift och 3 olika mörka choklad kakor fick jag!!!:)
Länken ovan visar även de 2 parfymer jag fick förra
veckan,nr 1 o nr 8:)
Så här går man omkring och luktar som en liten blomma,alltid;)


Kottarna tjatar nog nästintill varje dag om Thailand.
De kikar längtande i albumet därifrån och frågar när vi
skall åka dit igen...
Jo det blir ju ej nu,möjligtvis till nästa höst men OH
vad vi längtar alltihopa!!:)



Nu väntar bingen på trötta mamman.
Veckans slit är över och jag kan bara vila och ta det
lugnt.
Dagen har satt sina spår även på mig och ögonen svider.
Imorgon väntar bad på kvällen och torsdagen bjuder på Lussekatts
bak med polaren Gustav:)
Ja hela långa veckan är fullbokad med glädjeämnen faktiskt!:)