Stiltje

Mitt liv är märkligt lugnt här i mitten av stormen runtom.
Visst är det mkt mkt mkt att göra men just jag står där i
mitten och just mig händer ej mkt.
Kanske för att ej tid finns?
Man kan alltid prioritera.
Men de flesta valen kan man inte göra själv.
Vill man ngt för intensivt går det bara åt skogen.
Lägger man upp en plan så är det alltid ngt som kommer
emellan.
De goda sakerna kommer när man minst anar, så är det.
Inte mkt jag kan göra åt saken.
Jag fokuserar på det som är viktigt, de små älskade, sen
får det som sker ske.

Igår pratade jag med en killkompis som vände min värld lite.
Han har träffat en tjej på ett ytterst märkligt sätt, utan att
riktigt våga tro på det har de sakta sakta byggt upp en
relation med mail, sms och webcam.
Hon kom in när han minst trodde att ngt sådant skulle ske, på
ett oseriöst sätt som ingen kunde tro skulle leda till ngt.
Tösen bor i Frankrike.
Inte vågade han tro, troligtvis skulle ju deras möte bli
katastrofalt och han skulle ångra att han ngnsin åkt dit.
Varje steg de tagit har varit försiktigt.
Att höra dens andres röst var ett stort steg, de lämnade
röstmeddelanden på den andres mobil.
Igår kom han hem från Frankrike efter att äntligen ha mött
henne.
Lyrisk!
Allt hade varit så mkt bättre än en dröm!
Han hade befunnit sig i paradiset men det enda han hade haft
ögon för var henne.
En saga beskrev han det som.
Den där rätta kanske inte finns i samma stad, ens i samma land.

Jag tror att de små stegen var rätt, att de tog allt så
försiktigt.
Smått pessimistiskt men i hemlighet otroligt föälskade.
Det är vackert, det är underbart att höra hnm berätta:)


Vill visa er en annan skönhet.
Ett konstverk som min lille fantastiske son gjort till mig.
Det är ett träd som heter Ellis, i trädet bor en fågel som
heter Ollie:)
Det står i mitt sovrumsfönster så att jag kan se det när jag öppnar
mina blå var morgon, ger mig hopp och en innerlig lycka.
De är fantastiska de där små, det bästa som finns:)