Tårar

Vår värld är inte så stor.
Vi lever i nuet, utför inga mirakel, räddar inte
världen och är inte det minsta politiskt aktiva.
Slöa kan tyckas men visst sköljer vi ur mjölkpaketen,
viker ihop dem snyggt och lägger de i pappers
insamlingen men det är i stort sett allt.

Visst tycker jag, åsikterna är många och jag är
livrädd för vart vår värld är på väg.
Få kan ju undvika att se hur allt förändras.

Men vi försöker att överleva i vår lilla värld, i
vår bubbla.
Vår vardag och våra problem är tillräckliga och
mer än vi ibland klarar av så tyvärr får jag sälla
mig till de latas skara och ej göra så mkt för
vår värld som man skulle önska.

Vardagen traskar ändå mest på, dagarna bara passerar.
Alltid en väntan på att ngt skall ske, lugnet skall
komma, solen, ledigheten, alla drömmar skall slå in
men samtidigt vetskapen om att det nog ej kommer
ske men man får göra det bästa ändå.


Lillhjärtat, vår fantastiska Elliot har en tid
förundrat och överraskat.
Hans språk är rikt och han använder det så bra.
Han har på den senaste tiden blivit så underbar,
så snäll, så omtänksam.
Det har verkligen varit så vi föräldrar reagerat.
Ngt har skett med vår lille kille.
Han som så mkt levt i sin egen värld och inte så
mkt i vår.

Igår kväll fick han mig att gråta.
Både sorgens och lyckans tårar gled tyst ur mina
ögonvrår, ner över mina leende kinder.
Våra mysigaste lördagskvällar är de som hela
familjen tillbringar i sängen.
En bra film, lite godis, pyjamasar och många kuddar.
Igår blev det filmen "Min vän Charlotte".
Terapi för modern.
På slutet av filmen var det en händelse som sönerna
frågade mkt om, jag svarade sakligt men lite inlindat
och sönerna förstod.
Tiden hade kommit för en i filmen att säga adjö för
sista gången, så är det i verkliga livet också, alla
skall dö och det förstod även lillhjärtat.
Hans frågor ställdes med allt grötigare röst och
till slut vällde tårarna upp och han grät och han grät.

Det fanns ej i våra tankar att han förstod så mkt.
Jag får be min lille son om ursäkt men vi har inte
förstått att han ändå har funnit så mkt i vår värld,
att han tagit in så mkt av verkligheten.
Att han är så klok.
Pappan sa att där chockade du oss båda Ellis.

Det kan vara svårt att förstå men i vår lilla värld
där vi lever var dag var detta ngt stort.
Vi har väntat på den sonen.
Suckat och undrat men kärleksfullt gett hnm tid.
Han är ju ej dum, finurlig, bara levt i sin egen
lilla värld som han berättat är rosa.
Men nu verkar han ha tagit steget in i vår värld.
Inte bara ikväll utan i flera veckor nu.
Blivit större.
Förstår.

Han har alltid varit underbar.
Ett barn man så gärna bär på, hans kropp är gjord
för att ha omslingrad kring sin egen, hans små
armar kring ens hals och huvudet tryggt vilande mot
sin axel.
Hans små fötter böjer han ju fortfarande inåt mot
varandra precis som vi såg på Ultraljudet då han
låg i min mage.
Ett barn att ge många kramar och mkt kärlek för att
få inblick i hans värld.
Han är så älskad, precis som sin storebror och
OH så tacksam jag är för att jag får vara i samma
värld som de här 2 små miraklena, så stolt jag är
och så otroligt glad jag är för att få vara deras
mamma!!