Sagoland

Det är som ropen från vildvittrorna, eller den
lockande sången från de underjordiska drar i mig.
Vill locka mig att sova.
Ögonlocken blir tyngre och tyngre och deras
viskningar leder mig ner i mörkret.
Jag får skaka på mitt huvud, öppna bilfönstret och
skrika rakt ut för att vakna.
Så trött så trött.

Kvällen blev ej sen, eller faktiskt har jag ingen aning.
Den där älskade rösten och de vackra ögonen trollband mig.
Kan ligga och bara se in i dem i evigheter, känna
hur lyckan fyller varje liten del av min kropp och
inget annat existerar än det där leendet som lyser
igenom ögonen,ser på mig.
Hans röst som ger mig ro, hans ord sjunker sakta in
i mitt trötta huvud, vill aldrig sluta lyssna, aldrig
avsluta de där samtalen vi har med viktigheter,
skratt, hopp.

Och när de där små underbaringarna kommer in, lägger
sig bredvid mig och som små kärleksmagneter slår
sina armar och ben omkring mig som om de vore
bläckfiskar är inte sömnen djup, men däremot lyckan.

Men jag vaknade till en dag av förnyelse, då större
delen av världen har tro, hopp, frid.
USAs första svarta president, Barack Obama ger löften
om att förändra hela världen.
Ja, jag hoppas han lyckas med sina mål, det hoppas
jag sannerligen, mkt att städa upp efter Bush.

Efter ett antal koppar kaffe med god choklad till
börjar jag så smått piggna till.
Dagen kommer dock bli lång.
Invigning och mingel i Landskrona.
Ett litet måste.

Dagens modiga:
Dagens pensionär:

Och så en fantastisk:
Min duktige lille son:)
Älskade!!