Andas äntligen ensam

Det är ngt märkligt med Skåne.
Som om det inte riktigt kan anpassa sig till övriga landet
och vad som gäller för en vinter.
Idag är vårt Skåneland i uppror.
Här skall ingen vinter råda.

Snön som fallit är ihopblåst till luddiga tussar på vår
gräsmatta, inte trodde jag att snö kunde vara så.
Den skall ligga plant och lent i drivor.
Men så bor jag visst i Skåne;)


Inatt släppte äntligen magin.
Bandet från ngt oönskat men omtyckt.
Inte ersatt av ngt annat, bara raderat.
Bortvalt.
Banden klippta och jag står återigen mitt i lugnet.
Runtom kring mig i mitt kära land stormar det så huset skakar.
Jag sitter desstutom alldeles ensam på jobb en timme innan alla
andra dyker upp och ler.
Ett längesedan sett leende, ett avslappnat.
Inte det där drömmande utan det som är tryggt.
Skönt.

Berättade inte ens om min gårdag för mina nära.
Men ngt hände.
Ngt mkt trevligt.
Nu kan jag äntligen andas ensam igen.
Blicka framåt, totalt sorgfri.
Jag blundar och ler.


Igår kväll när jag kom hem väntade underbart på mig!!!
Jag som gått hela dagen och varit sugen på semlor,tom
fotat dem för att kunna längta riktigt mkt och påminna
mig själv om att jag måste handla och njuta snart.
Där i en liten kartong på bänken stod 2 av de godaste
semlor jag ätit!
De hade plötsligt storgullet mitt kommit intraskandes
med i huset långt innan min hemkomst.
Jag ringde såklart och tackade och han var så stolt.
Hans fars idé och hur uppskattat som helst!:)


Ja, igår var en extra bra dag:)