fredag, december 01, 2006

Valjakkala rycker ut

Igår kl 1928 så dog plötsligt allt ljus i hela huset.
Jag låg och läste sagor för sönerna i deras sovrum.
Ingen telefon eller ficklampa till hands såklart och
hunden är ju inte mkt till hjälp om ngt farligt sku ske.
Hela skräckscenariot målades upp,nu har ngn tagit sig in
i huset eftersom jag lämnade nedervåningen olåst då pappan
aldrig tar med sig nyckel när han ska ngn stans och jag ej
ville behöva gå ner mitt i nattningen så kottarna vaknade
till och blev nyfikna.

Becksvart,knäpptyst.
Storgull ger till ett litet gnyeende och säger att han är rädd.
Mamman som är galet mörkrädd måste ju gå ner för trappan
ändå eftersom barnens säkerhet alltid kommer först.
Där nere finns proppskåpet,väl gömt och högt upp.
Och vad skulle vi göra uppe hela tiden i ett mörkt hus?!
Gömma oss under sängen med en tokig hund som säkert
trodde vi skulle busa?!
Och jag är ej typen som ligger o väntar på att ngt ska ske!
Superhjältar som rycker ut för att rädda fåniga mörkrädda
mammor när strömmen gått finns det ont om också.


Helt säker på att under trappen,med öppna trappsteg kommer
ngn vara gömd för att kötta henne!
Jodå,man har ju sett på filmer att de både kan ta hälsenorna
och kasta sig fram för att döda mig minsann,men inte med en
min eller ton visas min rädsla för trollen:)
Säkert att det är Valjakkala som är på rymmen och smugit
sig in för att mörda ytterligare 3 efter att "gulliga"
Lindan skrämt upp mig tidigare i veckan:(
Räddningen är det lilla spöket från IKEA som man kan ta bort
från sladden och det då är laddat och lyser.
Det ger ett kallt blått sken runt omkring oss.

Mamman är ju inte lång direkt så när sådant sker så måste
långa skohornet fram för att försöka få upp jordfelsbrytaren.
Funkar inte.
Mamman letar reda på sin mobiltelefon som har precis alla
funktioner som behövs,inkl en stark ficklampa.
Säger hurtigt till kottarna att vänta där medans hon går och
hämtar en stol för att stå så där och fjutta med skohornet
och pilla upp och ner knappar i proppskåpet är omöjligt.
2 i taget fälls upp för att se om jordfelsbrytaren kan fällas
upp,men icke.
Fungerar inte hur jag än gör.

Till slut finns bara en utväg.
Ta på skorna och traska in till grannen i bara pyjamas.
Lillgull i mormoderns stooora tofflor och vakthunden under armen.
Storgull skrikande springande i förväg genom mörkret,ingen
ytterbelysning funkar ju heller så det är så svart så svart.

Mannen min går ej att få ta på,han är hos sin mor och bråkar
med hennes internet,alltså är telefonen upptagen där och ngn
mobil tog han ju ej med sig såklart.
Bara till att vänta.
Men hos grannen går det ingen nöd på oss:)
Vi får pepparkakor och julmust och kottarna tycker det är
så spännande så!:)

Vi räknar ju kallt med att mannen skall förstå att vi smitit
in hit när han ej hittar oss hemma och huset är så svart.
Men icke.
När vi tittar ut från grannarnas hus så ser vi att ljuset
lyser inne hos oss,bilen är hemma och mannen har ej saknat
oss ett dugg:(
När vi traskat in möts vi istället av en sur man som buttert
frågar vad jag nu har gjort!
Jamen,jag låg ju bara o läste sagor!
Nedanvåningen var kvällssläckt,några lampor lös men jag skulle
natta gullen så jag gjorde minsann inget:(
Givetvis var det jag som skulle ha gjort ngt!

Halva köket hade han lyckats riva också.
I detta huset har elen dragits lite hur som helst till min
käre elektrikerfaders stora mardröm.
Kaffebryggaren,vattenkokaren,radion,fläkt,micro,takbelysning,
vinkyl och lite smått och gott ligger på samma.
Inte det allra klokaste.
PAPPA min vi behöver verkligen dig här!!!
Allt hade han rivit ut och kopplat ur,fläkten var itumonterad,
vinkylen utdragen och väggen uppskuren eftersom vi hade tepetserat
över en sån där dosa som han nu höll på att koppla i...
Lister nedrivna eller hängandes på trekvart...

Mannen var så sur på mig för att han inte kan lämna hemmet
utan att jag ställer till ngt:(
När han skruvat och muttrat tillräckligt länge så ringde jag
min kloke far.
Lämnade över luren efter en stund till mannen min så de fick
slå sina kloka huvuden ihop,de meckade lite över telefon men
blev ej klokare.
Till slut klickade det till hos mannen min!!!
Aaaaaah,han har ju även sladden till dammen indragen och satt
i en kontakt inomhus,klämt i dörren för han ej har pallat
koppla med elen...
Den har det ju säkerligen kommit fukt i så han testar att dra
ur den också och VIPS varde ljus!!
Hehe
Mannen var sådär lagom generad med pappan min i telefonen och
utbrottet på mig;)
Mmm,kan han ha!

Så så här snyggt kök har vi nu och mannen min har åkt med lillsonen
för att handla lister och fönsterbrädor och uttag så vi kan få upp
stjärnor och ljusstakar även i vardagsrummet!

5 Comments:

At fredag, december 01, 2006 3:11:00 em, Anonymous Anonym said...

Det där med el är jag livrädd för, håller gärna inte på med det. Målning, matlagning och trädgårdsarbete fixar jag, resten får vi ha hjälp med, Ha en trevlig helg, syns imorgon

 
At fredag, december 01, 2006 3:34:00 em, Blogger Grått Med Vita Knutar said...

Hahahahaha sorry snäckan min! Men du var minsann lagom studsig när jag bad dig vänta i dörren när jag skulle ut till bilen där i mörkret hahahahahha så lite rätt åt dig är det *fniss*
Men jag tycker synd om dig faktiskt, skulle inte alls vilja få det meckmörkt här hemma när jag är ensam :o(
Men nu är iallafall Valjakkala bakom lås och bom igen :o)
Vad hittar ni på en fredag som denna?
Håkan ringde nyss och här ska visst fås ner bård och handlat målarfärg ikväll *ler* Eld i baken på gubben hihi

Ses på söndag!
Har ni tid innan så spelar Cappe match på dagen!

KRAMAR i massor och håll mannen din borta från elen ;o) hihi

 
At lördag, december 02, 2006 10:21:00 fm, Blogger Mindi said...

Ryyyyser!
Här är en till som är väldigt mörkrädd! ;)

Vad fint det blir i köket!

Tack för din åsikt i min blogg i går... så skönt att höra att många med mig tycker lika. ;)

Stoooooooooooooooooooooooor
kram
M I N D I

 
At lördag, december 02, 2006 12:24:00 em, Anonymous Anonym said...

Iiiihh! Jag som ska vara ensam hemma med SmåMyrorna hela helgen. ;)

Vet du. Jag blir alltid fast sååå länge i din blogg. Bara ääälskar alla bilderna, ju. :)

 
At måndag, december 04, 2006 2:39:00 em, Anonymous Anonym said...

Uscha, lät inge vidare. Tur det löste sej till slut iaf. Kramar

 

Skicka en kommentar

<< Home