Det lilla körsbäret i grädden

Om jag bara hade fått sova liite till.
5 minuter hade kanske räckt.
Mannen har hållt på att bygga massa olika pooler
i vår trädgård hela natten, till slut var hela
trädgården full av vatten.
Jag stod och stirrade på en groda som var på botten
i en av poolerna när jag såg lillhjärtat mitt hoppa
spik rakt ner i havet som numera var vår trädgård.
Då ringer klockan.
Och det gnager mig att jag inte fick rädda hnm.
Han var ju under vatten.
Suck.

Tröttheten efter semestern sitter fortfarande i.
Med gårdagsnatten som grädde på moset som avslutning,
kalas hos Vickie och därefter besöka svågern och
sedan få 2 timmars sömn då natten tillbringades
tömmande på alla sätt på toaletten, det var liksom
bara väntat.

Att det ej blev ngn direkt vila efter första veckan
med sjuka sonen, sen oro för svågern som slog bort
båda käkarna och nu fått 4 metallplattor inopererade
var inte alls av det trevliga slaget.
Minisemester planerades därför, en av det intensiva
slaget för att på ngt sätt kompensera barnen för allt
det roliga som uteblivit men ändå lugna aktiviteter
för småttingarna.
Torsdag och fredag skulle tillbringas med Häljarpsvännerna
och diverse roligheter skulle hittas på.
Papporna och storsönerna och mammorna med småttingarna
skulle delas upp på torsdagen, lördagen skulle vi vara
på Tivoli i Danmark.
För att ej bryta mönstret går storsonen ut på torsdags
morgonen för att hjälpa pappan med att ösa sand kring
poolen och skaffar sig en rejäl nackspärr.
Lidande och kvidande blir han liggande sen.

Med moderns ömma omsorg, diverse medikamenter och stor
portion medömkande så är han såpass pigg när vännerna
kommer så han kan röra sig hjälpligt med kragen på.
Men ngn Busfabrik blir det ej tal om utan det blir bio
och glass i Bjärred.

Mer om detta får det bli när bilderna läggs upp men de
har jag ju hemma så det får vänta.
Men dagarna BLEV bra ändå.

Men det är ju synd att det aldrig händer ngt i vårt liv...
Idag startade jag förresten dagen med att duscha sådär
lagom fesljummet.
Med vår tur har säkert varmvattenberedaren gått åt skogen.

Nelsons tillvaro är inte riktigt problemfri just nu

Att Nelson inte riktigt är tillfreds med
tillvaron just nu märks ganska tydligt.

Dagen startade med att vi for till veterinären
för att Nelsons tass bråkar igen.
Det visade sig finnas lite bråk på hans högra
tass också och så är han lite irriterad kring
ögonen i de där vecken.
Dessa områden skall hållas torra, jovisst, i
detta vädret är det ju jättelätt.
Tar ju evigheter för fluffet mellan tår och
trampdynor att torka när man varit ute och
simmat i regnet.
Förra pencillinkuren han fick hjälpte för stunden
men så fort den var slut så blossade det upp igen.


Så så här har vi det nu:
Nelson surar.
Lillebror fick ju åka vagn när han var sjuk nyss,
då tycker han det vore väldigt orättvist om inte
han får göra det nu när han åkt på pencillin en
hel månad och salva på det, så han klättrar upp
i vagnen och sitter där envist och vägrar klättra
ner fast han ej får vara där och fast hans mjuka
sköna fåtölj står precis bredvid och hade varit
betydligt skönare att sova i om det vore så att
han var trött, men nej, han fick åka vagn när han
var liten och lillgull fick nyss, alltså skall
Nelson åka vagn nu.
Om det ska vara rättvist.


Det bor en skum hund precis utanför vår dörr.
En jäkligt envis rackare är det också.
Nelson står och steppar fram och tillbaks och
morrar på den där vovven men han är minsann kvar
där ändå!
Fräck som bara den är den också och gör precis
samma rörelser som Nelson, men lite bra är det
för den fräcke rackarn har också fått tratt,
rätt åt hnm;)


Sen är det kvällsproblemet.
Nelsonhjärtat ligger lika envist och stirrar på
sin bur i hopp om att den skall öppna sig, fast
det inte finns en chans att han skall komma in
där med tratten på och fast det inte finns en chans
att han skall ligga där bekvämt och heller inte kunna
komma ut överhuvud taget när han nu skulle vilja det.
Därför får Nelson inte sova i sin bur nu på ett tag.
Så han får nöja sig med att ligga utanför och stirra
lystet och liksom hoppas att den skall öppna sig...

Semesterbilder

Ja man kan ju säga att det är semestern som kom av sig.
Om en vecka sitter jag åter på jobb utan att ha
hunnit eller kunnat göra ngt av det man önskat.
Vädret har heller inte tillåtit så mkt så det har
ju kunnat kvitta.


Lillhjärtat mitt blev inte bättre direkt.


På lördagsnatten tog jag mitt lilla vrak in till
barnakuten efter att ha rådfrågat Sjukvårdsupplysningen
och de sagt att vi skulle åka in direkt för att det
kunde ta sån tid att bara komma fram till dem.
När jag väl kommer fram får jag inte ens sitta.
En snäsig sköterska som har en dålig dag säger att
magont så man ej kan sova hör till sjukdomsförloppet.
10sek hade det tagit att känna på hans mage, se
om mjälten och lever kändes onormala vilket är risken,
men inte hon skickade hem oss direkt.
Jag bad henne om hjälp och upplyste henne om att jag
inte ville vakna med hnm kall bredvid mig i sängen
men hon hon bara snäste.
Jag gick ut och bölade, ringde mannen och vi kom
överens om att vi sku ta skift den natten och vaka
över vårt lilla hjärta.


Det var ej sprucken mjälte som tur var.
Men det finns inte en chans att jag skulle rycka
på axlarna och chansa!
Så dåligt som lillhjärtat mådde, sanslöst.
På måndagen var det dags för en ny tur.
Lillgull varken äter eller dricker, bara sover och
sover, knappt nåbar.
Vi far in i tron att de skall ta prov på lever och
mjälte men lillkillen blir direkt inlagt med dropp.
Inte får vi komma hem över natten heller utan nu är
han tydligen så illa däran så det krävs mer dropp.
Magen röntgas i ett sånt där litet rör och visst är
lever och njure förstorade, såpass att om han vänder
sig illa i sängen så kan det orsaka blödningar på
mjälten och värre saker därefter...


Vi får ligga där på tisdagen också.
Men på eftermiddagsronden är han ändå såpass pigg,
inget läkarna kunde drömma om eller vi heller, att
han får permission att sova hemma över natten om vi
kan få i hnm vätska.


På måndagen då vi åkte in för provtagning som vi trodde
var även morfar och Neta på väg ner till oss och de
var ju här när vi kom hem, lugna aktiviteter ordinerade
och morfar kollade i fotoalbum med gullen:)


När vi på onsdagen åkte in till barnakuten igen på
morgonen för att läkarna skulle undersöka hnm på ronden
så möttes läkaren när han kom in av en liten kille som
satt på golvet och byggde lego och trallade!
Han blev så chockad så han bara satte sig ner utan att
säga ett ord.
Skrev ut oss och trots att lillhjärtats mandlar var så
svullna att de gick ihop i halsen och att själva halsen
var så infekterad att läkarna inte trodde han skulle
börja äta än på ngn vecka, med feber kring 38 så åkte vi
hem och det första lillgullet ville ha var kex med smör.
Han knaprade i sig och har ätit och druckit som bara
den, att hans smärttröskel var ovanligt hög noterade
läkarna och JA det är den verkligen!

På torsdagen var lillhjärtat så pigg så vi åkte och
hälsade på Jennie i nya fina huset:)
Trollen gick omkring på åkern bakom huset och plockade
blommor och lekte.
Lillgull fick dock varken springa, hoppa, klättra,
cykla eller gunga på några månader framöver.


Ludde smög mest omkring han, myskillen;)


Ett STORT fång blommor plockade sönerna med
rötter och jordklumpar och allt, så stolta:)
De står självklart i vas på bordet ute så alla
kan se vilka gulliga söner jag har:)


Chrille arbetade i sin trädgård.
Krattade och krattade...;)


Lugna aktiviteter som sagt;)
Mitt lilla gull får inte vara ute så länge, jag har
blivit rejält hönsig och jagar hnm hela tiden och
han tar det så bra, frågar först vad han får:)
Natten vi var på sjukhus och jag frågade sköterskan
om hon tyckte att han skulle åka hem och dö satte
sina spår på lillgull.
När vi åkte hem mitt i natten, mamman med tårarna
rinnandes så frågade lilla gullet mig om han skulle
dö nu?
-"Jag vill inte dö sa han sakta".
Men NEJ klart han inte skulle, han är så älskad och
så påpassad!


De stora kottarna lekte inte lika lugnt.
Det evighetslånga regnet har gjort lerpölar i jorden
som är jättespännande att hoppa i,hehe
Men barn är ju tvättbara;)


I det nya fina huset har även en jättegullig
liten Iris flyttat in, såå liten och såååå söt!!:)


Lugna aktiviteter innebär även filmtittande.
Lillkillen får ju inte ta ut sig utan måste vila
då och då.
Den långa vandringen var spännande tyckte Nelson;)


Min lilla morgontrötta familj:)


Fredagen innebar shopping.
Bauhaus, Blomsterlandet, IKEA och ICA och vips var bilen
så här full!!;)


V40 är en superbil, vi fick plats med hela 2st träd!:)


Hem och göra lite kaka och fara på middag hos
Gryet borna sen på kvällen igen, nej lillgull fick
ej vara med att laga den trots att han var frisk,
men slicka upp chokladresterna gjorde han glatt:)


Så här cool är Nelson när han åker bil de 500meter
som är från Farfar där han passats en stund för att
hans tass ej vill läka(Veterinären igen imorrn).


Igår var det mys i Häljarp minsann.
De små kära bänkade sig trötta i soffan och såg film:)


Idag snickrar pappan på nytt staket och mamman går och
pysslar här inne.
Gullen växlar lite mellan att hjälpa fadern och mot
att spela xbox här inne, skitväder är det, kallt och
trist, nej inte blev semestern som man tänkt direkt...

Frustrerande maktlöshet

Jag traskar mellan soffan och tvättstugan, fram
och tillbaka.
Hämtar lite tvätt att vika, sitter en lång stund
och dricker te och ser på min lille son som ligger
där och försöker andas.
Väntar.

För det är vad vi är tillsagda att göra.
VÄNTA ut hans sjukdom.
Så jag sitter här i ett vacum och väntar och
tittar på min son, allt jag kan göra.

Detta är en situation jag inte alls är bekväm
med, inte riktigt kan.
Att inte kunna göra mer för hnm.
När min vård inte räcker till, när kottarna behöver
mer än jag kan göra så far man till Doktorn och
han ordinerar ngt som får dem att må bättre.
Jag har aldrig fått ordinationen att VÄNTA förut.

Jag har aldrig sett hnm så här.
Han vill bara sova.
Inget lockar, ingen mat, ingen film, lite vatten
ibland som inte innehåller ngt som kan ge hnm
ork men som väl släcker törsten för stunden.
Vattnet som han strax efter kräks upp igen.

Hans andhämtning är så ansträngd, och de ggr han
försöker säga ngt så är det svårt för halsen är
så igensvullen.
Han bara ligger där, tittar ibland.
Har ingen ork.
Hans blick är fäst på samma punkt, han ligger där
och stirrar tomt tills ögonen sluts och han åter
somnar en stund.

Jag slänger i en maskin tvätt till.
Sätter mig vid bordet så jag kan se hnm i soffan
utan att störa.
Ringer sjukvårdsupplysningen fast jag vet att de
ej kan göra ngt och att jag ej kan göra mer än det
jag redan gör men hoppet finns att de skall komma
på ngt jag kan göra för att han skall ha det bättre,
de är ju trots allt utbildade, jag bara mor.

Det är svårt.
Att bara vänta.
Pappan, storgull och Nelson har ej gått upp ur sängen.
Ser film.
Vad skall de gå upp till?
Va ska de göra?
Vi väntar ju bara.

Jag tar mig några Mariekex till frukost, försöker
koncentrera mig på att få ngt gjort men blir sittandes
igen.

Han kommer ju att bli frisk igen.
Det kommer ta sin tid, antagligen hela semester och
han kommer vara trött länge efter, inte få hålla igång
för lever och mjälte är svullna.
Men hans sjukdom har ju ett positivt slut,
bara man väntar.
Det finns ju så många som, hemska tanke, har det värre.
Men här i vår bubbla i vår familj är det en av dem
vi älskar allra allra mest, ofantligt mkt som just nu
mår så dåligt, och att ej få hjälpa är svårt.

Storgull kommer ner och är hungrig.
Öppnar kylen och blir glatt förundrad över alla olika
sorters yoggi och drickyoggi och drycker där finns.
De som inhandlats för att locka lillebroren så han
ej hamnar på sjukhus med nål i armen som Doktorn sa
han blev tvungen till om han ej drack.
Storhjärtats glädjerop över yoggin för att locka
lillebror får lillgullet att kräkas igen.
Galla pumpas upp ur hans lilla slappa kropp, ngt
annat finns där ju inte.

Men han kissade lite imorse.
Dropp är ju därför inte aktuellt än.
Jag vet inte, jag får se dagen an.
Får se hur han mår till kvällen.
Annars tar jag och packar ner min lille son i bilen
och tar den välbekanta natt turen till Lund.
Men vad skall de göra?
Vi skall ju bara vänta...


Att så många har haft körtelfeber, de flesta blivit
inlagda i veckor på sjukhus, missat skolan i månader
och inte fått idrotta på evigheter skrämmer.
Att grannens idrottstränares son dog av körtelfeber
skrämmer också rejält.
Mjälten brast, den är ju ömtålig lång tid efter.
Lillhjärtat mitt är ju så liten, han borde klara
det rätt så bra.
Problemen uppstår väl efter när man skall få en
liten 4åring att vara stilla?
Han kommer säkert att vara trött länge, semestern
vara bara 3 veckor, hur gör vi sen?!
Orkar han dagis?
En dag i taget, han borde klara detta bra.
Vi åkte in tidigt (hoppas jag) och han har fått
ta ungefär 10 steg sedan det konstaterades.
Hans önskan är vår lag, vi trugar och ber snällt.
1 dl glass, 1dl välling, 1dl makaroner och
köttfärssås till och en del vatten har han fått
i sig idag, det tycker jag är toppen.
Han har tom kissat lite i buskarna en gång ute.
Det skall nog gå bättre än de otäcka scener jag
målar upp, men jag är en hönsmamma och det har
ju sin grund.

Epstein-Barr

Efter en lång vecka med utöver det vanliga arbetet,
12 övertidstimmar är jag äntligen hemma för att
andas ut, ha semester i hela 2 veckor.

Fredag den 13e är det och det har märkts.
Här hemma har det visat sig i att lillhjärtat idag
hos Dr har fått diagnosen Körtelfeber.
Läs HÄR och HÄR.
Så gick det med allt det roliga han såg fram emot
som skulle ske på semestern.
Han mår hemskt dåligt.
Får inte röra sig för att mjälten är väldigt ömtålig.
Stackars stackars lillgull.
Han får bara ligga, sover för det mesta, vill inte äta,
inte se film ingen ingenting.
Han kan knappt prata med sin svullna hals, hög feber
och jag har aldrig sett hnm så här...

Semestern som skulle inneburit vila men också mkt
skoj för barnen kommer nu att ägnas åt att pyssla
om lillgull, ingen vila förrens han mår bra.
Älskade älskade gullungen.


Kottarna har ju haft en veckas semester med pappan
redan.
I tisdags blev det ju barnbyte så Vivia sov här och
busade visst med pappan;)


Stora gullen hade haft det mysigt med bad i fina
poolen och massa annat skoj.


Och mamman fyller ju snart 30.
Eftersom de långa arbetsdagarna har resulterat i
att modern gått upp en hel del önskades denna
mackapären av systran och mormodern.
Systran är förvisso i Albanien och har inte en
blekaste aning om att hon inhandlat present redan
men jodå, det har hon!:)
Det finns INTE tid för att träna i moderns liv.
Hon prioriterar annat.
Ensamstående för det mesta med 2 barn, hund, hus
heltidsjobb och det existerar inte.
Men 20min per dag när sönerna sover?
Det BORDE hon ha ork till!
Storhjärtat inviger.


Iövrigt så önskas så roliga och billiga saker om
modern är i så stort behov av:
*Nya däck till bilen.
*Navigatorprogram till nya braiga mobilen.
*Elvisp.
*CD böcker eftersom längtan efter böcker är stor och
jag nu upptäckt att jag kan lyssna nästan en timme
per dag till och från jobb:)

Tja det var väl allt.
Men mest sådant modern får tjäna ihop till själv.
Dagarna närmar sig.
Först dock storhjärtats första skoldag!
6dgr innan mammans dag kommer den dag som sonen
längtat så mkt efter i evigheter!
Modern längtar efter att få gå och inhandla hnm
nya skolväskan, pennor och fodral, papper att slå
in böckerna i och främst, allra mest, att få se
hans glädje och förväntan den dag han står där med
sina saker för att få använda dem i skolan.
I SKOLAN!!
Det närmar sig med stormsteg;)

Nu skall jag krypa ner och titta på min sovande
lilla son innan jag tar itu med tvätten.

Livstecken

Det är en fröjd att sätta sig i bilen numera.
Inte vill jag köra snabbt och stressa längre.
Bilen är inte nytvättad, polerad och städad,
långt ifrån.
Det är inte så heller att jag gärna vill bege
mig hemifrån, tvärtom.

Men mor min har lånat mig en CDbok.
Berlinerpopplarna av Anne B Ragde.
Totalt trollbindande.
Den lugna berättarrösten gör att man sitter på
helspänn och väntar, lyssnar.

Vart jag är?
Vad jag gör?
Det är min sista arbetsvecka innan min korta 2veckors
semester.
Att jobba över har funnits behov av länge då det är
MKT att göra här, men jag har ju barnen att ta hand om.
Nu har dock pappan börjat sin semester redan denna
veckan vilket resulterar att jag nu jobbar 10-12 timmar
per dag.
Men det får gå.

På måndag skall jag inte ställa klockan.
Lär väl få ligga och lyssna på regnet när det slår mot
sovrumsfönstret för den där uuunderbara sommaren de
lovade oss har vi då rakt inte sett röken av!
Däremot har jag då inte haft en så här regnig sommar.
Den tar helt klart priset.
Svenskt så det förslår.

Denna semestern blir det nog inte mkt resande.
Dels för att jag bara har 2 veckor, dels för att vi
ju bygger pool inför den här uuunderbara sommaren.

Vad jag gjort?
I söndags lurade Lindan med mig till en fantastisk
trädgårdshandlare.
Inte hade de bara helt fantastiska grejor för
trädgården utan även dessa små sötnosar:)
Lillgull och flamman kunde ej slita sig från dem.





Så mkt annorlunda och fina saker jag så gärna hade
haft i min trädgård om den nu inte var full av
leksaker, blöta skor, presenningar och sand.
Men sen, kanske:)



Den här mannen är ju käck, hehe.
Kunde ej låta bli:)


Sönerna har inför den totalt icke uuunderbara sommaren
fått ner allt lego.
Det byggs och byggs och byggs:)


Pappan har fått iordning på sitt akvarie nu.
Inbyggt och fyllt.
I tisdags var Lindan och co här på tisdagsstek,det
spelades badminton och hade trevligt.
Papporna konverserade och snöade in på akvariet:)


Storsönerna snöade in på mp3spelaren och satt och
sjöng med så vackert, allt från Mora Träsk-Metallica!
Sen följde stora hjärtat min med Cappe hem och lillgull
fick ha flickvännen sin sovandes över:)


Ett liiitet livstecken, redan på jobb, lite tidigare
än vanligt tom och passade på att slänga iväg ngr rader.
Hoppas ni har det lugnt skönt och oregnigt!:)

2 timmar!!!

Det är inte klokt!!!
Sommar?!!

Jag åkte hemifrån 06.50 för att hinna lite
tidigare till jobb då vi har MASSOR att göra.
Vad händer?!
Jag hamnar 2 timmar i kö!!
2 TIMMAR!!!!
För att ta mig mina 25 minuters resa till jobb.
Jag är fortfarande helt upprörd.

Jag har blåsor under vänsterfoten efter att ha
suttit i kö 1 timme på hemvägen igår och då det
är sommar har jag då inga strumpor i mina skor.
Sammanlagt det senaste dygnet har jag suttit 3timmar
i bilkö och jag har inte kommit hem än.

Ouff.
Jag skakar.
Det är inte klokt.
Kolla detta och detta.
Idag börjar kottarnas sommarlov och mannens semester.
Underbart:(

Lite av mitt kaos.
Hemvägen igår:
Man såg ej mkt och det gick inte fort på mina
nerslitna däck.


Vägen till jobb idag.
Jag fick köra runt halva Malmö åt helt fel håll
för att till slut komma dit jag skulle.
Vägarna var avstängda och omdirrigerade.


TOTALT trafikkaos, vart man än åkte var det
köer och det stod still.
Man kom en liten bit och blev sen stående.


Men som tur var hade jag ju lite proviant;)
Och det var NÄRA svältgränsen efter så lång tid
i bilen minsann;)
Halva Chili åts upp:)


Det har varit en märklig stämning och är fortfarande.
Skåne har helt klart varit i kaos.
Trafikparalyserat.
Värre än vintern nästintill.
Vid 15 tiden slutade dock regnet, när jag körde hem
vid 17 tiden så var vissa sträckor nästan torra.
Märkligt är vädret.
Har aldrig sett så lite bilar ute, hemresan tog
25minuter.
Det var inte en verklig värld varken till jobb eller
från, kaotiskt och mkt mkt overkligt.
En tillfällig krigszon.


Ikväll har vi myst, sett "Natt på muséet" och nu
är pappsen och storgull iväg en runda och hjälper
svågern, lillgull hittade jag såhär.
Han arbetar.
Nelson uppskattar inte hans jobb.

Jag bara älskar dem!:)

Inte kan jag få nog av att fota barnen så mkt,
vill ju inte gå miste om ngt som jag vill se
tillbaks på sen när de är större och man sitter
nostalgisk och ser på när ens stora ligister
var små och gulliga;)

Alla dom här 3 små pojkarna älskar jag så mkt
så jag blir tårögd när jag tänker på det:)
Bilderna är från idag, innan vi åkte till
veterinären och på Ultraljudet.



Älsklingarna mina!!
Precis så underbara som dom är!:)


Minihjärtat mitt är det dock lite synd om idag.
Hos veterinären kunde de inte riktigt komma på
vad det var med hans tass.
Alternativen var att han ev brännt sig på en cigarett.
Omöjligt, ingen röker här i närheten och just när
hände fanns inga sådana möjligheter.
Blivit stucken av ngt djur.
Rätt så troligt, han är ju tokig i djur och älskar
att jaga och slicka i sig myror;)
Och det sista alternativet verkade han ej vilja
prata om,men han tvivlade på de 2 första och
hjälpte ej salvan och antibiotikan vi fått så
skulle vi göra biopsi när vi kom tillbaks på
fredagen den 13e.

Rädd blir jag.
Jag är mor och mitt jobb är lite att tänka ut allt
i förtid, långt innan saker händer.
Minigoset mitt är mkt trött, sover mkt och kräks
en hel del så fort han är igång.
Usch, vill inte ens tänka på det.
Nej, det är inget alternativ!

Denna veckan får minigull vara med mig på jobb.
Han har ett stort kärleksbehov nu och blir helt
klart stressad om han är ensam och har tratt på.
Det märkte vi på den lilla stund vi var och handlade
ut hans mediciner, när vi kom tillbaka slog
lukten av stressad hund emot oss när vi kom in,
det sker aldrig annars.
Så platsen är given för min minsta älskling på
skrivbordet mitt så han får vara nära denna veckan,
nästa börjar ju lyckosten pappan sin semester och
han får hålla koll på vår minsting:)


Tinas lille pojk är toksöt!
Är verkligen fantastiskt att få se dem så där i magen,
alldeles färdiga, toksöta.
Han gjorde rörelser med händerna och hans lilla
söta mun pussade och gapade, mmmmmmmmmm!!:)

Mannen min är på Jägers ikväll med jobb och hittar på
okända aktiviteter, hoppas de har trevligt:)

Ont i magen

Det är få som känner igen mitt storgull.
Ideligen får jag be om ursäkt för hans beteende.
Och det gör ont.
För underbarare kille får man leta efter.
Vanligtvis.

Han är så omtänksam och så duktig och smart och
så himla fin och go, mitt hjärta.
Men trotset håller hnm hårt, jag trodde kulmen
var nådd för det har hela tiden trappats upp från
lite trist beteende till detta kaotiska, men
nejdå, det blir bara värre o värre.

Inte var det skoj att höra dagmamman berätta
att storgulls fröken som hade varit på besök
en timme hade meddelat att han kommer bli ngt
hon får arbeta mkt med...
När han är så duktig och stolt över att han kan
läsa och allt, utdömd innan han ens börjat skolan:(

Det ger mig sån värk i hjärtat.
Jag vet inte hur jag skall hantera det och ärligt
talat så hanterar jag det ej som jag borde ibland.
Mer än ibland, när han skriker och totalvägrar och
säger emot och kaxar sig och uppför sig rent ut
sagt som en skitunge då vill jag sätta gränser.
Men HUR?!

Vad ska man göra för att få tillbaka den där älskade
ongen som fångade ens hjärta så totalt och evigt för
lite mer än 6 år sen?

Hur ska jag kunna närma mig hnm och förklara när
hans humör är en bergodalbana?
Vad skall jag ta mig till?
Jag hotar, mutar, bönar och ber.
Ger upp och tappar orken, släpper på de hot och
löften jag gett och är en dålig mamma i brist på
kunskap och ork.

Det är ju vi föräldrar som skapar hans framtid,
grunderna för den.
Om han skall bli en rädd kille som ej vågar eller
en trygg och glad.
Det är ju i så mkt vårt val av upfostran som
bestämmer hur han skall bli som vuxen.
Alla vill väl att ens barn skall vara lydiga och
duktiga, glada och gosiga.
Men hur 17 får dom till det?
Jag vill ej förlora massa år till trotset här och
aldrig kanske få tillbaka min förstfödde.
Förlorar jag en så lär väl lillebror se vilka vägar
storebror tar och bli likadan.

Man måste ju ta tag i det...
Det är ej ngt som bara försvinner när han blir större.
Bråken är så många...
Och jag erkänner lätt att jag ofta hanterar dem på
ett sätt jag önskar att jag ej gjorde men snälla,
hjälp mig, jag vill kunna nå min son, kunna prata
utan att han kniper ihop hela ansiktet, sätter armarna
i kors och vägrar lyssna.
Han är ju så underbar!


Så här vaknade mina tre små hjärtegryn idag:
Så fina så!!:)


Stora hjärtat mitt vaknade själv och när pappa kom
upp för att väcka hnm innan han åkte fann han hnm
nästan påklädd, stolt och glad:)
Sen blev det fel därefter, bråk om vad som skulle
tas med till dagmamman osv och ledsen son och mamma
skildes åt 0730, 15min sen.

Nelson var däremot nöjd.
Med på jobb.
Så nära man kunde vara.
MITT på mina papper skulle han helst ligga.
Om han ej tror att han är en katt så har han helt
klart varit det i sitt förra liv!;)


Allra bäst är det att ligga i knät och mysa, men
även en liten vovve som Nelson börjar bli aningens
för stor.


När jag var på väg hem kom jag på att jag glömt tanka.


Mmmm, och sen kom ju köerna...
Lagom nervös var jag där!
Puh!
20min i kö och jag trodde tanken sku ta slut för den
tickade oroväckande fort ner.
Men jag klarade mig:)


När jag kom hem i ösregnet möttes jag av 2 halvdränkta
söner.
Mormor lagade mat och sönerna var så lyckliga så:)
Mormor har rätt att töja lite på de där reglerna som
gäller när mamman är hemma, de hade då minsann inte
fått vara ute i ösregn o bli kalla och bygga koja
under alla paraplyn om mamman varit hemma.
Som det såg ut sen när de kom in med allt smutsigt
och blött men oooh så kul de haft:)
Tur mormodern kommer så ofta;)
Dock sa den fåordige men dock i hemlighet kunnige
lillsonen att "det var svinkallt!!"
De väljer då sina ord...


Och så här somnade gullen.
Inte nattas de ofta i de egna sängarna längre.
De väl fungerande rutinerna med sagoläsning,
sången som sjunges och att sönerna somnade
sött i sina egna sängar när mamman gått ut de
gäller liksom inte så ofta längre.
Ett större gosbehov har skapats.
Trots och längre dagar måste tas igen på ngt sätt.
Ej det bästa men behovet av närhet finns.
Både hos mamman och sönerna.
Och Nelson också såklart.
Jag har ej löst ekvationen än.
Får ej ihop det.
Önskar verkligen att poletten skulle trilla ner
så jag fick ihop allting till ngt som funkade.



Och mitt i mitt magonda bekymmer så dimper bilden
från min far ner i telefonen, mottagen 21:04.
Så här mysigt har de i stugan sin på Öland.
Gräsmattan från storstugan som når ända ner till
stranden, deras privata, inga turister att dela
den med, bara de själva, katterna, vovven och
solnedgången.
Inte är jag avundsjuk inte;)
Hoppas de har det riktigt riktigt härligt, men
jag tror faktiskt de njuter ordentligt med tanke
på bilden;)



Imorgon väntar veterinärbesök för Nelson.
Jag hinner ej till jobb innan men däremot hinner
jag följa med Tina på UL på morgonen:)
Skall bli så spännande!!
En månad kvar, fast jag tror ej lillvännen stannar
inne så länge...:)