Ett barns drömmen

Det var så speciellt, så fantastiskt.
Då när man fick sitt första barn, de första åren
man levde i symbios och bara avgudade den där lilla
människan och gjorde allt för och kring den, sin
förstfödda.
Innan den lille kom trodde man aldrig att man någonsin
skulle kunna älska så mkt, man kunde ej föreställa sig
hur underbart det skulle bli att få ha en sånt där litet
pyre som var ens alldeles egen, en kopia av en själv
och fadern.
Så spännande att se alla steg, utvecklingen till en
egen liten person.
Det var himmelriket:)

Självklart ville man se spänningen och utmaningen i att
skaffa ett barn till, man kände så stor kärlek för det
där första barnet att man ville dela det med ännu ett barn.
Ville uppleva alla de underbara steg man lämnat bakom sig
då barnet vuxit, få vara med om dem igen.
För det är ju fantastiskt, och hur mysigt som helst.

Nu kom ett nytt spännande steg.
Se om de små var lika varandra, deras samspel.
Det är underbart att ha en kotte, underbarare att ha fler:)


Ikväll har jag bara ett gull.
Stora hjärtat mitt sover hos polaren Cappe och det är jag
och lillgull hemma och myser.
Han utövar sin fetish.
Fotbadar.


Mamman är trött och halvsegar i soffan hon.
Stor kopp te och en skål med jordgubbar.
En skön kväll.



Men ngt saknas...
Den där lilla som även i sömnen lägger sina armar kring
min hals när jag kryper ner i min stora säng där de så
ofta sover, bara för att det ej finns ngn anledning till
att de ej skall, för att det är mysigt:)
Mitt stora monster, min förstfödda, honom som jag tillsammans
med hans lillebror älskar mer än livet självt.


Imorgon kl 10 skall jag hämta hnm och Cappe.
Sedan väntar äventyr;)
Jodå, jag har planer minsann...
Kommer bli en härlig dag!!