I Ellis värld

I lillgulls värld finns inga måsten.
De är ngt som hålls utanför lekarna där
han är kung och där mästerliga byggen skapas,
fantastiska både i hans och mammans ögon.

Ibland kommer dock den där irriterande rösten,
den som förstör allt, raserar den rosa världen
och säger motsatsen.
Bestämmer saker som inte passa in.
Inte nu.

Kompisar är också ngt svårt.
Visst längtas det hett efter att få leka, helst
skall de finnas där men bara i periferin, så man
kan gå och kika lite vad de gör ibland.

Matbordet är för lillgull vad Staffanstorp är
för mamman.
Inte ngt ont om själva byn, men att hitta dit.
Att behöva sitta stilla, äta mat, inte få
vandra iväg i fantasin ens, är en pina.

Och när storebror slår, som bröder ibland
gör, så skall han bankas på så mkt man
bara kan tills all ilska runnit ut.
Den där gränsen som finns hos storebror,
när man skall sluta, den saknar lillgull.

Att bygga är det bästa som finns!
Alltid kan man bygga!
Oavsett vad som sker så finns alltid ngt bygge
eller meckleri i lillgulls närhet.
Skall han så bara se på tv så nog har han ett
gäng legobitar i handen, ngr snören, tejp.


Varit på möte med lillgulls psykolog idag.
Inte hon heller kan sätta fingret på i just
vilken värld Ellis finns.
Dock ser även hon samma sak, dessa autistiska
aspekter blandad med hans intelligens.
Hans skygghet för närhet, samtidigt som han
ibland men allt mer sällan behöver vara liten.
Hans sociala svårigheter och ovilja mot att
göra ngt som krockar med hans värld.

Det gör ont att ta hjälp, att erkänna att det
är ngt som är fel men min allra käraste lilla
underbara skatt, min son.
Men det ÄR min plikt som förälder, som högt
älskande förälder att göra allt i min makt för
att hjälpa mina barn genom livet.
Även om det smärtar.
Nu skall vi ta det vidare till en expert på
autism, se om hon kan se det där som ej vi
kan fånga.
Det som mormodern som har autister och andra
med olika handikapp omkring sig dagligen också
ser men inte riktigt kan förklara vad det är.

Autist?
Nej.
Men han har vissa drag som är åt det hållet.
Då får vi be om hjälp av människor som vet
hur det skall hanteras, hjälpas.

Jag vill göra Ellis värld så lätt som möjligt,
finns det saker jag kan göra för att det skall
bli lättare för hnm att leva i vår värld, inte
fly in i den rosa för att det är enklare där,
så skall jag göra det.

Beror hans ökande problem på att han vuxit,
ställs inför fler utmaningar som märks att
han inte klarar av, att det krävs mer av hnm
som inte kan bortförklaras med att han är liten?

Är det detta året med alla dess stormar som
gjort att min lilla son vill leva i en annan
värld än den problemen finns i?

Är det avsaknaden av rutiner som annars rutat
upp hans liv på den tiden det bara var vi 3
och tillvaron som den var då var det enda han
kände till, innan allt brakade, innan flytt
och för många förändringar som höll ihop
hnm och gjorde att han klarade av tillvaron?

Han har försvunnit allt mer under det här året.
Svävat iväg.
Storgull som det går att förklara saker för har
jag nått, fått att förstå och vänt.
Han är på väg mot en balans, uppåt igen, även
om han har den jobbiga biten med pappan så
klarar han det, även om det är på ett sätt
långt över det barn borde klara så har en bit
av hans naiva barndom gått förlorad, nu skall
vi bara få hnm att förstå att han kan vara
barn ändå, ej ta det ansvaret, ej ta de bekymmer
som är hans fars, göra som andra barn.
Bara vara barn.

Vill fånga den där lilla.
Nå in.
Få att förstå.
Lära mig hur min lilla älskling fungerar,
vad som finns där innanför det rosa skalet.


Dock står stormen och väntar, precis bakom
husknuten.
När jag lyfter luren och ringer det där samtalet
som jag måste ringa, då kommer den i all sin kraft.
Ödelägger, rör upp.
Ställer till mer problem, skriker, hotar, bråkar.
Men jag hoppas den kan stillas en dag.
Vägen dit kommer dock bli värre för barnen än
hur deras dag är idag.

Pappan har ej slutat med det där han lovade.
Hans osäkerhet och svartsjuka som han brottas
med går ut i en frustration han ej kan hålla
under kontroll.
Och kontroll har han ej över situationen nu.
En kränkande fysisk och psykisk misshandel
utsätts mina små kära för.
Att varje vecka skicka barnen dit, till pappan
de älskar och längtar efter, men också är så
rädda för att missbehaga gör mig så ont!
Sliter mig itu.

Jag vet inte vilka val som är rätt.
Jag har fått lova storgull att pappa ej ska
hamna hos polisen denna gången.
Det går ju ut över dem.
Måste kringå, måste finna ett sätt.
Måste få hnm förstå vad som är rätt och fel.
Måste få hnm att förstå att han behöver hjälp.

Jag är så rädd för varje steg jag tar.
Varje steg, varje ord kan slå bakut.
Straffa dem ändå mer.


Men det får inte fortgå.
Inte en chans!

Isigt

När det kommer till valen gällande ens barns
liv är det inte alltid glasklart.
Man önskar att den där kursen i föräldraskap
och medföljande bruksanvisning som kom en
paketbeställning den dag barnen var på gång
var obligatorisk.

Hur kommer de påverkas?
Vad kommer påverka dem mest?
Hur kommer personer i deras omgivning reagera
och på vilket sätt kommer det gå ut över dem?
Urk.

Jag står inför ännu en storm.
Tar de ngnsin slut?
Jag måste ta itu med pappan och hans uppförande
gentemot barnen.
Att han agerar mkt oklokt mot mig är en sak, det
bekommer mig ej mer än lite ilska för stunden,
han tänker ej.
Men då det går ut över de där små söta finns
inga gränser.
Frågan är bara HUR allt ska gå till.
Svårt svårt svårt, men nu är det nog.

Stark då jag är riktigt lycklig med den finaste
Kärleken i mitt liv, oooh så underbar han är!:)


Och till den trevliga biten:)
Helgen!
Mys och äventyr i dagarna 3!
Fredagsmys med lillIda och hennes mor:


Lördag, tokstädning och därefter susa till
grannbyn för pannkaksparty, bowling, tacos,
film, mys o övernattning:)





Ehrm:D



Och så slocknade gullen lite här o där i sina
pyjamasar:)




Lite överraskad över min populäritet i sängen
där jag låg så var jag tvungen att dokumentera;)
(Ignorera min svettiga och svullna uppsyn;)


Söndagen innebar att gå upp tidigt, susa och
hämta Kärleken som var hemkommen från sin
vecka nerbäddad i Österrike och därefter iväg
för att se Disney on ice!!:)
Sååå fint det var!
...ingen vidare kvalitet på bilderna men med
god fantasi så:)
Kärlek och storgull:


Prinsessan Yasmin från Aladdin,
hennes bakdel iaf:


Aladdin på sin elefant, mkt coolt:)



Törnrosa o hennes goda féer:


Den onda häxan o spinnrocken:


Ariels firrar:


Häxan där ur:


Toker:


Snövit i sin kista:


Skönheten och odjuret:


Askungen och hennes otrevliga familj:




Musse och Mimme skrudade till balen:


Askungen har fått sin prins:



Raketerna från slottet!



Hemma med storgull idag.
Sjukdomarna har avslöst varandra tätt.
Tis-fre förra v var lillgull sjuk.
Denna v insjuknade stora hjärtat mitt så
hastigt i söndags kväll så även med ibumetin
i kroppen steg febern upp till 39, läbbigt.
Idag bär det dock iväg till fadern deras.
Hmm.

Är inte så närvarande.
Med sjukdomar som duggar tätt, mkt krångel
och annat att ta itu med är jag inte riktigt
närvarande här...
Men hoppas ni söta har det bra, riktigt bra!
Puss!

Vård Av Barn

Vad är det med män och badrum?!
Är det en frizon för svineri och ordning?!
Nu är dom ej stora mina söner men OH!


Andra dagen hemma med lillhjärtat, hostig, febrig,
kokande om nätterna.
Mkt mysande om dagarna.


Dr besök och en sväng förbi ett hamburgeri till den lilla
sjuklingens stora glädje, moster var ju på besök med
lillIda och tid till matlagning var liksom en med på vårt
schema för dagen.
Storgulls överraskande pyssel, gjorde mamman sin glad:)


Kanelbullar däremot fanns det tid för.
Till kvällsmat.
LillIda bestämde sig för att sova i 3h.
Sedan vara soligare än soligast.
Uppdelade i team, här gör team Uggleungarna kanelsnäckor:


Team Bamse satsade på små kanelgifflar:


Á storlek sockerbit efter lillgulls styckande...


Mormor myste, omgiven av sina gull:)
Socker skall vara med på allt han också.


Storgull tyckte det blev lite varmt här av
allt eldande och bakande och klädde av sig lite,
och på...
Sedan var det rock n´ roll!


Socker hade hittat sin adoptiv mor och blev tvättad
och gosad, sötsmulorna:)


Lillgullet han blev sjukare och sjukare...
Stackars mitt lilla hjärta:(
DR konstaterade virus och inget värre men ändå.
Och jag KAN ju inte vara hemma fler dagar när jag
redan varit hemma 2, min ena kollega är på semester
och den andra får sköta 3 mans jobb.
STOR ångest.
Mmmmm, tog emot rejält men det fick bli att ringa
till farfadern deras.
Ojoj.
Så nu är lillgullet hemma med sin farfar imorgon,
mormor på fredag och sedan MÅSTE han vara friskt
för vi har en superdupermysig helg planerad, full
av roligheter och han och vi ser fram emot den såååå mkt!!
Pls, håll alla tummar!


...och det är ju tur att han är just så söt när man
senare tittar in i tvättmaskinen, knappt ett år gammal,
och finner den full i tuggummi!!
Mmmmmm, ej många kan lyckas med så mkt som han.
Mormoderns nya jacka har varit tatuerad där bak
i flera veckor nu tack vare att han lägger alla
sina skatter på så "bra" ställen.
Så där går hon omkring med ett hjärta och en
vimpel i baken, som om det vore det naturligaste
i världen, och det är det ju i lillgulls värld...


Ida som sussat länge var pigg och glad långt
efter storkusinerna kommit i säng och mormor
och hon provade vasken lite.
Mycket spännande tyckte Ida!





Måtte nu inte den pyttelilla bli smittad av
stackars sjuka kusinen!
De blev förvarnade om hans tillstånd men vill
Nena umgås så ska hon, och det har faktiskt
varit mkt mysiga dagar.

Det är ett dilemma detta med sjuka barn.
Man vill ju bara vara hemma och vyssja och
pyssla om, gosa och vårda.
Kommer kännas jättehemskt att vara på jobb
imorgon och inte hos lilla sjuklingen.
Men jag har tagit ALLA VAB dagar för våra
barn, det är inte riktigt rättvist.
Visst har det också varit skönt att få vila
med min onda lunga men man slits emellan,
vill ju göra mitt bästa på jobb också, extra
mkt nu när de gett mig en sån här chans.

Och sjuk är fortfarande min stackars stora
Kärlek, på ett hotellrum i Österrike, utan
tv, utan skidåkning.

Urk för sjukdomar!!!!

Önskar er alla en pigg och kry vecka,
många bacillfria cyberkramar från mig:)

Fägring stor

Tänka sig, idag fyller både söta
Jennie och Jenny år!!:)
Grattis till er båda!!:)


Här hemma i det lilla röda, är det både
toppen och botten...
Mest topp, det är ju kottevecka:)
De kom hem igår, mysnivån var högre än hög!
Neskimot pussades sa storgull att vi gjorde:)
Eskimåpussades tyckte jag och många många kramar
därtill:)

Men inte är det piggt och glatt kl 0630 när
grynen ska upp till verkligheten:


Jobb för mamman idag trots att hon känner
sig som om hon har ett helt gäng med knivar
mellan revbenen, imorgon blir hon dock hemma.
VAB.
Lillgull har ej ätit idag meddelade de på dagis.
Här hemma hade han sååå ont i halsen.
Finfint tyckte jag, då blir vi hemma.

Måste visa en bild på en av mina fikakompisar
från förra veckan, söta Zack:)
Toksöt!!:)
Hoppas ditt dagbarn sköter sig hjärtat, tackar
igen för peppishuset, mkt mkt uppskattat här
hemma kan jag meddela!


OCH så kan jag informera om ngt som tydligen
ligger i familjen.
Detta är INTE min bil utan ngn annan som bor
här i det lilla röda...
En sten vid bageriet var det visst som hade stått
ytterst olämpligt.


Lillgull hittade ett nedtrillat blad från min
fikus här hemma...
Och ännu ett....
Jättekul tyckte även storgull och nu sitter
mormodern här och tycker att just bladen till
höger stör lite i hennes program....
Själv ler jag nöjt var gång jag slänger ett öga
på tvn, tjusigare har den aldrig varit:)


Och så ngn som börjar bli stor:
Har ÄNTLIGEN lärt sig att få ut det som kommer
in där uppe och magonten borde lätta:)
Efter 4 månader funkar äntligen tarmarna!
Weeeeeeeeeeii!!:)


Mormor och Ida har funnit ett gemensamt intresse.




Och så Kärleken:
Min stackars älskade som ligger nerbäddad i
Badgastein, förkyld och dan.
Typiskt.
Kunde ju legat nerbäddad här hos mig...