Lycka är att få älska

Jag står där mitt emot Någon.
Gång på gång slår Denne mig i ansiktet.
Hårt.
Första gången är jag för chockad för att ens svara.
Står bara stilla, tom.
Någon slår mig igen.
-Vakna! Utbrister Denne.
Slagen haglar över mina rosiga kinder men jag gör ingenting.
Bara säger:
-Men?
-Vakna, skriker någon igen, se vad du har omkring dig!
-Öppna ögonen!!
-Vakna nu!
-Men... är allt jag kan säga igen.
Handlingsförlamad, för långt borta för att kunna reagera.

Det är inte en dröm.
Det är verklighet.
Mina underbara kollegor sade innan julledigheten att nästa år,
nästa år Cecilia kommer bli bättre, 2008 kommer vara ditt år.
Nu tippar de på 2009 istället.

Önskar ej att ej känna, är tacksam för att jag får älska.
Alla känslor är som första gången.
Himlastormande.
Smärtsamma, överväldigande.
Både fantastiska och oerhört skrämmande.
Men jag känner hellre än går genom livet utan dem.
Att få känna, att få älska och förlora är ju bättre
än att aldrig fått göra det.
Även om man ibland önskar att tomhet och att få vara utan
känslor vore bättre än att få känna det man gör.
För att orka.


Det som året har börjat med är för hemskt för att tänka på.
Att ens snudda vid i tanken.
Det som gjort att jag ej kunnat skriva här, har ej rätt,
men kan ej tänka på annat, ej nämna det glada som faktiskt
sker för det sorgliga överskuggar allt.
Det är ej min sorg, jag har ej rätt att berätta om det här.
Men det är mig så nära och skär så i mitt inre av att tänka
på det som har hänt.
Men det är min familj, mina älskade.
De som alltid funnits där och alltid skulle.
De självklara nära.


Till dig, du som inte är min mamma, men ändå alltid är.
Jag är ledsen att jag inte varit där i helgen.
Men jag sände mina änglar, de som kunde krama dig.
De som är starka nog.
Jag vill bara säga med andras ord att jag finns här ändå,
delar din ofattbara sorg så nära och tänker på er dag och natt
Jag kommer den dagen, kommer och kramar er hårt!

"Din sorg är större
än att ord kan trösta den.
Därför sätter jag mig här,
alldeles tyst, vid fönstret.
Jag vet att du både vill och inte vill
vara ensam just nu.
Det är därför jag inte rör dig,
inte håller om dig,
utan bara finns här just nu,
till dess du själv ger mig ett tecken."

Caroline Krook


"Döden betyder ingenting...
Jag har bara slunkit iväg in i nästa rum.
Jag är jag och du är du.
Det som vi var för varandra,
det är vi fortfarande.
Kalla mig mitt gamla, vanliga namn,
tala till mig på det lättsamma sätt
som du alltid gjorde.
Använd inte något annat tonfall,
tvinga dig inte att se högtidlig och sorgsen ut.
Skratta, som vi alltid brukade skratta
åt de små skämt som roade oss båda.
Be, le, tänk på mig.
Låt mitt namn alltid vara
det vardagliga ord det alltid var,
låt det sägas utan särskild innebörd,
utan någon skugga som faller på det.
Livet betyder detsamma som det alltid gjort.
Det är likadant som det alltid varit,
livet går alltid vidare.
Varför skulle jag inte finnas i tankarna
för att jag inte finns inom synhåll?
Jag väntar på dig, för en tid,
någonstans mycket nära,
alldeles om hörnet.
Allt är bra."

Canon Henry Scott Hollan


Jag är så ledsen för er skull.
Detta kan inte ha hänt bara, det kan inte.
Tänker på er dag och natt!!!
Älskar er!!

Livet är värdefullt.
Tänk på det ikväll igen mina vänner, jag tänker igen på
de sista ord jag fick per mail för en tid sedan.
Krama era gull, säg en gång extra att ni älskar dem.