Dunder och cross

Var morgon när jag duschat och smörjer in mig så
blir jag påminnd om hur underbart vi hade det i
slutet av februari förra året.
Doften tar mig tillbaks till Thailand...
Visst smorde jag mig flera ggr om dagen där nere
för att jag hade brännt mig men det hör lite till;)

Mörkret känns lite extra tungt nu och tankarna till
sol och värme blir allt fler.
Jag är ej van vid sån här mörk,regnig snölös vinter.
Men visst,jag är ändå tacksam,känns lite som om ngn
ger mig ett år till att hålla mig vid liv,haha.
...då jag uppenbart är en väldigt kass förare.

Så mkt dofter egentligen betyder!
Denna morgon smörjning gör mig lycklig!
Var gång drömmer jag om att stå där solbränd i bikini
i värmen och det enda vi gör är att bada, sola, äta
gott och ha det alldeles alldeles underbart:)
Ta parfymer,visst blir man påverkad om mannen kommer
in,snyggt klädd och luktar så där manligt gott... mmm!
Och inte finns det ngt underbarare än att sniffa på
en nyfödd bebis...
Vet ej vad det är men det gör en så lycklig och man
vill bara hålla den där lilla söta så nära,så försiktigt
och bara sniffa på dess hår och nacke...

Jo det är fortfarande en av mina drömmar.
En 3e kotte.
Det är min allra högsta önskan.
Men det är ej läge nu.
Den drömmen inkluderar att vi båda skall längta efter
denna kotten,förra graviditeten var så ensam,så ledsam.
Barn förtjänar att vara efterlängtade.
Och nej,just nu är det ej tid.
Drömmarna numera kretsar mest om resor.
Till värme sol och bad.
Få visa kottarna världen och dess kultur,dess äventyr
och möjligheter!
Storgull törstar ju verkligen efter att få upptäcka!
Han har ju redan lärt sig läsa och räkna nu längtar han
efter och försöker så gott han kan att lära sig mer om
alla språk som finns,frågar och testar.
Han kan många olika ord från flera språk och hans minne
är ju enormt.
Det är nu när det är i hans intresse som det är lägligt
att visa och lära hnm.
Det är underbart:)
Det är som att ha Da Vinci koden här hemma,var dag,live.
Man hör hnm ofta viska,prova orden,säga dem tyst för sig
själv innan han säger dem högt,alltid rätt.
Han läser snart lika snabbt som mig och han LÄNGTAR
efter att få lära sig allt!

Lillhjärtat då...
Ouff.
Det är svårt.
Jag vet inte i vilken värld han lever i.
Jag vet ej hur mkt han förstår och hur mkt han bara struntar
i att lyssna på och lära av för att han har för mkt annat
för sig...
Han är ej lätt att få grepp om.
Från att ha varit världens goaste lilla kramigaste solstråle
har ju även han öppnat dörren till trotsålderns grymma värld.
Envisare är svår att finna,allt skall vara enligt hans regler
och det går ej att resonera.
Han drar ner mungiporna och skjuter ut sin pyttelilla haka
och bara säger NEJ!
...förstår ej vart han kan ha fått det ifrån...
Imorrn kommer iaf hans utredare till dagis för att umgås lite
mer med hnm,för dem är det ju talet som är problemet,det vet
ju vi att han har,hur bra som helst,dock ej såå tydligt.
Men att förbättra hans kommunikation vore ju ett väldigt
stort och viktigt steg för att förstå sig på det där lilla
fröet som vi älskar så otroligt mkt.

Ett annat stort problem just nu är skruttibangbang som vi
döpt vår v40 till.
Efter min lilla dikesfärd är bilen ju minst sagt opålitlig
och tom mannen min som är den bäste chaufför jag åkt med
tycker att den är lite småotäck.
Bilfirmans besiktning av den var en stor suck.
Skadorna uppgår till ungefär samma summa som jag sku fått
ut om jag sålt den.
Antagligen är den ej lönt att laga och det suger.
Visst,det är smidigt att få pengar i handen ist men oh så
krångligt detta är i min värld.
Men faktum är ju att jag är livrädd var gång jag kör den.
Den fladdrar över vägen och det gäller att ha ett kramp
aktigt grepp om ratten med båda händerna,inte göra ngr
förhastade rörelser och ta det luuugnt.
Mmmm.
Jag har ju själv orsakat det men ändå... suck.


Till dagens drös av bilder:)
Som faktiskt är från igår.
Jag följde med för att få se stora sonen köra sin nya cross
och tänkte att det skulle vara kul att se om den lille sonen
också är intresserad,så på med stödhjulen på den lilla
crossen och in med den i bilen och iväg:)
Han skulle äntligen få premiärköra!
Nu är ju lillsonen av det lite mer räddhågade slaget så
det tog lite tid och han ville då absolut inte åka ensam
men han log med hela ansiktet när han körde!!

Storgull då... det är ju lite så att kollar många på så
är det lite lätt att vara för ivrig,spela över lite.
Vi hade ändå pratat om detta med hnm i bilen för att vi
känner ju hnm men ändå... Ajajajaj.
Innan han riktigt hamnat tillrätta på crossen,satt lite
snett så gasade han till och crollen for iväg med sonen
sittande snett och utan möjlighet att svänga.
Han brakade rakt in i en hög med stockar!!!
Men i sista sekund hann han slänga sig åt sidan och
hamnade därför ej rakt över styret utan snett och fick
"bara" en skada i ljumsken,som ett skrapsår trots flera
lager av tjocka kläder,skydd fanns ju många men ej där.

Jag sprang ju självklart efter när jag såg vart det var
på väg,skrikandes som en toka,hjärtat i halsgropen och
försökte få upp den där 27kg klumpen plus vikt av alla
skydd för att bära iväg min bebis till bilen för att
få undersöka vad som skett.
Usch så hemskt det var!!!
Jag trodde ärligt att jag sku kräkas i säkert 30 min
efteråt för att jag blev så rädd.
Om ngt sku hända dem...
Men man kan ju ej hindra dem från allt!
De måste ju få LEVA sina liv!
Göra vad de älskar och storgull lever verkligen för sin
cross,hans stora intresse sen han var 6mån!

Men här kommer iaf lite bilder från gårdagen:
Storgull sitter och tar igen sig bak i bilen efter
sin lilla vurpa.
Anna,Max och Nelson håller sällskap.


Så att lillgull ska få passa på att testa lite!
Med Tojje där bak som sällskap.


Det tog ej lång tid innan storgull hade återhämtat
sig och var igång igen!
...den går väldigt snabbt den nye crossen...


Det var denna högen med stockar som han brakade rakt
in i...
Men som han njuter av att köra!:)


Klara,färdiga.... GÅ!;)


Dundrar på;)


Lucas får också testa lillcrollen lite:)


Tojje har nog hopp;)


Men roligast tyckte nog Lucas om att stå bredvid
och mest känna på crossarna:)


Att vara tillbaka på jobb efter helgen är härligt!
Det är ej många timmar jag jobbar men känslan när
jag kör hem från jobb är sprudlande!
Inte för att dagen är slut utan för att det varit
en sån härlig dag.
Jag tycker verkligen om att jobba och trivs både med
mina arbetsuppgifter och med arbetskamraterna.
Jag är så glad så jag är alldeles bubblig i kinderna
när jag kör hem för att njuta av mina älskade små
kottar,de allra underbaraste små gull man kan tänka sig:)