Vindar

Det är skönt att vardagen är åter:)
Mysiga nattrutiner, mkt gos, älskar!

De trevliga morgonsamtalen på väg till jobb där
all världens problem löses kort och koncist redan
innan dagen börjat.
Man får de svar man önskar, sanningar man ej vill höra
men rensar ut de problem som gror eller ger kraft åt att
ta itu med dem.
Me like.
Alltid trevligt att börja dagen med en väns röst i örat:)
En klok vän som känner en väl.
…bara man hittar det sablans headsetet, mitt är ju btw
tvättat i tvättmaskinen också och mindre funktionsdugligt.
Men men, man skall ej gnälla, det funkar:)

När jag lämnade storgull vid skolan idag slog det mig hur
liten den där stora tuffa pojken verkligen är.
Hans klokhet och målmedvetenhet gör hnm så mkt större
än han verkligen är.
Han stod där på skolgården med skolväskan över ena armen
och jackan över andra och såg efter mig när jag körde.
Som om han ville hålla mig kvar, önska sig liten och
slippa de måsten som redan krupit sig på.
Vara hemma och mysa som vi gjort i så många år dessförinnan
och som han är van och bortskämd med.
Nu ÄR han stor och det märks att det är en kamp för hnm.

Hos mig kommer han dock alltid få vara liten.
Få krypa upp i knät och gosa, bli struken över ryggen och
lugnad när han inte vill släppa ur sig problemen på annat sätt.
Så som han så ofta fortfarande gärna gör.
De ska få vara små.
Få så många pussar kramar och kärleksord så han tar dem
för givna, för jag tycker inte annat finns när man är barn.
De skall vara bortskämda med kärlek.

Dock är det många kamper min lilla riddare strider med
just nu.
Mina ord är ej de enda han skall lyda.
Många viljor, olika regler, vill vara stor, vill vara liten.
Gränser testas och det antagligen både med orsak av ålder
och av situationen som den är.
Särskilt nu när vi varit utan varandra så mkt, såsom våra
hjärtan inte alls är vana vid.
Det är jobbigt.


Efter lite vila så firade vi ändå min dag igår:)
Söta vännerna Jennie och Lindan och våra familjer, det blir
genast en stor grupp och mitt hus är numera litet;)
Mysigt hade vi, planer smeds och minnen skrattades åt.
Det är skönt med det band som finns mellan vänner när
de vuxit samman efter ngr år.
Inga missförstånd, inga måsten, man förstår varandra och
tar dem för vad de är, älskar på gott och ont:)
Man finns ändå alltid där, behövs det så dygnet runt.
En underbar självklarhet med sådana vänner:)
Man ses när man ses och respekterar att alla har lika
mkt kaos som en själv med jobb, hämtningar, och alla
aktiviteter kring barnen och har desto trevligare när vi
väl ses:)
Jennie och ett par av hennes gryn:)


Lindan utan mat i munnen och mitt koncentrerade lillgull.


När man kännt varandra sedan födseln är det inga
problem att plocka det man önskar från vännens
tallrik när man ej hittar det på sin egen:)
...eller om han plockar bort ngt kompisen ej gillar,
det kan också vara fallet:)


Håkan bråkan hjälper Cappe.


Jordgubb/lime cheesecake.


2 efterrätter är minimum.
Inget kan vara perfekt, så är det bara, marängsmeten
som skulle täcka bären kunde INTE vispas med limeskal
i, de skulle vändas efteråt.
Men, man skall lära av sina misstag, nu har jag lärt
mig ngt nytt, alltid spännande:)


Dagen är inte riktigt en av de allra soligaste.
Ett yttepyttemoln som ej borde finnas där,
bort skall det blåsas.
Himlen är och borde vara tveklöst rosa.
Kottarna som ikväll åker till sin far över helgen.
Vill ju ha dem hos mig!
Men ändå, detta skall bli en bra dag!!
Det har jag bestämt.
Och då blir det så:)
Ett sådant val är lätt,
sin egen enkla lycka skapar man själv.