Tillkännagivanden

Det är dags nu.
Ett avslut i våra liv.
En stor förändring tar väldigt väldigt snart plats.
I torsdags fick Anders veta.
Orolig för hans reaktion så har jag skjutit på
det länge.
Igår fick han ett datum, en adress, om 9dgr är
han ensam i stora huset.

Hans reaktion blev till viss del som väntat.
Efter att ha kramat kottarna då att ha varit
borta i veckan så gick han in, fick syn på kartongerna
vi skall packa i och bröt ihop.
Jag fick skjutsa kottarna i säng, stora gullet mitt
läste saga för sin lillebror.
Mina gryn.
Förklara för dem att mamma måste prata med pappan,
trösta hnm för han var ledsen och de förstod.

Han grät, bad, hotade, grät och grät.
Men hur ledsen än han är, så känner jag ingenting
för mannen som satt framför mig.
Ingenting.
Visst finns där ömhet, jag vill ej att han ska vara
ledsen men jag kan inte stanna för att trösta hnm.
Jag är redan ngn annan stans.
Mitt liv har redan börjat på en annan plats.
Andra drömmar, ett helt annat liv, utan hnm.

Det var länge sen jag hade de känslor för Anders som
man bör ha för den man ska leva tillsammans med resten
av livet.
År sedan.
Höga murar har byggts upp för att orka, nu kan varken
hans tårar eller hot tränga igenom.
Jag har gått vidare.
Jag mår faktiskt bra.
Jag har gjort ett avslut i mitt liv och det känns helt ok.

Visst, hans många sms plågar mig fortf.
Det är kärleksbetygelser, löften, hot, elakheter.
Varje känns som en kniv i magen.
Men han är inte mitt liv längre.

Det har ju såklart inte alltid varit dåligt.
Jag kommer sakna att vara familj.
Men vi har ju inte riktigt varit det ändå.
Jag har saknat att ngn har sett mig, pratat med mig och
brytt sig om mig för den jag är.
Precis som jag är.
Ej försökt ändra.
För jag vet vem jag är, har inga intentioner att bli ngn annan.
Jag är trygg i mig själv och även om jag blir kallad
oduglig och värdelös så ändrar det ej min syn på mig själv.

Jag har ju fortfarande drömmar.
Visst kanske jag tänker bilda familj med ngn annan långt
bort i framtiden.
Drömma om en kotte till.
En man som vill resa med mig, skratta med mig, en person
som man är trygg med, kan ge och få frihet av.
Som man vet vart man har och ej behöver ha det så turbulent
med jämt, att det bara funkar.
Men finns sånt?
De som vet säger det.
Skulle den dagen komma då man vaknar upp en morgon och
man inser att man har allt detta, ja det är långt fram i
tiden, troligast bara en dröm...


Den 10/12 flyttar vi alltså.
Vill ni se vårt nya lilla hem så kika nedan:)
Vårt söta lilla hus!




Denna hallen skall dock bli klädkammare.
Vi behöver inte 2 ingångar, särskilt inte en precis
bredvid altandörren, men förvaringsutrymmen är bra.


Vardagsrummet.
Ja, jag måste hitta en sån soffa.
Eller... jag har såklart redan hittat den;)
Skall bara flytta in först, handla den och frakta hem den.
Puh.
Så länge har vi ju mormoderns, vi har ju faktiskt mkt möbler...



Kamin har vi minsann!
Kommer bli så mysig vinter så:)


Vårt kök:




Detta är mitt lilla sovrum:
Inte så litet, det får plats en stor säng och min dator,
vad mer kan jag begära?!;)
Den röda tapet som skall vara på väggen bakom sängen har
jag inte riktigt hittat ännu men iövrigt är huset inrett
i min fantasi;)


Barnens gemensamma sovrum.
Tills vidare får de ju dela.
Sedan när jag snickrat klart mormoderns garage så
blir detta lillgulls rum.


Mormoderns:
I anslutning till en stor klädkammare.
Detta blir sen storhjärtats.


Vårt badrum.
Blir första projektet att bygga om då vi bara absolut
måste få in vårt badkar vi redan handlat:)



Ingången:


Husritning.


Bläddra sen upp och kolla på första bilen.
I högerkant ser ni ngt rött.
Det är mormors hus/garage.
Till våren skall jag dra ut avlopp, el och vatten.
Isolera det, bygga sovloft, in med kök, badrum med
dusch och toalett.
Bygga ut det en bit.
SEN kommer mormodern bo där.
blir en boyta på ca 55kvm, helt ok.


Allra sist, sjukt kär jag är i Amanda!!
Hon är fantastisk!
Att se henne på scen ger mig gåshud.
Varje, varje gång...
JAG borde gifta mig med henne;)