Puh

Joodå.
Jag tror jag har överlevt.
Känner mig inte så himla mkt annorlunda.
Det finns en dag efter 30, jag hoppas på flera.
Tittade mig i spegeln imorse men kunde inte hitta
särskilt många fler rynkor än de jag hade i förrgår.
Så det är nog lugnt.

Dagen har passerat och inget större livsomvändande
har hänt direkt.
Inte mer än att jag inte riktigt kan fatta detta med
att just jag är 30.
Inte känner jag mig så, det är ju ändå lite... gammalt.

Bror min ringde och gratulerade, jag påpekade att jag
inte riktigt förstod detta, det var ju nyss han som fyllde
30, nu fyller ju han 35...
Han sa att det inte stämde.
Han har inte fyllt 30 än.
Han stannade ngnstans innan.
24 kom vi överens om var en perfekt ålder.

Det var en jättemysig dag efter en slitsam helt med många
förberedelser men nu var själva dagen avklarad.
Nelson tyckte att det var såå tröttsamt.
Och eftersom han nu fått lite infektion i sitt högra öra
så kröp han upp i sin fåtölj och slocknade direkt efter att
lugnet lagt sig och han fått på sig sin tratt.



Att denna helgen bara var en försmak av vad nästa helg kommer
bli då det är vännerna som kommer, det låtsas vi ej om idag.
Idag andas vi ut.
Svårt tror jag ändå det blir att slå min 29års fest;)
Det var grejor det, haha!