De har blivit älskade

Om 20 minuter börjar det jag sett fram emot hela
veckan,hur går det för Burke?!
Och får Denny ett hjärta.
Spännande spännande:)

Men kvällen har varit underbar redan!
Kottarna och jag har myst,hemma medans det fortfarande
fanns en strimma ljus på himlen,lagat mat ihop och sen
gjort ett litet Yoga pass tillsammans och bara tagit
det alldeles alldeles lugnt och stilla.
Välbehövligt!

Imorgon har vi sovmorgon.
Ingen klocka ställd,inga förberedelser gjorda,allt skall
vi ta efter hand i lugn och ro innan vi susar in till
stora staden för att träffa Nena och därefter till jobb.
Min kollega är tillbaka och jag jobbar åter 12-17 som
denna veckas schema egentligen är.
Gullefjunen mina skall vara hos sin moster under dagen
och skämmas bort och ha det trevligt,tyckte ej de behövde
vara på dagis efter dessa långa dagar utan ta det lite
lugnt och se världen utanför dagisets/dagmammans väggar.
Simkläder skall packas och eventuellt skall de få se
några nya djur imorgon,de får se vad de hinner,de
kommer iaf att få en härlig dag!:)


Båda gullen hjälpte till att laga den egenhändigt
valda korvstroganoffen till dagens middag.


Därefter gled vi alla i ngt bekvämare,rullade ut mattan
och satte igång vårt Yoga pass.
Gullen var sååå duktiga och tycker det är så kul!:)
Jag upphör aldrig att förundras över hur himla häftiga
mina små gull är,otroligt...;)





Storgull ville också fotografera den djupt koncentrerade
mamman;)


Nu sussar mina käraste i min säng,så underbara.

Jag kryper ner där emellan dem då och då för att se
det sjukt spännande avsnittet av Greys Anatomy som
hittills har fått mig att sitta som en pinne i sängen,
frysa så jag skakar och ej tordas andas så magen
knyter sig så den gör ont!
JA det är den bästa serien och jag har ej missat ett
enda avsnitt hittills.
Mina tisdagar är heliga,mina kvällsnöjen är få.

Att jag fryser beror nog ej enbart på spänningen.
Huset är kallt.
Kylan var jag ej beredd på imorse.
Men då bakrutans vindrutetorkare ej fungerade utan
hade frusit fast så tog paniken plats i mitt lilla
huvud och bilen kördes gammeltantssakta.
Med all rätt.
Trots min försiktighet så finns det en liten backe
jag måste stanna i för att köra ut från vårt villa
område och ut på vägen,när jag gasade i där imorse
så fick jag genast sladd med bakänden.
Men nej,dikesturen var ej ämnad för mig denna dagen.
Jag fick rätt på bilen,kottarna sade ej ett ljud
från mörkret i baksätet förrens jag med den glada
lugna rösten berättade att det var visst lite halt
så vi får köra extra försiktigt.
Då var det som om de pustade ut från baksätet,rädda
för sin mors oro och välbefinnande,nu lugnade av
min egen säkerhet och saklighet.

De lämnades tryggt.
Även om en galen traktorförare som saltade vägarna
höll på att slira in i vår bil på dagisets parkering
2ggr och lillgull satt som paralyserad och sprang
för sitt liv när traktorn vände.

Sen väntade nästa äventyr.
Halvvägs till stora staden kom snön.
Och den föll ej i milda flingor,den var ilsken och
all snö föll på en gång och kapslade in bilen i ett
vitt ljus som man knappt kunde se igenom.
Men även den rädslan,det äventyret besegrade jag
och kom helskinnad igenom,helt värdelös som bilförare
är jag inte kanske,även jag kanske lär mig av misstagen:)



IIIHH nu e de dags... redo med en hel kanna te... håller andan...
Det var Lindas ord på msn då vi som vanligt såg GA
tillsammans,pratandes över datorn i reklamen.

Du är den jag vill vakna med,
lägga mig med
och göra allt däremellan med.
Och sen försvinner han.
Mitt ansikte är alldeles mosigt.
Kinderna svarta av mascara.
Kvällen bjöd på mkt smärta,många sorger.
Även de egna letade sig fram ur de vrår jag bestämt
packat undan dem i,flöt ut tillsammans med de tårar
jag fällde för en påhittat tvserie.

De har blivit älskade.
Är det inte vad man önskar av livet?
Att få leva livet passionerat,älskad,lycklig.
Njuta av,kanske inte alla dagar,det minns man inte
då livet tickar på alldeles för snabbt,men iaf av
de flesta?
Få vakna och minnas de saker som man lever livet för
redan innan man slår upp sina blå.
Sträcka ut en arm och känna minst en person som älskar
en för den man är,och som alltid kommer göra det,
vem man än är för de känner en.
Att kunna fokusera på och njuta av de små saker som
vardagen bjuder en av tillfälliga glädjeämnen och inte
låta dem gå dem förbi för att man är för inbunden
i sina egna svarta tankar.

Nu skall jag krypa ner mellan de jag älskar mest av
allt,de som jag älskar så mkt så jag är rädd var dag
för att mista dem och vet att inget liv existerar
utan dem,de som det krävs varje bit av kärlek och
mod för att lämna på morgonen och åka ifrån dem då
jag som sagt ej kör så bra men måste låta livet levas
utan att de anar min oro eller på ngt sätt hindras av den.
Livet kan ej styras över.
Det som sker sker.
Att leva livet fullt ut är det bästa man kan göra av
den tid man fått här,den kommer aldrig åter.