måndag, februari 25, 2008

Svarta hål i mitt universum

Det verkar som om tiden äts upp.
Som om stora svarta hål finns i mitt liv där
tiden bara försvinner.
Fortfarande hinns inget med.
Inget alls.
Total stress och ingen vardag.

Så många månader och fortfarande står jag och stampar
på samma osäkra plats utan att höra hemma ngnstans.
Fortfarande mår jag dåligt.
Nu säkrare på mig själv, trivs både bättre med mitt liv
som det är nu, är trygg i det, men saknar det jag hade
innan mkt också.
Men hur vardagen skall fungera och vara för att få ro
och harmoni, det har jag ingen aning om.

Inget är sig likt.
Det var så på rutin innan, trevligt.
Man umgicks med vänner om helgerna, med barn och män.
Nu sker inget sådant, där hör jag visst ej hemma.
I veckorna skall man vara glad om ngn enda dag kan ägnas
åt att umgås med ngn vän på kvällstid, om helgerna hägrar
kottarnas vänner och viktigt är det.
Jag förstår ej vart tiden tar vägen.
Glad för de vänner som har tålamod, som hör av sig och
frågar hur jag mår, bryr sig.
Tacksam.
Glad för de nya vänner som finns där som mina änglar,
tack familjen Levin;)
Tack för ALL oväntad hjälp!:)

I lördags åt vi middag med Anders jag och kottarna.
Mkt mkt mysigt.
Jag saknar hnm.
Enormt.
Men kan ju inte tro att det skulle bli bättre nu...
Varför skall jag tro på att ngt ändras?


Ja bloggen uppdaterar ju heller inte så ofta som vanligt.
Får ju lägga upp lite fotbollsbilder på begärna, det är
ju egentligen en självklarhet att de borde vara uppe
efter matchen, så stolt är ju modershjärtat:)
Men... kom det som en överraskning att när jag skulle
sätta igång storkameran och fota matchen med det bra
objektivet att kameran då var totalt urladdad?!
Nejdå.
Därför endast ngr få foton tagna med mobilen:
Coolingarna, Ollie spelar ute, i mitten, Noel i mål.



Ollie i mål, så grym!!:)


Tacka skall man göra:)



På söndagen var det dags för lillhjärtats Knattefotboll.
Intresset är lite sisådär.
Han vill så gärna men såå himla kul tycker han
ju inte att sport är, han är ju en legokille;)


Dessa goa killar i mammas säng.
Och så lillhjärtats sovstil;)


Och vad är det för en dag idag?
Jo pappans födelsedag!!:)
Och Ollie tappade äntligen sin framtand!!

9 Comments:

At måndag, februari 25, 2008 9:26:00 em, Anonymous Anonym said...

Hihi så söt i glugg. :D

 
At måndag, februari 25, 2008 9:48:00 em, Blogger Magnus Levin said...

E verkar kunna sova/vila lite varsom och hursom :-)

O var grym i målet i lördags.

Ha det

kramar
M

 
At måndag, februari 25, 2008 10:44:00 em, Blogger mintid said...

De är härliga dina killar och den där gluggen är ju perfekt för sugrör!

Elin tappade en tand nere nu i helgen och tandfen kom med en present. Oj så spännande!

Förstår du saknar bitar av ditt gamla liv. Inte alls konstigt!

HA det så bra vännen!

 
At tisdag, februari 26, 2008 7:08:00 fm, Blogger Grått Med Vita Knutar said...

Hej vännen min!
Äntligen en uppdatering :o)
Har varit inne o kikat snabba svängar mellan allt annat man har o göra...
Ska du m o träna ikväll? Jag hör av min på mobilen sen!
Vad skoj att ni hade en trevlig middag i lördags! Skönt :o)
Saknar dig gumsan!!!!

Massa goa kramar!

 
At tisdag, februari 26, 2008 11:52:00 fm, Anonymous Anonym said...

Hej gumman!

Det värker i mig, när du skriver att du inte mår bra! Men det kan man ju förstår med allt o så...

Söt glugg!! *fniss*

Måste få in en playdate snart!

Kramilikram!

 
At tisdag, februari 26, 2008 3:43:00 em, Blogger Fotograferande Maria said...

HeJ! Har saknat dig! Skönt med en uppdatering :) Jobbigt att du inte mår bra,,,men inte konstigt under omständigheterna. MÅnga kramar / Maria

 
At tisdag, februari 26, 2008 10:50:00 em, Blogger Paula said...

Inte så konstigt att sakna sitt gamla liv. Kommer troligtvis ta tid, lång tid, innan du byggt upp ett nytt eget liv. Förstår att saknaden också är stor.

Vilken söt glugg O har. Ella tappade nyligen sin andra tand så nu har dubbel-glugg, ser så sååå sött och roligt ut!!!

Massor med kramar till dig!!!
//Paula

 
At onsdag, februari 27, 2008 12:10:00 em, Blogger L said...

Jag kommer gärna ut å bäddar ner oss i bäddsoffan med film å popcorn när kottarna e hos pappan, eller med dem såklart men det känns som att du behöver sällskapet mest när de inte är där...
Älskar dig, det vet du!
Puss

 
At lördag, mars 08, 2008 8:36:00 fm, Blogger netha said...

Ja huvva de stora svarta hålen, men en sak skall du veta, de blir mindre och mindre, tack och lov, och de poppar fram alltmer sällan ju längre tid som går.
Tror sjutton att du saknar livet som var, för ibland fanns det ju ljusglimtar även där, men saknaden blir mindre med, men allt tar ju sån förbaskad tid. Sen är det skitsvårt när barnen är borta, då får man ju tid att t änka på hålen som blivit.
Nu har jag varit dålig på bloggrundor ett tag, men du skall veta att jag tänker på dig och önskar dig all välrdens värme.
Kramis

 

Skicka en kommentar

<< Home