Tystnad

Redan då vi vaknat imorse, skakat liv i våra
trötta kroppar och begav oss ut på promenad
kändes vinden annorlunda.
Kinderna blev rosiga och det var både nödvändigt
och skönt att gå snabbt.
Man kunde riktigt se att vintern stod utanför
dörren igen, kylan var åter i antågande.


Skånevädret är märkligt.
Eller är det så överallt?
8-9 plus ena dagen, andra dagen minus.
Mer snö denna vinter än på länge.
Det känns som om barndomens vackra snörika vintrar
är ett minne blott, ngt att berätta om för
barnbarnen i framtiden, om det där vackra vita de
kommer ha tur om de ngnsin får uppleva.
Nu är varje dag med kyla en ynnest, ngt att längta
efter i detta regnrusk.
Inte suckar man över att behöva skrapa bilen, man
njuter och ler lyckligt som ett barn över vintern:)

Jag är nyss hemkommen.
Trött in i märgen men ändå för pigg för att kunna
stilla tankarna för att somna.
Huset är inte tyst, mormodern har ljudboken i
stereon och ngt mord löses upp på låg volym.
Kottarna vänder sig ibland liggandes på mitt
duntäcke och elden knastrar trevligt.
Här är jylpyntat städat varmt och mysigt:)

En märklig helg.
Tankar som snurrar, alldeles för mkt.

De små älskade ligger iaf nerbäddade i min säng.
Den fulländade lyckan är åter:)


Grattis till min gamla flamma, numera vän Michael!
Det är roligt när det går bra:)
Vännen som jag kamperade hos en helg i Augusti då
jag var på äventyr i Småland och saknade bostad;)