torsdag, februari 05, 2009

På återseende

Liggandes på min arm, med tankarna på varsitt
håll, delade vi en stund av stilla närhet.
Lillgull och jag.
Vällingen urdrucken, sagan läst.
En mysig kväll med Långben och gos i soffan
för bara min minsta älskling och mig:)
Storgull och Kärleken på Hockeymatch.
Lycka!
Alla nöjda:)
Malmö Redhawks på nya arenan:


Ett bra avslut på en dag som för storgull
börjat hemskt jobbigt.
Idag har det börjat.
Det som kan bli bra, kan bli hemskt svårt.
Lilla hjärtat mitt och jag har idag varit
och pratat med en socialsekreterare.
Storgull vill själv att hon ska prata med
pappan hans, sist de gjorde det hjälpte det
ju ett tag och nu hoppas vi på att det gör
det igen, och varar.
Inte skall han behöva vara orolig för att
åka dit, en förälder ska man kunna lita på.
Hon berömde hnm, sa att han var en klok
liten pojk, att han gjorde rätt.
Han är så duktig min pojke, så stark.
Evigt och otroligt stolt över hnm, att han
kunde göra detta, det kommer bli en bra man
av hnm en dag.
Inte som han själv tror, att han kommer bli
värre en pappa.
För att farfar gjorde pappa lite illa, pappa
gör dem mer illa, då kommer storgull bli dummast.
Inte en chans.
Han är den finaste lilla pojke som finns!!:)
Precis som sin lillebror.

Svår ångest över att veta om jag gör rätt...
Kommer det bli bättre nu?
Eller utsätter jag dem bara för mer ilska?
Kommer det bli bättring nu?
Eller startar jag bara ett bottenlöst helvete?

En sån ångest det är var gång jag skickar
dem till deras far, utan att kunna garantera
att inget ont sker.

Jag hoppas på att en dag få möjligheten att
fråga hnm en sak, berätta en annan:
*Vad hade han själv gjort om barnen kommit hem
till hnm och sagt att jag gjorde dem illa?
*Jag gör ej detta för att på ngt sätt ta ifrån
hnm barnen, utan för att han ska få behålla dem.
Inte vill jag att barnen ska växa upp, kuvade
och otrygga med sin far, vända sig från hnm,
kanske hata en dag.
Det pappan gör gör han ej av elakhet, utan
av att han ej kan kontrollera sin ilska som
kommer av att han mår dåligt.
Hans självförtroende är lågt och svartsjuka hög.
Han behöver stöd och hjälp och bli den fina far
han kan bli, som jag tror han vill bli.

Jag vill kunna låta mina barn åka till sin far
och veta att de har det bra, ej oroa mig dygnet
runt för att jag skickar dem till ngn de älskar
men som gör dem illa.


Några bilder från i veckan:
Socker, han den där som bara njuter av allt:)


En hel hög av kärlek!!
De där 2 pojkarna jag älskar så otroligt mkt:)


Paus:
Min lilla tarm...
Kan man bli smalare?!
Den där lilla mannen har verkligen lagt all
energi på att växa på höjden den sista tiden.
Lång som ett fura och med byxor som nästan får
hållas uppe med hängslen:)
Sötsmulan.


Vällingpaus:
Nja, mat får han ju i sig.
Och en och annan välling slinker ner däremellan.
Myspys på hög nivå:)


IKEA har vi hunnit besöka.
Storgull ville att jag skulle fota hnm i alla
snygga hattarna.
Denna gillade vi bäst:)


Och så till den lille mannens sovstil.
Är det ngn fetish han har?
Eller behöver han bara en fastare kudde?
Man kan undra...



Käraste ni,
jag tar en paus.
Finns inte riktigt ork.
Med alla kamper, sjukdomar, jobb mm så har
det liksom hunnit ifatt mig.
Denna sidan är till för att jag ska dela med
mig av min glädje, den största, lyckan över
mina barn.
Som Emils dagbok startade detta.
Denna sida ska vara fylld av skratt, inte av
mitt gnäll som nu, det är ej roligt.

Söndagsnatten tillbringade jag på akuten, det
gick inte längre, så hemskt ont kring högra
lungan att höger armen var obrukbar och varje
nysning gjorde att jag ville kräkas av smärta.
Rädslan för att det var ngt farligt när jag hade
så mkt att vara tvungen att ha ork för gjorde
att jag till slut satte mig på akuten med min
underbara Kärlek som sällskap och fick EKG gjort,
såg fint ut, skiktröntgat lungorna, fint där med
och konstaterat att jag antingen slitit sönder
lite muskulatur eller fått en fraktur.
Hälften av smärtan försvann bara jag kunde slappna
av och veta att det ej var ngt farligt.
Nu läker det.

Vår shoppingtur till IKEA resulterade i en tavla,
en magnettavla som skall bli ett pictogram för
lillgullet mitt.
Rutiner skall åter införas.
Han skall själv få se vad hans dag innehåller,
kunna ta ställning.
Känna sig tryggare i dagen.

Kärleken är på väg in i det lilla röda huset.
Om ngn månad kanske jag är sambo.
Det är lycka det:)
Från första dagen med hnm i mitt liv har det
känts helt rätt, han är HAN:)
Älskar hnm innerligt!!
Han gör mig trygg.
Stödjer mig genom allt, peppar, tröstar, ger
råd och pratar om annat om jag ej orkar.
Han är makalös:)


Så vänner, även om jag ej är här på ett tag,
även om jag ej är hos er alltid, så finns ni
alltid i mitt hjärta, ofta i mina tankar och
jag är tillbaka så fort jag rett ut denna stora
storm som är i antågande.
TACK för att ni är ni och bäst!!:)