Sol vs mörker

Jag älskar sommaren, inte mkt kan få mig att må så
bra som att komma ut till en varm sommarmorgon.
Solen som värmer tidigt och ger hopp om en underbar dag.

Men var årstid har ju sin charm.
I min bil lyssnar jag på ljudböcker, just nu De obarmhärtiga
av Willy Josefsson.
Mkt spännande.
Om man inte ligger inlagd på sjukhus.
Tekoppen står bredvid mig i bilen och det allra härligaste
en sådan morgon är att komma ut när gräset gnistrar av
frost, köra genom mörkret med den entoniga rösten som
sällskap och nå jobb samtidigt som solen går upp.
Ja, även den mörkare årstiden har sina underbara stunder.

Jag sitter här och borde väl egentligen ligga nerbäddad
i min stora säng, lite krasslig vilket irriterar mig då jag
då rakt inte har tid för ngr sånna dumheter.
Dessutom är det sommar, då skall man ej vara sjuk.
Det är bestämt.
Tröttdimman har slutit sig tätt kring min kropp, orken
finns här inte riktigt, långt ifrån, men den djupa
måndagsångesten som höll mig i ett hårt grepp under hela
den regniga gårdagen börjar redan släppa.
Även om jag ej vill tänka på det.

Jag är ju så dålig på att deppa.
Har så mkt i mitt liv som jag värdesätter så högt.
Är så glad och tacksam för.
Och ideligen blir jag påmind om allt det jag är så
glad över:)
Inte kan jag deppa då inte,haha
Leendet leker ofta över mina läppar, inte av ngn
särskild anledning, utan bara för att det hör hemma där:)

Önskar er en solig och skön dag mina vänner!!