Egoism

I bakgrunden har jag finalen av Idol på.
Spänningen som byggs upp där kunde lika gärna
gälla mig.
Det känns som om det vore jag som stod där.
De står inför ngt stort i deras liv, en dröm,
ngt magiskt och efterlängtat.

Jag är där.
Det är så det känns.
Jag längtar efter detta så mycket så hela mitt
jag bara bubblar av lycka.
Faktiskt.

Detta är utan tvekan det tuffaste och svåraste jag
gjort i hela mitt liv.
En fruktansvärd resa som jag inte önskar ngn annan.
Tiden bakom mig är som en kall fuktig otäck dimma.
Inte för att allt varit hemskt, utan för att en
del inte alls varit det, långt ifrån.

Det var en dröm om ett liv som vi aldrig riktigt nådde
fram till.
Som aldrig blev sann.
Vi försökte så mkt men vi fick aldrig riktigt ihop det.

Jag har aldrig kännt mig så här stark, så här lugn,
trygg och vacker!
Faktiskt.
Att jämföra mitt nu i livet med Idolfinalen är ej så
långsökt, det stöd artisterna får, den kärlek de får
ta emot från alla som hejjar och röstar på dem, det
känner jag från er, från alla mina nära!
Ni är otroliga!
Som ni har lyft mig, hjälpt mig att inse att det val
jag gjort är rätt.
För det är det.
Jag känner så mkt kärlek!
Tack!!
Jag känner sån ära att få ha er i mitt liv!
Evigt evigt tacksam!
För alla små ord, stora gester.

Detta är vansinnigt egoistiskt.
Men ändå inte.
Jag gör detta främst för min egen del, jag är ngt annat
än den jag varit dessa år, en skugga.
Det var ej ett liv jag kunde leva.
Mina nära vet att den jag varit inte varit ärlig.
Inte sann.
Knappt verklig.
En ohållbar situation om jag skulle överleva, om den
person jag faktiskt är skulle kunna finnas kvar, inte
förnekas helt.

Men jag gör också detta för barnen.
Vill visa dem styrka och kärlek!
Vill visa dem att man ej kan behandla andra hur som helst,
att det finns ett liv ändå utom de normer som fanns på
50 talet som regel för lycka.
Vill göra dem så starka, självsäkra och trygga som jag
själv känner att jag är idag och som de förtjänar att bli.

Imorgon får jag nycklarna.
Imorgon kan jag starta det nya liv för mig och barnen som
jag känner är gott!
Jag längtar!
Att få rå om dem, pyssla om dem och få tid till dem.
Utan sorger, utan andra bekymmer som tränger sig på.


Faktum är, att om jag nått min kvot av lycka, så skulle
jag ändå vara en av de lyckligaste i världen.
Om livet fick stanna där det är just nu så skulle jag
aldrig be om ngt mer.
Jag har allt jag kan önska.
Det bästa av alla världar!
Tro mig, ni ska få veta...


Jag har uppfyllt en dröm, visat att det går att genomföra.
Man kan göra verklighet av sina önskningar även om vägen
är lång, tuff och oerhört smärtsam.
Det är ni som har hjälpt mig, styrkt mig, gett mig mod.
Till hjälp har jag min envishet, i detta fallet har även
min egoism segrat.
Från att ha levt ett liv för andra utan att vara ngt själv,
kan jag ju leva för den person jag är, älska den jag är
och det liv jag har.
Världens mest fantastiska små barn som jag äntligen ska få
ge ett liv utan de bekymmer som barn ej behöver.
Ett liv med goda värderingar, få tid att lära dem om och
få utforska världen efter deras egna önskemål och mod.

Nu ska jag både få vara jag och den mamma jag vill vara.
Livet är underbart!!!:)

Jag har inga drömmar.
Jag har allt jag vill ha.
Jag lever i nuet och njuter.
Jag lovar, detta är ingen falsk yta för att inte visa
sorger, de finns faktiskt inte bara.
Jag har tagit ett stort steg och jag har sådan tillförsikt
inför framtiden.
Allt gott väntar.
En dag i taget, små steg, det kommer att bli bra.

Jag har nått en plats i livet där jag är fullkomligt nöjd.
Utan att leta mer, utan att längta efter ngt jag ej har.
Bara luta sig tillbaka och inse att det finns så mkt
att vara glad och tacksam över.