På mina mjuka luddiga moln

Han lade huvudet på min arm, kramade den och
låg så, stilla.
Jag böjde mig ner och pussade hans lilla runda
kind, gång på gång.
När han kände sig färdigkramad för stunden
satte han sig upp.
Såg mig länge i ögonen, en blick jag aldrig
sett förut, log och sade som han så ofta gör:
-"Du är fin mamma".
Fast just då fick orden en annan innebörd.
Han menade dem så starkt.

Ikväll är jag och grynen själva, myser och
bara är tillsammans.
Underbart:)
Efterlängtat.
Himmelriket:)