Satisfied

Med tankarna fladdrandes långt bort, ett leende i
mungipan och nynnandes på en låt jag hörde ngn tralla
på imorse susar dagen iväg så fort.

Torsdag redan.
Inte många dgr kvar utan dem.
Jag har klarat det hittills.
Fyllt dagarna med trevligheter, slitsamheter och mål.

Vallen fylls på där hemma, allt medans jag är på jobb.
Spännande.
Kommer bli hur bra som helst:)

Utvecklingssamtal igår.
Oliver - 40min, enda i klassen som klarade allt på
listan fröken bockar av, ej förvånad.
Duktig på allt.

Elliot - 1timme och 40min.
2 fröknar, en psykolog som jag bett vara närvarande.
Han mår ej bra.
Lika bra att inse och åtgärda.
Han är mitt ansvar och min kärlek, en tredjedel av
mitt jag och hans framtid är min att bena ut.
Det jag gör nu avgör sedan tiden.
Samstämmiga, eniga, satte ord på varandras frågor
jag och de 2 fröknarna.
Rörande överens om vad som felas och är problem.
Lika eniga om att ingen av oss kunde sätta fingret
på exakt vad som han behöver.
Svårt.
Hans oro trappas upp, inte lugnats som storebrors.
Han har ingen diagnos, ingen sjukdom i mina ögon,
ej heller deras, men en oro han behöver få hjälp med
att hantera.
Då han börjar skola om 1 år är det mitt jobb att ta
tag i saker, se till att han får den hjälp han behöver
så han får en god start och möjligheter att klara av
det som ligger framför.
Det är tid nu.
Det är som med all vård, man får höja handen och säga
till om att detta och detta skall göras.
Jag ser hnm, de ser hnm, vi ser samma sak men når ej
riktigt riktigt ända fram till den så högt älskade
lille pojken.
Jag skakade när jag gick därifrån.
Av den anledning att vi var så eniga.
Hans älskade Anna fröken fyllde i mina ord och tankar,
jag är ej bara en orolig mamma, nu en orolig mamma
som ser min son och hans behov, precis som de som ser
hnm dagligen den tid jag ej finns där, och som med dem
har en gemensam plan och vilja att hjälpa hmn.
Nöjd över att jag tagit tag i det nu.

Nästa helg kalas x2:)
Tiden har verkligen susat iväg och kottarna fyller
5 o 7 år!
Otroligt.
Älskade älskade ongar!:)