Ilska

När jag lämnade barnen hos pappan imorse stod
de där, säckiga damstövlar innanför dörren.
Hon sussade i mitt gamla sovrum, det jag slipat
spacklat, målat, tapetserat och ägnat timmar åt.
Lite obehagligt var det, det får jag erkänna.

Men jag är glad om pappan är glad, då behöver
han ej bråka med oss tänkte jag.
Smsade enligt överenskommelse de tider lillgull
skulle vara på sin Julfest idag och tillade att
nu ville jag ej ha mer bråk ang mig och min Kärlek,
att han nu kunde börja hämta och lämna även när
han var där, precis som jag gjort imorse.
Har varit en del tråkigheter.

Men icke.
Det blev ett nedlåtande ilsket sms till svar om
att det minsann inte gick för sig.
Kärleken min har ej gjort pappan ngt.
Tvärtom.
Låtit det bero att pappan hotat att sticka ut
hans ögon, sagt åt barnen våra att mörda kärleken
och så vidare.
Man tycker då att människan kunde ta och uppföra
sig nu när han själv har en donna.

Han kommer aldrig bli lycklig så länge han ej
släpper vårt gamla, då är han ej ärlig mot henne.
Donnan verkar göra hnm lycklig och har själv barn
vilket jag ser som en fördel så jag skulle gärna
se att de kunde få det bra, att han kunde gå vidare.
Att han sku bli lika lycklig som jag är.
Men tydligen inte.
Hans svartsjuka gräver hans grav.


Så, förlåt att jag gått in på saker som är aningens
privata.
Jag är uppriktigt arg över hans beteende och då min
egen kloka Kärlek kommer att befinna sig i skolan
hela dagen och ej går att nå måste jag ventilera
mig innan jag kan ta itu med dagens arbete, vill
försöka låta bli att tänka på detta.
Det gör mig arg att han ej kan växa upp, att våra
barn ska bli drabbade av hans beteende.
Sorgligt.

Många många kramar önskar jag er och en god torsdag!:)
Dagens skönaste: