fredag, juni 27, 2008

I will love you till the day I die

Tårarna bränner, hotar att rinna över vilken sekund som helst.
Klumpen i magen värker och gör det svårt att fokusera.
Jag har mött min överman, och jag vet ej hur jag skall kunna
vinna detta, för vinna måste jag, det handlar ej om tävlan utan
om min roll som förälder.
Förlorar jag detta förlorar jag allt.

Var dag nu är en kamp.
Försöka få hnm att förstå, försöka behålla lugnet, försöka
nå fram, nå in.
Visa den gränslösa kärleken och förståelsen fast man är så
grymt sårad att man bara vill ge upp.
Men det senare existerar ej.
Nya tag, finna kraften ngn annan stans.

Oliver min Oliver, min älskade förstfödda.
Min stolthet.
Min bästa lilla kompis.
Han som är så klok, så vis, så otroligt fantastisk.
som sina goda stunder överraskar med mig med hur smart han
faktiskt är, hur stor han blivit och som får min kärlek och stolthet
att svämma över, som ger mig så många skratt, som jag kan
diskutera med och som förstår det mesta, långt mer än han borde.
Som sjunger med mig högt på sin egen engelska i bilen till de låtar
vi gillar, mest för att göra mig glad.
Som fortfarande kommer och gosas och pussas och kramas så mkt,
som älskar att ligga och mysa i soffan och prata klokheter.
Han som för 7 år sedan förändrade mitt liv så totalt.

Hjälp mig, ge mig styrka och ork.
Inga goda råd är för små, de emottages så tacksamt.
Jag står och stampar på samma punkt, gräver en grop åt mig själv
jag inte kommit på lösningen för att ta mig upp ur ännu.

Your strength is so hard to find,
I feel so much stronger now,
the feeling's alright.
Your words make me whole again,
those eyes cannot ever lie,
you're so divine
I'm not ever alone, you're not ever alone

I'm head over heels goddess of mine,
your curls touching my face and now I can fly
You brought my life back,
The glory you found,I'm in deep debt, without you I wouldn't survive
I'm not ever alone

Your smile is heavenly,
I don't deserve all the love that you're giving to me
Your touch makes it hard to breathe,
the shiver's around me now, you're so fine


Olivers favoritlåt.
Han kommer ofta och säger till mig:
”Mamma, I love you till the day I die”

The heart is pumping for my life, the mind is happy and I,
I will love you till the day I die



Lämnade dem hos deras far idag, där skall de vara over helgen.
Väl på jobb var det inte mkt som fungerade, men den som spar
han har, jag har en rejäl hög ppr att sortera innan jag går
på semester…


Men, vi enades, det bästa att göra när vi inte kunde arbeta var
att hugga In på den grymma Cheesecake Katrin hade bakat åt oss:)
Så ja, detta blev min frukost:)

4 Comments:

At fredag, juni 27, 2008 9:36:00 fm, Anonymous Anonym said...

När du sorterat pappershögen njuter du av helgen.
På med finblusen och ut på dans vetja.
Njut av semestern och lycka till med Oliver.

 
At fredag, juni 27, 2008 10:38:00 fm, Anonymous Anonym said...

Barn kan konsten att ställa allt på sin kant. Man älskar dem så man håller på att spricka, men HJÄLP vad de kan få en att se rött!
De kan få en att fullständigt tappa tron på sig själv. I rollen som mamma, i rollen som vuxen. Och det värsta av allt är när de själva har bättre argument än en annan. Då vill man bara skrika rakt ut, dra täcket över huvudet och gråta sig till sömns. Med hoppet om att allt är bättre då man vaknar igen.

Jag har tyvärr inga goda råd att ge. Sitter själv i samma sits just nu. Två SmåMyror med viljor starkare än stål. Och inte vill de samma sak som jag, inte. Inte ens som varandra. Vilket resulterar i mycket skrik, bråk, tårar och tjurerier. Och en stor skopa dåligt samvete och känsla av otillräcklighet.

Och ibland får jag känslan av att ju mer Maken och jag försöker, desto mer går det åt skogen.
S. I helgen har vi absolut ingenting planerat. Förutom ett par småsaker dårå. Som att köpa nya plastbackar till SmåMyrorna, så vi kan få lite ordning däruppe i röran i det rosa flickrummet. Om vi nu kan komma överrens om vilka färger och storlekar som ska inhandlas.... ;)

LUV, älskade cybersis!

 
At fredag, juni 27, 2008 12:36:00 em, Anonymous Anonym said...

Låter inte lätt, men jag hoppas att du löser detta ändå på bästa sätt.

Ha en jätte skön helg !

Kram Kram

 
At lördag, juni 28, 2008 7:08:00 em, Anonymous Anonym said...

Usch! Det är väl nån period som förhoppningsvis går över snabbt! Här hemma har vi en kaxig fyraåring!

KramKram!

 

Skicka en kommentar

<< Home