En resa genom tiden

Det var så det kändes.
Ett äventyr, inte bara att möta nya och gamla
vänner, utan återse de platser som är min barndom.
De sjöar jag badade i, lärde mig dyka i dess mörka
vatten, åkte på färder med flottar och fiskade i.
De skogar där jag ägnade dagar åt att bygga perfekta
kojor, klättrade i träd, plockade mängder med
vitsippor och lät timme efter timme försvinna bort.
Där jag tältat och paddlat.
Traskat till skolan dag efter dag.


Även om jag bara passerade de välbekanta platserna
på genomresa så kom känslorna åter.
Många ggr var tårarna nära och jag vred tillbaka
klockan några år och allt var så nära.

Småland är vackert, mitt Småland är det finaste
som finns med dess skogar fyllda av svamp, stigar,
berg och träd.
De blanka stilla sjöarna.
Vägarna som slingar sig backe upp o backe ner.
Men det är inte hemma.
Inte längre.
Jag har min trygghet här i Skåne och vill ej flytta.

Har äntligen funnit ro på en plats så olik det jag
önskade, men det är som med allt annat, man kan inte
riktigt styra över vad man ska älska och detta är
platsen jag kommer stanna på.
Kanske ej här i lilla röda huset, men just i Skåneland.

Oh no kommer jag att säga den dag på ålderns höst
då det föreslås att vi kanske ska flytta till varmare
trakter för ledernas skull, "vad sägs om Thailand?"
Det är HÄR jag har mina barn, kommande barnbarn och
de sannaste vännerna:)
Även om de älskade vännerna finns på andra orter med,
barnen säkert kommer flytta land och rike runt så finns
det en trygg grund så hamnar de oftast där till slut ändå:)

På andra dagen i de djupa skogarna begav jag mig mot
Öland.
Öland där djur ej lika alla andra betar;)




Mötte en fantasisk person, så glad för det min vän!
Riktigt riktigt riktigt roligt och kommer alltid
minnas det, och nog kommer jag åka och hälsa på även
om jag ibland inte förstod ett ord av vad dina söta
döttrar sa;)



Hemvägen bjöd på kaffe hos min bror.
Jodå, ungkarl med stort hus och många planer.
Lyssna på musik så huset skallrar är obligatoriskt.
Sånt har han plågat mig med sedan han först installera
de sina egenhändigt byggda högtalare i sin första bil.
Dock kunde jag ej slå hnm på hans bilspel, misstänker
att han övat mer än mig...
Måste ju vara så.
Men det tog jag igen på de fina vägarna mellan
Oskarshamn och Västervik;)




Det var ett äventyr.
Jag är glad att jag gjorde det ensam.
Även om jag via telefon hade sällskap större delen
av tiden, gjorde en resa även där, men framåt:)


Måndagen den 18/8, min sista dag som 30åring, än är
det ngr minuter kvar att fira innan klockan slår över.
Kottarnas första dag efter sommarlovet.

"Mamma, jag har saknat dig" sade lillgull när jag kom.
Dock åtföljt av "Det var lång tid, fast vi hade precis
börjat bygga kojan".
Skönt att de har kul;)


Storgulls tandrad som oroat mig visade endast på att
han kommer bli en stor man.
Ehrm.
Vill mamman se det redan??
Han rymdes ju nyss på min arm.
Nyss masserades hans lilla mjölkstinna mage med olja
bara för att han blev så lugn och gav mig sådana
underbara leenden med hela sin lilla kropp, 7 år sedan.


En kotte i sin säng och en i min.
De hade saknat mig, ville bara vara hemma.
Det var vi.
Jag har saknat dem med, så obeskrivligt mkt.
Tänk att man kunde längta så till en måndag;)

Om jag önskar mig ngt imorgon?
Närhet av de kära:)
Kramar från de nära.
Och kanske, om jag fick önska, ngt riktigt gott te:)