Kring en tanke

Åh, jag är bubblande glad!!
…samtidigt som jag har en frustrerad klump i magen.
Det finns ord jag vill säga, just för att inget skall
missförstås.
Men sedan har jag inte lust att säga ngt alls heller.
Jag tar en dag i taget, vad finns då att prata om?
Kanske just det att det är så läget är, inte annorlunda
om så skulle tros, vilket min oro ligger i.
Men jag har ingen lust att ta en sådan diskussion.
Känns ej aktuellt, även om jag vill vara kvar.

Men asch, jag njuter nu och det är vad det är – just nu.
Bara.
Sedan?
Vem vet…
Inget jag tänker grubbla över.


Igår kom en kort diskussion kring svartsjuka upp.
Som jag tycker illa om det ordet och dess innebörd.
Svartsjuka är för mig en kränkning, respektlös och en
handling total kärlekslös som bottnar i den sjuke
personens egen osäkerhet och saknad av ngt.

Älskar man ngn vill man den allt gott.
Har man kommit dit i en relation så ordet älska är
uttalat så hör det också till att lita på den personen
man sagt orden till.
Sviker då den personen, då är det ej ett förhållande värt
att leva i.
Men det skulle hänt ändå, felet hade funnits där oavsett
om man stängde in och beskyllde, vilket oftast får motsatt
effekt i stället och stöter bort.
Kan tom leda till misstag då den anklagade personen kanske
vill bort pga av ständiga bråk kring detta.

Svartsjuka i ett nytt förhållande är löjligt.
Patetiskt och utan grund.
När 2 människor möts och lär känna varandra så ger man en
del av sig själv, inte hela sitt liv.
Man kan inte äga eller kontrollera ngn.
Totalt orätt.
Om jag en dag skulle träffa ngn jag tycker mkt om, då har
jag inte för den delen rätt i att klampa in i den personens
liv hur jag vill.
Av respekt får man delar, de skall man vara glad för, inte
kräva mer.
Jag kommer aldrig fråga, jag har ingen rätt.
Det som delges mig är allt jag behöver veta.
Det är jag nöjd med.
Jag ger ej heller mer, om det ej frågas, då fås svaren.

Respekt är ett viktigt ord, det är allt.
Jag vill ej äga ngn, vill ej vara någons, men vill bli
behandlad med respekt, det är alles.
Inga lögner behöver diktas upp för att dölja ngt, jag behöver
ej veta istället.
Var och en lever sitt liv, skall de sammanflätas får man
stilla känna efter, bit för bit hur mkt man tycker om
varandra och vilka bitar man vill ge.

Svartsjuka såsom avundssjuka är löjligt.
Man skapar sin egen lycka, de som har de känslorna är det
synd om.
Det fattas dem saker, istället för att ta vara på lyckan
så låter de den gå dem förbi, missar sitt liv.
Det är dem det är synd om.
Det ÄR en sjukdom.

Bara en reflektion…


Igår var en galen dag.
K A O S, inget rätt, bara rörigt.
Vi tog oss igenom dagen och firade den med en glass:)
Det var vi värda!

En stund i solen tog jag och Katrin oss också, rensa
tankarna.
Man måste passa på.
(syns vem som nyss kom tillbaks från semestern;)


Idag är en ny dag, den har börjat bra, mysigt.
(Även om den där lilla klumpen finns där, det känns
som ett avslut, misstolkat, men ändå ngt…)

Men nej, känslan försvinner snart.
Jag tänker ej oroa mig för ngt.
Idag är en bra dag!!:)