måndag, januari 29, 2007

Vita katter och snöiga semlor:)

Igår fick jag nog.
Efter att ha jobbat sent en vecka,haft massa härliga
besök av vänner och överhuvud taget ej haft tid att
röja här såg huset ut som 2 eller kanske 3 stormar
passerat rakt genom vårt lilla hus.

Särskilt genom lekrummet.
Var gång jag släckt lampan där för att lägga mig har
jag hett önskat och bett till de små husgudarna att
de skall utföra underverk under natten och vi skall
vakna till ett städat lekrum där var leksak ligger
i sin rätta namnade låda,men icke.
De är mig ej nådiga.
Jag förstår det inte... varför inte?!

Så i söndags röt mamman till och pojkarna mina tassade
in alla 4 för att röja där.
Mamman tog resten av huset inkl all tvätt som krupit
in i alla rum och lagt sig i väntan på att få komma
ner i sina lådor och garderober.
Ganska rättvist.
Storgull var den allre bäste städaren och blev utnämd
till städkung!!:)


Sen tog de slitna pojkarna ett bad,mysigt:)

Det var på det hela vår söndag.
Pappan har börjat träna och var iväg en sväng fast
armarna värkte,duktigt.


Idag var det att bege sig upp tidigt.
Det var halt och kallt.
Hela gårdagen regnade det ju och all vår vackra vita
ljusgivande snö försvann och gav oss istället halka.
Och det är jag ju så stort fan av...

Kl 6 är det inte meningen att vi skall vara uppe.
Barnen skall sova sött i sina sängar och vi andra
skall också hålla oss inomhus i värmen.
Världen är ej vår då.
Det märks tydligt.
Överallt i buskarna längs vägen glimmade det av små
gula ögon som följde min bil och en kritvit katt
sprang över vägen och gav mamman rejäl ångest då hon
bromsade-självklart vill man ej köra på den vackra
katten,men sååå dumt ändå,vetskapen om att det nu var
halt och att jag hade kottarna i bilen fanns men ändå
ändå ändå tryckte jag på idiotbromsen!!
Jag kunde suttit i ett träd längs kanten!
Lätt.

Varför,åh varför?!

Jag övar mig ju så bra dagtid i vattenplaning och sånt,
för det är ett faktum att den bilen ger mkt övning,den
är lite smått livsfarlig att köra numera.
Ostadig och skrämmande.
Var dag jag kommit till och från jobbet är jag lycklig
över att jag lever,att jag än en gång fått komma hem
och hämta mina älskade trotsiga trötta barn och pussa
deras vinternariga kinder.
Jag är ju faktiskt rätt så bra på det där med vattenplaning
och vindstötar nu och annat som gör bilen galen på
vägarna så varför måste jag då trampa på bromsen när
jag vet att det är halt,mörkt och jag har gullen i bilen?!

Men man skall se det positiva även om jag måste försöka
banka in lärdomarna i mitt lilla huvud,jag körde ej på
den fina katten och inte heller körde jag i diket.
Vi kom undan allihop denna gången.
Men som sagt,jag tvivlar ej alls på att jag kommer dö
på vägen.
Det är nog mitt öde om man skall tro på det.
Och tiden med den där bilen jag har ökar ju chanserna
för det maximalt helt klart,jag måste ta itu med det.
Jag råkar ju faktiskt ha förärats med världens ja kanske
universums vackraste och underbaraste och allra allra
gosigaste små trollungar så jag borde vara mer varsam.

På väg till jobb blev det ju kö då det nog var ngn som
liksom jag ej kör så bra...
Käckt när bensinlampan lyser.
Jahopp tänkte jag,nu blir jag nog ännu en erfarenhet
rikare-få stanna på motorvägen pga av slut på bensin
när det är iskallt ute och man faktiskt har brått till jobb.
Men jag klarade även det:)


Storhandlat har vi hunnit med idag också.
Allt det som ej hann handlas förra veckan då jag jobbade
sent och ej kunde ha maten i bilen hela dagen direkt hade
skrivits på en lååång lista och har idag åter fått inta
sina platser i de innan så tomma skåpen.

Jättekul tyckte kottarna det var att läsa om Nickelallergi
när vi var på apoteket för att hämta ut storgulls hemskt
dyra mediciner.


Och när vi är på apoteket så pinglar det i min lilla
supersnygga mobil och Tina bjuder hem oss på Semlor!!:)
Dundergoda,nybakta hemmagjorda semlor!
FÅ är så mutbara som mig,jag erkänner glatt att jag
är en av de största godistrollen i iaf hela Hofterup:)
Svårslaget;)


Gullefjunen mina tyckte också det var himskans gott.
Eftersom klockan hann bli nästan 18 innan vi hann dit
ikväll så har kottarna som synes pyjamasar på så de
kunde hoppa direkt isäng efter medicinering och
tandborstning när vi kom hem efter vårt Semelpartaj:)


För visst är småtrollen mina trötta när de måste gå
upp kl 0530.
Lillhjärtat mitt satt mest med Adelias Bä,kramade det
hårt och såg Bolibompa:)


Nu sussar alla trollen sött i min säng.
Det var ej jättesmart planerat av mamman.
Men då det är sent och de måste somna snabbt så är
det ju smidigast att natta dem där,tillsammans.
Då somnar de som små stockar direkt:)
...men till det negativa.
Mamman hade ju planerat att få umgås med den lille
hunden ikväll,se Cityakuten och dricka te här ute
i en av de blå sofforna.
Nejdå,då funkar bara tvkanalerna i sovrummet på den
stora tvn där kottarna sussar...
Typiskt.

(Och kolla kolla kolla,jag revertade tillbaka till
den gamla Templaten och vips kom mina gubbar och
alla mina saknade länkar upp igen!:)
(...nu är det bara de där sablans bilderna jag måste
få rätt på... förstår ej varför de bråkar med mig...
får väl ladda om dem och se om det sku hjälpa,fast
jag egentligen borde gå och sussa...nörd)

4 Comments:

At tisdag, januari 30, 2007 7:15:00 fm, Anonymous Anonym said...

OJ vilket inlägg.
Du skriver mycket fint och intressant måste jag då säga :)

Usch fy hemska tanke på vad som skulle kunna ha hänt er när du bromsade för katten. MEN jag hade nog gjort samma sak själv rent reflex mestigt tror jag + att jag vill hemskt gärna INTE köra över någon söt kisse. Fast det vill väl ingen e klart.

Ha det så fint.
Kram Jessica

 
At tisdag, januari 30, 2007 7:38:00 fm, Blogger Magnus Levin said...

Känner igen det med att låta N somna någon annastans än i sin säng, nästa kväll så är han inte så pigg på att somna där heller, "igår så fick jag ligga framför TVn"......

Hur gick dagis igår För E igår förresten, inga problem eller?

Skall säga till L att du slutar tidigt denna vecka så hör hon av sig, N har fortfarande hosta och skall inte vara på dagis idag

 
At tisdag, januari 30, 2007 9:44:00 fm, Anonymous Anonym said...

Hej....

Kul att du gillade våra kissar :)
Nej jag föder inte upp. Jag ahr en väninna som gör det och jag är väl än så länge foderväld till våran Maine Coon. Väninnan ska para henne en gång och sen e hon min. Eller hon är väl redan min, hon står på mig å allt sådant redan. Men hon ska få bli mamma me men hanen som ska bli pappa är inte så gammal än och inte könsmogen så vi inväntar bara att han ska bli könsmogen så blir här en massa kisseungar :)

Skulle gärna vilja föda upp katter fast jag ser både för och nack delar med det. Jag vill göra det eftersom jag älskar katter men det skulle väl sluta med att jag behåller alla *hehe* För jag gillar inte så som många uppfödare ser på sina katter som bara enkomst källor och sen när de inte kan plocka in mer pengar så säljs dom vidare. Tycker det är hemskt. Jag skaffar ju inte en katt för att hon bara ska trilla in pengar och sen gör av med henne. Jag fungerar inte så. Har jag skaffat en katt ska den bo kvar tills den dör helt enkelt. Så jag skulle nog inte passa som uppfödare då miss hus tillslut enbart skulle bestå av katter *hehe*

Hoppas att du får en jätte bra dag.
Kram Jessica

 
At tisdag, januari 30, 2007 11:17:00 fm, Blogger Kim da Costa said...

Ibland bara måste man ryta till!
Då händer det plötsligt saker..

 

Skicka en kommentar

<< Home