Grattis på 5årsdagen Elliot Arvid Börje Rosander!!:)

Underbara älskade lilla gullunge!!
Idag är Ellis efterlängtade födelsedag!
I månader har han frågat o tjatat om denna
dagen, nu är den här!!:)
Piratkalas med skattjakt på Järavallen med
kompisarna väntar:)

Detta hände för 5 år sedan:

Kl 03.39 på lördagsnatten vaknar jag av ett bubbel.
Jag sover ensam i sonens stora säng då han e snuvig och ligger hos pappa i vår säng.
Jag går upp på toaletten och massa blod kommer.
Samtidigt sätter värkarna igång.
D kommer m 2-2,5min mellanrum och håller i sig ca 30 sek.

Tidigare på dagen hade vi varit inne på KK och undersöks då jag gått m förvärkar i över en vecka och är rejält trött.
D tänjde då lite eftersom jag bara var öppen en enda cm.

Jag ringer KK och frågar om det skall vara så här, d säger att d e normalt då man tänjt och säger att jag kan komma in ändå för undersökning eftersom jag verkar ha ont så d får undersöka.
Väl inne så undersöker d mig och det rinner mkt slem och blod ur mig men d e fullt normalt.
Värkar har jag och är öppen 3cm så d har iaf startat säger d!
Tackar!! Jag har nu gått över en vecka och vill verkligen ha min lille gosepojk i armarna.
Snart eftersom storebror fyller år om 5 dgr och jag har längtat så dant efter o få mysa m den lille!

Värkarna gör lite ont så vi provar att bada, vi är båda trötta och slumrar till där eftersom värkarna stannar av lite pga det varma vattnet.
Jag tycker dock att nu får d inte stanna utan går upp och går BM säger att vi ska ta hål på hinnorna för att få det att komma igång bättre!
Det tycker jag låter alldeles utmärkt och ”hoppar” smidigt upp på min säng medans BM försöker få hål, fast det är väldigt segt säger hon.(Detta visar sig sen ha gett Ellis massa små sår i huvudet:( ofarliga o som små rivsår bara men ändå lite trist)

Det funkar!
Värkarna tar i och efter en stund ber jag om lustgas-finemang!
Det tar bort det onda rejält och jag blir på gott humör och traskar omkring i mitt rum och äter kexchoklad!
Anders är lite nervös och äter ingenting, läser tidning och masserar mig då jag behöver.
Vi kommer på att vi inte fotat magen och gör det, jag ser hemsk ut på d bilderna!
Hahahaa

Jag tycker dock att värkarna inte e så kraftiga längre så BM ger mig lite värkstimulerande dropp och efter ett tag är det lite för bra så jag får full dos lustgas men fortsätter gå.
Ber BM undersöka om jag öppnats ngt mer för nu gör d riktigt ont, men icke!
Ligger på 4-5cm bara men e rejält mjuk iaf.
Efter en stund klarar jag inte mer utan ber om Epidural, nu e d som allra jobbigast och givetvis ska man då behöva vänta på narkosläkaren i 30-40min, känns som 4 evigheter!
När han kommer har jag så ont och har så mkt värkar så det är ju inte lätt att göra som han ber mig-att sitta stilla då!
Han sticker mig i ryggen 7ggr innan det funkar och då kan jag slappna av en liten stund.
Strax känner jag att jag behöver sitta på toaletten väääldigt länge, kan inte gå därifrån för d trycker på hela tiden.
Till slut ger jag mig ändå upp för jag inser att går jag ej nu så föder jag Elliot i toalettstolen och det är inget ställe man ska börja livet på!
Hasar mig in till sängen och meddelar att d e nog strax en bebis här.
BM känner efter men tror inte d e riktigt på gång än men om jag behöver så ska jag ju krysta.
Känns inte riktigt som d e dags o krysta, d känns inte som m Ollie, så att man bara måste, men jag trycker lite ändå.
Elliot är på väg, men d känns inte som om d kommer gå så bra så här.
BM ber mig ställa mig halvstående i sängen, och det var ju så jag önskade föda så jag försöker fast jag har krystvärkar, att vända mig om.
Det hjälpte, på bara några krystningar känner jag hur först huvudet och sen kroppen kommer ut.
Det känns verkligen märkligt att känna allt detta och vara med om förlossningen så mkt, när jag bara var trött och borta när jag fick Oliver!
Under mig ligger en helt perfekt liten son, tänk att vi har fått en välskapt och dundersöt pojk igen!
Han har apgar 10 10 10 och är hur pigg som helst!
När jag blir sydd, han föddes m ena handen på huvudet och rev upp mig inuti och så sprack jag lite, så ligger han bara där helt snällt och iaktar oss!
Han är så otroligt pigg och lugn!
13.52 föddes vår lille son, 3830g och 51cm lång!

6 timmar efter födseln är vi hemma och möts av en stolt storebror som ska pussa lillebror hela tiden!

Han e så fin o underbar, d finns ingen större lycka!


2 minuter gammal ungefär, pigg och go:)



4 månader:


6 månader:


Ellis 6 mån, Ollie 2.5 år:


8 månader:


1 år:


2 år:


Ellis och storebror:


2,5 år:


Ellis och den eviga kärleken Vivia på väg hem från stranden
i Bjärred sommar -06


Ellis i skogen:


Elliot och Nelson:


Turtle!


Badbollen min:)


Ellis o Vivia:


Älskade underbara lillhjärtat mitt:)


Elliot föddes på mors dag, bättre present kan man ej få!!:)