fredag, september 07, 2007

Höst

Man ser dem oftast först bara som en mörk skugga
i ögonvrån.
Snabb.
I de flesta fallen i vårt hem också stora.
Även om man inte vänt dit huvudet så vet man vad
som befinner sig där i ögonvrån.
Denna höll mig sällskap då jag steg upp tidigt
och i mörkret i huset tassade omkring.

Fy fasiken.
Nu kommer de in.
Detta är det säkraste hösttecknet.
Och det läbbigaste:(

Inte var jag ensam vaken.
Men den ende som behövde, ville o tänkt gå upp.
Storgull hostade så intensivt så de enda som sov
var lillhjärtat och minihjärtat som brukar sova sig
igenom det mesta.
Hostan är konstant nästintill och det plågar hnm
och mammahjärtat nästan brister.
Jag gav hnm hans inhalator, väntade.
Hjälpte inte.
Då fick det bli Alvedon och hostmedicin.
Full dos.
Stackarn hade ju hostat så han bara var en trött
boll och hade så ont i huvudet också.

Jag är ju inte glad i att ge barnen starka mediciner
men som läget är för Ollie så är detta hans schema:
Morgon:
Inhalera Symbicort, 2sug
Nässpray Rhinocort, 2 puffar
Kåvepenin 5ml
Alvedon 10ml
Cocillana-Etyfin 2,5ml

Middag:
Inhalera Symbicort, 2sug
Kåvepenin 5ml
Nässpray Nezeril, 2 puffar

Alvedon 10ml (om behov finns)
Cocillana-Etyfin 2,5ml (om behov finns)

Kväll:
Inhalera Symbicort, 2sug
Kåvepenin 5ml
Nässpray Nezeril, 2 puffar
Cocillana-Etyfin 2,5ml

Alvedon 10ml (om behov finns)

Underbart.
Det känns väl inte som om sonen är lite övermedicinerad?!
Funkar verkligen allt detta ihop?
Storgosets kropp svarade igår med att bli helt prickig.
Tätt tätt och kliade gjorde dom.
Antagligen för att han fick 3 doser pencillin på
kort tid, från kl 12-21.


Morgonen var annars en väldigt vacker morgon.
Höstlig men ännu med gröna blad.
Inte kall, bara fuktig.
Dimman låg tät och bäddade in oss i ett dunkelt
morgonljus, alldeles lagom att stiga upp till, köra
till jobbet i och sedan traska de steg över gatan
från parkeringen in på jobb, där ingen annan var.
Inte en själ.
Bara fläktarna som surrar.
Tyst och lugnt.


Storgull började ju bli sjuk på onsdagen.
Jag har det alltid på känn.
Eftersom jag jobbar på mitt eget jobb, lär mig ett
nytt som jag skall hoppa på tillfälligt i 2månader
from måndag och har rätt mkt, pappan jobbar ca14
timmar per dag för att avsluta bygget och vi var
båda hemma 2dgr vardera förra veckan för att VABa
för Ellis så var det lite svårt denna gången.
Han fick till sin stora lycka följa med mig på jobb.
Halva dagen.
Sedan skjutsade jag in hnm i stan, moster Nena tog
med hnm en liten stund till sitt jobb, sedan lunch
med henne och sedan hämtade mormor tidigare.
Puh.
En röra.
Tur man har en underbar familj!:)
Stora hjärtat mitt var så duktig så, stämplade alla
dagens fakturor, kopierade dem och donade:)

Dagen efter blev han värre.
Då bröt det ut till fullo.
Meningen var att jag sku skjutsat in hnm till mormodern
på morgonen men då sonen vaknade tidigt och hostade och
kräktes slem hela tiden var det ej att tänka på.
Ringa och jaga upp mormor, hon kom såklart.
Boka tid till Dr och fick konstaterat Halsfluss.
Men huh så snabbt pencillin hjälper!:)
Han har ej så ont i halsen längre men hostan är GRYM!

Nelson han vet inte riktigt vad som skall ske idag.
Jag är nog den som är mest nervös.
Hemskt är det.
Min lille Herr Trattkantarell, tryggt ovetandes
i sin egna fåtölj där pappan fräckt lagt sina kläder:


Härom dagen fick jag sällskap på jobb av ngt större.
Jag gick förbi ett av rummen i korridoren och ett
högt djupt skall fick mig nästan att studsa in i väggen
mittemot.
Ferox.
Rhodesian Ridgeback, störtgo.
Vår kvinnliga datateknikers lilla kelgris:)


1120 är det dags för Nelson, håll gärna en tumme eller 2!

****************************************************
Uppdatering ang Nelson:

Nelson hämtades ca 1440 och är pigg.
Han går och kräks hela tiden och rör sig ej så mkt
som han brukar men är skapligt glad ändå.
Han är rakad på ett av benen och har 2 stygn under
framtassarna, de som varit mest inflammerad.
Han verkar ej så berörd av att de skurit i hnm
men han märker av narkosen, ligger liksom mest
och spanar och försöker låta bli att kräkas.

Ngt svar på Biopsin får jag inte förrens på onsdag.
Fy vilken lång helg det här kommer bli!:(

10 Comments:

At fredag, september 07, 2007 10:37:00 fm, Anonymous Anonym said...

Stånhård tummhållning fr oss. Kommer gå så väl så väl!!

Hoppas storgull kommer att friska på sig riktigt ordentligt.. E ju helg nu & då kan man ju inte vara sjuk! *ler*

Skriv gärna en uppdatering ef veterinären. Hur lång tid tar det innan ni får svar sen? Bara så jag vet hur länge vi ska hålla tummarna!

Massa Styrkekramar till mamman. Detta fixar sig ska du se!

 
At fredag, september 07, 2007 4:31:00 em, Blogger Fia said...

Håller alla tummar och tår för Nelson och skriver med nästippen. ja, gärna uppdatering så vi får veta hur det går! Bamsekram!

 
At fredag, september 07, 2007 7:10:00 em, Blogger mintid said...

Ja du varför...det kan man fråga sig men det är nog bara sambon som vet :).
Det gav mersmak till ngt annat och kanske lite nyare tror jag.

Hoppas sonen o vovven piggnar på sig!

Kram

 
At lördag, september 08, 2007 10:24:00 em, Anonymous Anonym said...

Varit här & läst. Puss&Kram

 
At lördag, september 08, 2007 10:27:00 em, Anonymous Anonym said...

*håller vargtummarna* och kramar om. det tror jag du behöver en helg som denna.

 
At söndag, september 09, 2007 7:52:00 em, Blogger Paula said...

Fy för sjukdommar och spindlar. Båda borde verkligen förbjudas!!!

Grattis förresten i efterskott på 30-årsdagen. Jag ligger inte långt efter. Firar min 30-årsdag i april =). Men man blir ju inte äldre än vad man känner sig!

Kram
Pauöa

 
At söndag, september 09, 2007 7:53:00 em, Blogger Paula said...

Paula - skulle det natuligtvis stå som avsändare i det förra inlägget ;-)

 
At måndag, september 10, 2007 2:59:00 em, Blogger Fotograferande Maria said...

Hej! Oj vd jobbigt med alla mediciner. Skickar en styrkekram!!!

 
At måndag, september 10, 2007 2:59:00 em, Blogger Fotograferande Maria said...

Hej! Oj vd jobbigt med alla mediciner. Skickar en styrkekram!!!

 
At tisdag, september 11, 2007 9:00:00 fm, Anonymous Anonym said...

Ville bara säga att jag tänker på er o definitivt fortf håller tummarna det allra hårdaste jag kan!

Hoppas allt e väl o att du kunnat slappna av trotts ovissheten!


Massa Hjärtekramar!!

 

Skicka en kommentar

<< Home