My precious

Ååh söta, det har varit en märkligt harmonisk vecka!
Länge länge sedan det var så här…
Lugnt.
Stilla.
Inga hot från ngt håll.
Glada snälla barn.
Allt funkar på jobb, just där som jag inte kunnat
koncentrera mig och också varit mkt stressad då allt
gått fel fel fel en längre tid, urjobbigt.

Jag är samlad och lugn.

Idag desto mer.
Ett stort moln fanns i periferin, kändes som ett
band kring min kropp som satt så hårt åt så jag inte
kunde tänka klart.
Men jag fick hjälp att lossa det.
Efter en natt och framförallt en morgon med tankarna
ändå mer utredda står jag nu här blank, stark, trygg.
Jag hoppas.
Och så är det så att just JAG tror.
Starkt.
Det finns saker som måste kännas på, man måste röra
vid dem för att lära sig hur de skall skötas.
Bara ngt man skall, oundvikligt, fel hade också varit
om de ej kom.
Det är som att stämma ett piano.
Testa, lyssna, göra.
Lära sig, få det att fungera.
Så har jag världens bästa hjälp när jag ej själv ser,
då ser ngn åt mig och allt klarnar.
Man kan ludda in sig själv, gå på ngt invant som ej är
rätt, ej se det utan bara känna när man verkligen borde
öppna sig.
Jaja, saker skall passeras, det som är viktigt är att
ta lärdom.

Idag lämnade jag storgull för fotografering.
Skjorta och 1kg hårspray, vaxet i väskan för säkerhets
skull.
Mitt snyggo:)


Lillhjärtat är den som har en liten oro i sin själ
denna veckan.
Skall få omättligt med mys ikväll:)
Måste få hnm ur sitt skal, projekt Ellis pågår.

Önskar att denna soliga september dag blir berikande även
för er mina raraste vänner:)
Ett möte, en klokhet, ngt att fundera över och sprida vidare.
Jag hoppas:)