Dimma

Med solens sista strålar i ögonen körde jag igår
mot den stora staden.
En kväll med söta vänner, bra musik och god mat
väntade.
Lycklig över dagen, leendes och förväntansfull
inför kvällen, på fantastiskt humör!





Musiken var fantastisk, A Bossa Eletrica, stå där och dansa
nätt i takt och bara njuta, underbart.
Kvällen blev sen.
Stegen av mina högklackade stövlar ekade mellan husen
när jag traskade genom den sovande staden.
Njöt av lugnet.
Malmö är aldrig helt tyst, helt öde, det finns alltid
några människor ute som liksom jag trotsat natten.
Dimman låg tät och bäddade in staden i bomull, som om
den ville sova, inte vakna till en ny dag.

För att göra det ändå overkligare då jag körde hem
strax innan 8 på morgonen så mötte jag en mur av bilar
mitt i dimman som inte bjöd på mkt till sikt.
Olycka?
Nej, kabeldragning.
En söndagsmorgon.
Märkligt.
Poliserna stoppade alla bilar och där fick vi stå.
I tystnaden, dimman och med en mkt skeptisk känsla.

Hem och sova lite till.
Väckas av ett långt samtal med många avbrott, man bor
ju i skogen, täckningen är sisådär.
Många utbytta klokheter.
Sova lite till.
Väckas åter av ett glatt sms:)
Sova.
Ännu ett givande och trevligt samtal.
Det är skönt att bara ligga och halvslumra när man får.

Dagen har fortsatt i tystnad.
Sol.
Stillhet.
Städande och vila.
Många tankar och funderingar.
Det enda man kan vara säker på i livet är att man aldrig
kan ta ngt för givet, det händer alltid oväntade saker.
Sedan är frågan om man ska fånga ögonblicket, njuta av
det eller bara låta det passera utan att veta vad man gått
miste om.
Idag har jag vikt tvätten som igår hängdes ut på torkvindan
jag fått på plats.
Känslan och doften av lakan som fått torka utomhus i vind
och sol är oslagbar.
Blundar och luktar på de svala textilerna.
Sommar...
Längtar!


Nu väntar jag på mina gull som bör vara hemma om en timme.
Få höra hur deras helg har varit.
Överösa dem med pussar och kramar.
Mmmmmmmmmmmm!:)