Kan jag älska?

Jag är en mor.
Det är ett faktum.
Och har man barn är det en självklarhet att sätta
dem främst, man ansvarar ju för deras liv, deras
framtid, så är det bara.

Men kan man älska ngn mer?
Någon som inte ser dem som lika fantastiska mirakel
som jag gör.
Finns det plats i ens liv och ens hjärta?
Varför skulle det inte göra?
Tvärtom har man ju lärt sig älska på ett annat sätt,
värdesätta det som har betydelse och att utan att
förringa sig själv sätta andra i fokus mer än sig
självt.

Mitt hjärta är ej litet.
Det rymmer många och jag älskar att älska och bry mig om.
Skulle jag ha tid och ork att få ngn att känna sig
speciell, så där som man behöver?
Ngn som kanske kräver det lite mer?
Utan tvekan.
Ja.
Jag har lätt för att visa de som är viktiga för mig just
hur viktiga de är, utan att spela ngt spel, utan att
önska ngt i gengäld.
Vänskap och kärlek är självklar, finns den där så skall
den visas och tas om hand.
De små sakerna.

Man älskar olika.
Utan att för den skull älska ngn mindre.
Personer är viktiga på olika sätt.
Att de just är är olika är fantastiskt.
Jag uppskattar ju att se just de skillnaderna hos folk,
älskar att få lära känna dem och njuta av hur just de är.
Det är fantastiskt att få göra.
Ta dem för vad de är och älska dem den tid man får.
Helt och fullt och precis som de förtjänar.

Folk kommer och går ur ens liv.
Vissa stannar där för alltid på ngt sätt men deras
roller kan förändras.
Vissa är självklara.
Har man mötts är det för att ens liv hör samman.
Frukt från samma träd, vänskap, kärlek.
Även om ens relation förändras behöver det ej betyda
att de försvinner ur ens liv, får en annan plats,
en djupare roll.
De är viktiga och älskade ändå.

Även om jag just nu står på en plats jag ej tänkt
göra så mkt åt nu, så tror jag ej jag kommer vara
där föralltid.
Så mkt sker och har skett som man ej kan styra över.
Nu tar jag dagen som den kommer, avvaktar och ser
vad livet skall ge mig just nu, sorger, glädje.
Väntar med spänning.

Det finns ju så mkt vackert att ta vara på, njuta
av och fånga medans det finns där.
Inte låta gå förbi.
Just det kan vara av vikt att se och inte bara låta
en gå ur händerna.


Men skall man lägga sina drömmar och planer åt sidan
helt för att saker händer man ej styr över?
Oväntade möten eller händelser.
Det tycker jag ej.
Men vara lite flexibel för det livet erbjuder, ej så
enkelspårig, men fortfarande ej vika från den person
man är och det man vill ha i sitt liv.

Jag har också en dröm.
En dag vill jag bli ngns lill fru.
Faktiskt.
Träffa ngn som älskar mig för den jag är, är stolt
över att jag är deras och respekterar mig.
En dag.