Kort onsdags uppdatering

Denna veckan blir alltid årets mest arbetsamma.
Dock brukar det knappast vara i denna utsträckningen.
Igår grävde jag bort 4-5ton jord.
Nej skojar ej, fick det uträknat.
Mår därefter också.
Så vansinnigt trött både kroppsligt och själsligt.
Obeskrivligt.

Att livet är en bergodalbana märks av mkt.
För mkt i tankarna för att kunna sova också.
Tycker att man borde vara trött efter allt grävande
men icke, får ingen ro.

Lillhjärtats sandlåda börjar ta form iaf.
Den grävdes igår medans de lyckliga pojkarna roade sig
med att gunga på sin kära nya leksak.


Mor sattes också på arbetsläger.
Staketet skall ju flyttas.
Allt brådskar.
Det jag ej förstår är hur hon alltid lyckas skada sig...
Sist hon sattes i arbete stukade hon tummen, igår lyckades
hon sparka till en av de stolpar som håller staketet och
haltade ojande därifrån medans de oroade sönerna storögt
blåste på sin svärande mormor.
Försöker hon bara smita från arbetet?
Behöver hon nya glasögon?
Brås hon på mig?!
Jag undrar...

Mitt i natten kom hon på att hon ställt en av staket
modulerna bakom sin bil, den med brevlådan på som vält
så många ggr då hon arbetat så brevlådan nu ser smått
överkörd ut redan och eftersom hon var säker på att hon
skulle köra rakt över den på morgonen så var det bäst
att gå ut och flytta.
Hon ville ju ha sin morgontidning och hoppades att
brevbäraren skulle hitta lådan också.
Så hon tassade ut i morgonrock, jag räckte henne trött
min mobil så hon kunde dokumentera själv;)
För trött för att resa mig från soffan själv.
Mormor fotade glatt och skrattade högt:)



Alles.
För trött för att ens tänka.
För mkt oro i kroppen.