Lucia med ångest

Jag måste ha snoozat mobilen när den ringde för när
jag tittade upp på klockans röda siffror i taket så
stod de på 06.38.
Luciatåget började 07.20!
Ojoj,ner och göra välling och te,kasta på kottarna
kläder och min lilla underbara älskling,han är inte
så morgonpigg som sin storebror inte utan det var mkt
pussar som behövdes för att han skulle bli glad och vaken.
Ångest över att ej låta kottarna vakna i lugn och ro,
med gos och mys som de är vana vid,särskilt idag när jag
skulle vara ifrån lillhjärtat så länge så hade det varit
skönt att få ge hnm en lugn start på dagen iaf.

Givetvis kom jag ej isäng i tid igår.
Mkt att fixa här hemma och förbereda för idag och
tiden mellan 21-22 är ju helig,då är jag bänkad
framför tvn på tisdagar,utan undantag!

I tid kom vi iaf och min lille pepparkaka var så fin!!:)
Man kunde dock se hur trött han var.
Här är han längst ut till vänster,tittar ner:
(klicka på bilderna för större)


Pepparkakssången.
Lillgull längst till vänster igen:


Min lilla trötta älskling:


Det var lite tröttsamt tyckte han och började pyssla
med lite annat...


Jag passade på att fota lite annat också.
Så här beskrev lillgulls förra dagisavdelning hnm:
(klicka på bilden för större)


Det här är ett porträtt han gjorde av sin familj då han
var 2 år,Ollie,pappa som bär Ellis och mamma:)


Ellis blir intervjuad om sin pappa:)


Och om sin mamma:)


Det är verkligen med STOR ångestklump jag sitter här
hemma nu.
UTAN lilltroll!:(
Det blir 11 långa timmar för hjärtat mitt idag och han
var ju så trött igår,oh så ont det gör!
Men fröknarna tyckte det var bäst för hnm att stanna där
efter Luciatåget och ej följa med hem de 2 små timmar jag
och storgull är hemma innan det är dags att fara till
jobb och dagmamma.
Och ja han ville ju stanna...
Men det är ej lättare för det,att vara förälder innebär
alltid ångest om huruvida man gör sitt barns bästa el ej.
Jag önskar så att jag hade min lille sömniga pepparkaka
här hos mig,fick sitta och pussa på hans tjocka goa kinder
och låta hnm prata sina underbar ramsor:)
Älskade älskade onge!:)

Så här glad var han när jag gick,den bilden lindrar
min ångest ngt iaf.
Lillgull och polarna:



Storgull väckte mig inatt ngn gång också.
Han hade drömt att Nelson kliade mkt på sin hals för
han håller o vänja sig vid sitt halsband nu och då hade
han kliat så mkt så huvudet hans hade trillat av!!
Han levde ändå och storgull väckte mig för att vi var
tvugna att hjälpa hnm!!
Det tog lite tid av förklaringar för att storgull skulle
förstå att det som tur bara var en dröm.
-"Då drömde jag bara det då mamma?"
Frågade han mig och jag svarade,sen somnade han om igen
och jag vet fortfarande inte om han var riktigt vaken;)

Han är så lycklig och stolt över sin lilla hund!
Han skall jämt gå med hnm i kopplet och frågar mig nog
4-5ggr per dag:
-"Mamma,visst är Nelson söt?!:)"
Och så myser han och pussar på hnm så mkt han kan!

Storhjärtats dagmamma ringde just och berättade att är det
kris ngn gång så det är dåligt väder och så så kan lika
gärna hon hämta Ellis på dagis och ta hnm med hem till
sig så jag slipper stressa,hon är ju för go!!!:)
Mina barn kommer ju vara sist de veckor jag jobbar de
sena tiderna,det känns lite.

Dagmamman kommer hem hit och hämtar storgull kl11 för
de skall gå till lekplatsen bakom vårt hus och leka med
en annan dagmamma,mysigt!
Nu väntar förberedning av middagen ikväll,städning av
huset efter morgonens stress och viktigast av allt,
gosa med den hemmavarande sonen och lillvov;)