Med ro i min trötta själ

Trött så trött så hela min själ känns som
om den vore ngn annan stans.
Varje del av min kropp pulserar och är
domnad på samma gång.
Men inte finns där ngn smärta.
En stillsam lycka finns där inne och värmer.
Ger ro.
Ger ork.

För lite sömn imellan de timmar jag arbetat.
Oron för kärlekens flygresa.
Stormar, åska, terrorister.
Tankarna virvlade i mitt huvud likt stormarna
utanför, iskallt.
Inte kunde jag tänka mig att Kärlekens resa
skulle bli fördröjd pga att en snöplog körde
på flygplanet han skulle med?
Vad är oddsen kan man undra.

Men jag fick ett livstecken och kunde äntligen
stilla min oro och sänka mig till den djupa
sömnen där inga drömmar når.
Leendes.
För oavsett om han är långt långt borta har
han lämnat kvar sina tankar och kärlek, som
om han vore här alldeles nära.


Huset är julstädat, brasan knastrar och mina
värkande fötter ligger upplagda i soffan.
Inga fler måste ikväll, bara välbehövlig vila.
Tom lite julefrid har nått vårt lilla röda hus
där granen lyser så grön och grann:)

Dan före dan före dan före dopparedan.
Paketen ligger ute i förrådet och nästan hoppar
lika förväntansfullt som jag själv över att de
där små händerna snart skall slita av papperet
och lyckligt börja sina lekar:)

Det finns så mkt härligt att längta efter:)
Att inte ha gjort allt, att inte ha upplevt allt,
att fortfarande ha så många drömmar kvar, det
är lycka oavsett om de är små eller stora.
Att längta är att hoppas, veta att var dag har
sin sak och att det fullbordas när tiden är rätt
och hjärtat är öppet:)
Inte förr, då ges det ej chansen.

2 dgr kvar tills gullegrynen mina kommer hem,
sent efter att ha julefirat med sin far, gör
små små öronavtryck i mina allt för otränade
armar då de sussar sött i min famn.

3 dgr kvar tills den skäggige mannen lägger
klappar under vår urtjusiga gran.

13 dgr tills jag får kasta mig över min Kärlek
och kyssa hnm så han tappar andan!:)