Vardagsäventyr

Nästan alldeles framme på jobb i morse hör jag ett
snörvlande från baksätet.
Just ja.
Jag har minstingarna med mig!!
Man sitter halvslumrande och lyssnar på radion och
både vovve och lillson sitter tysta och snälla i baksätet,
gör inte ett ljud ifrån sig.
Lillhjärtat mitt är ej pigg idag heller.
En envis hosta förföljer hnm och ger hnm hemska hostattacker
så fort han rör lite på sig.
Stackarn.
Bara att ändra riktning på bilen och fara inåt stan igen,
smidigt!!

Men mysigt hade han haft hos sin älskade Mormor igår och han
blev pigg och glad direkt imorse när jag försiktigt väckte
mina små älsklingar och talade om för lillsonen att han skulle
till mormor idag igen:)

Storgull blev lika glad han,hnm behövde jag ej säga ngt till,
han visste att idag när han vaknar skall han till sin extra
dagmamma och då han anländer dit redan kl 6 så är hon ej klar
i sitt stora stall och där får han då hjälpa till om han vill
vilket han tycker är jättemysigt!
Sen att han har bästisen Gurra där är ju också toppen:)

Det känns lite att lämna trollen sådär tidigt.
Men de verkar finna sig i det.
Det är dock ett äventyr var morgon,enbart att ta sig över Dagisets
utegård är förenat med livsfara.
Deras vaktmästare är sjuk och då har alltså inte utegården blivit
skottad eller sandad utan är täckt med ett variernade tjockt
lager is och slask som man skall ta sig igenom på högklackade,
tunnsulade skor.
Spännande.
I mörkret och tystnaden så tidigt är det vackert att se de små
fastfrusna fotspåren som finns kvar och vittnar om de många små
fötter som fyller gården med sånt liv om dagarna.


Det är ett evigt pusslande att få ihop vardagen.
Det är mycket som måste gå ihop.
Arbete skall prioriteras, barnen skall både få lugn tid
och lek, mat skall inhandlas och lagas, alla bestyren hemma
såsom städning och tvätt skall hinnas med och sen tillkommer
ju allt det extra,som bilhämtning i måndags, Ellis första
dagskompis som följde med hem i tisdags, övertid och äventyr
igår, storgulls medföljande kompis hem idag, och jag borde ha
jobbat över idag med men jag har ju lovat sonen innan och så
skall jag jobba över imorgon igen och hinna hem och hämta lilla
Adelia som jag så gladeligen passar.
Och så MÅSTE jag handla!
Skulle verkligen behöva skrota min bil men alla saker är ej
urplockade av mannen,däcken är ej på och skjuts måste ordnas.
Ensamstående är jag om allt detta,mannen har varit hemma var
kväll nu i 2 veckor men han sköter sitt och vi sköter vårt,
plus att vi skall anpassa vårt schema så det passar pappan.

Imåndags efter bilhämtandet passade vi även lille kusinen Lucas!
Gick jättebra!:)


Ett evigt pusskalas har veckan varit;)
Lillhjärtat och hans dagisbästis Jacob.


Så här såg vägen ut igår när jag kasade fram,tidigt,på mina
friktionsdäck...
Burr!


Igår kom Lindan hit efter att ha hämtat mitt stora gull hos
hans dagmamma,hälsade på mig på jobb och sen for vi vidare
till IKEA som ligger här i krokarna.
Vi hade sett fram emot att lämna in våra älsklingar i lekhallen
för att sen i lugn och ro gå där och mysa och drömma,ha precis
lika kul som vi alltid har bara vi åker och hämtar pizzor eller
storhandlar tillsammans.
Kottarna var lika uppspelta de över att få vara och leka på IKEA
för deras lekrum är verkligen mysigt och har allt de önskar:)
Men icke.
När vi kom dit möttes vi av denna skylten:

Toppen,där fick vi dras med 3 uppspelta kottar som hade
för många myror i kroppen för att ta det så lugnt som
mammorna önskade;)
Men vi hade mysigt!
Det blev en hel del tjat och förmaningar men arg är svårt
att bli när kottarna har det så roligt!
Vi åt både mat och fika,självklart kunde inte detta godismonster
bestämma sig för vilken kaka jag skulle ha så ehrm,det fick
bli 2;)
Men jag delade glatt med mig!:)

Och när vi väl står där i kassan och skall betala,med
de glada vilda barnen så ser vi att lekrummet är öppet,
fyllt med små glada leksugna barn...
Då funderade jag på att hugga tag i kassörskan och skälla
lite på henne men jag behärskade mig;)

Det ilska låg kvar lite...
När vi skulle köra ut från IKEAs parkering så backar
plötsligt en stor Suv rakt ut mot oss!
Men så gööör man ju inte,vi var flera bilar som höll på
att passera,han får ju vänta med att backa ut såklart!
Så jag gav hnm ett litet tut.
Minsann.
Därefter ger den stora Suven ett stort tut,kör fram
och det rakt in i en annan bil!!
Ja jag vet ej om han träffade den riktigt men han
studsade liksom tillbaka som om han träffat den men jag
kunde ej se ngt på den parkerade bilen...
Oh jag bara satt där i min lilla Volvo och tänkte att nu
kommer det säkert ut ngn stor man ur den stora Suven som
tänker slå och skälla på mig!
Men icke,han kollade ej om det blev ngt på den eventuellt
påkörda bilen utan bara drog ut.
Hjärtat hamrade hårt i mitt bröst och jag var tvungen att
ringa Lindan som satt i bilen bakom mig,hon var lika
chockad hon,undrande över om han verkligen kört på den andra
eller ej...
Det var en läbbig upplevelse.
Man kanske inte skall vara så liten och kaxig som jag är...?!