Pysslig

Det kryper i kroppen.
Vill bara ruska av mig allt detta.
Vill vidare.
NU.

Har väntat så länge, bara legat i dvala.
Andats små små lugna andetag för att ej luften ska
ta slut innan jag är härifrån.

Men nu är allt så nära.
Vet att jag blivit en mycket tystare lugnare Cecilia.
En skugga av mig själv.
Men inte för att jag kommer stanna där.
Det är bara i väntan på allt som kommer.
Jag bidar min tid.
Vet att det lite går ut över mina nära att jag dragit mkt
mkt inom mig själv.
Men det är ett måste.
Lovar, snart kommer jag vara samma gamla glada, bråkiga
kaxiga, galna jag igen;)
Det är min målsättning.

Men jag behöver EN fast punkt.
Ett hem.
Det är viktigt.
Annars funkar jag ej.
Nu har jag levt i kappsäck så länge och det är ej jag.
Visst jag tar alltid dagen som den kommer, njuter av varje
ny och lägger de gamla bakom mig för att kunna göra så.

Men nu känner jag mig som lilla fröken kaos igen,haha.
Länge sen.
Vill ej vara till besvär för ngn...
Vill gå backande som en geisha och bockande tacka för
varje steg jag tar.

En vecka kvar och om möjligt så är detta den svåraste.
Att ta itu med allt detta själv.
Det är så mkt att packa...
Plocka ihop 3 personers hela liv, deras viktigheter
och nödvändigheter.
Göra det på ett så genomtänkt sätt att det nya livet
kan starta så snabbt som möjligt utan att man behöver
rota i kartonger i månader.

För jag vill ju börja NU!
Har en eld i kroppen jag håller inne.
Lägger band på mig själv.
Men brinner gör jag, långt inuti mig finns en låga,
ser man djupt i mina ögon kan man nog lista sig till att
den finns där, väntande...
Snart...

Jag är ju inte den som bekymrar mig så mkt egentligen.
Allt kommer ordna sig, det gör det alltid.
Man skall inte ta så hårt på saker och ting.
Det är då de kommer åt en.


Och vet ni vad underbara ni, ni stärker mig.
Enormt.
Att få ha så många underbara människor i mitt liv på
så olika sätt är en gåva.
En ära:)
Ni är pärlor!
Så glad för att ha så många fantastiska vänner!
Det är olika små saker som ni gör som gör att jag känner
mig stärkt, älskad och omtyckt:)
Och så himla viktigt just nu.
Det är ej mkt jag behöver men ni ger mig det, alltid,
utan att tänka på det.
TACK!!



Bilder jag tycker om från i veckan:
Storgull och jag delar på headsetet så båda kan
gå och lyssna på bra musik ur mobilen utomhus
i mörkret över parkeringen.
Bara man går tillräckligt nära varann, håller handen;)


Så här fann jag Nelson härom dagen.
Inte kan jag tro att han skulle vilja bada frivilligt?!
Men, där stod han iaf;)
Förövrigt sista bilden på vår lilla vovve.
Han har flyttat.
Det går ju ej att han är hemma själv hela dagarna så
det blir bäst så här, hur hemskt det än är.
Kommer sakna hnm mkt mkt mkt mkt.


Jag har skaffat mig en ny liten vän jag tycker mkt om.
På en plats där jag kan andas ut, må bra en stund.
Njuta.
Bara vara, och vara det mkt bra.
Mkt glad för det.
Så möt Smilla, ej min lilla kise, men mkt rar.



Har varit och hälsat på hos Tina, länge sen!
Har ju ej funnits tid till ngt...
Vet att jag inte direkt varit så social på sista tiden,
kommer att bättra mig, allt blir ju bättre efter denna
veckan, ska bli så skönt!




Fotbollsavlutning:
Coola killar;)


Stolta storhjärtat mitt:


Varit hos Linda och Håkan och hängt;)
Galenpannorna,hehe


Mys i soffan med Linda:


Och lite mer Idol;)


Idag är jag dock hemma med lilla sjuklingen min.
Lillhjärtat har fått maginfluensa stackarn.
Blir rejält ompysslad av mamman sin;)


Passande att packa idag, ej många dgr på mig.
På torsdag måste jag vara på vift igen...
För sista gången.
Sen har jag ett hem:)