Pusskalas

Jag tror.
Jag tror, jag tror på älvor.

Och magin var lika stark ikväll.

Kvällens adjö repterades som i ramsan från en av
mina favoritfilmer.
Om igen och åter sade den lilla pojken, "en till
mamma, en till" och gav mig åter en lång kram,
en sådan innerlig med sina små armar runt min hals
och sina andetag mot min kind.
Jag hörde hans hjärtslag och hans lugna andhämtning
då han inte ville släppa mig därifrån.
Pussarna var många.

Storgull som sade att nu när han träffat mig igen
så kunde han inte sova.
...kunde jag kanske inte sova över?
När jag imorse vid leverans av paket och gratulation
av min förstfödda son fråga hnm om vad som var den
allra bästa presenten så svarade min kloka son:
"Att du flyttade hem igen mamma".
Det känns i hjärtat.

Kvällen har varit härlig!!
Supermysig.
Verkligen.
ÅH som jag har gosat med mina gryn!!:)
Underbart underbart UNDERBART!!


Och, dagens skratt så jag fick ont i magen:
Jag måste bara...
Men jag har inte så många ord...
Oh.
Ellis min Ellis...
Det enda han önskade sig av sin farmor var ett
sånt här:
Ett fotbad.
Och han är så stolt och så lycklig över det!!
Han fyllde själv upp det med vatten, satt i sitt
bad och hela hans ansikte log.
Han satt och njöt och skrattade.


Mini me:


Tennis spelade vi, stoltheten min ville det och
då gjorde vi som han sa.
Med lillgull på ena armen och tennisracketet i den
andra jagade vi efter bollen och skrattade så det
ekade på gatan:)


Inte blev det restaurang.
Storsonen hade först varit på utflykt och gått 5km,
sedan varit i simhallen på kalas med kärleken sin
och var så trött.
Marängsviss blev det ist.


Och så fick mamman lov att prova lillhjärtats fotbad.
Där satt vi länge och bara mös, total lycka:)



Det gör ont i hjärtat att åka ifrån dem.
Tungt.
De är så fina, fantastiska och vi har haft en
otroligt underbar kväll, de som har mitt hjärta och jag.
Grattis igen på födelsedagen mitt hjärta, du är
verkligen min stolthet, så lycklig över att just jag
har fått äran att vara din mamma!