Som om jag skulle ut och resa...

Så underligt ändå, att sitta där i varsinn
lägenhet, varsinn liten ruta i ett hus, höra
grannarnas ljud och ej känna dem alls.
Ha dem så nära, vägg i vägg och inte veta ngt
om dem överhuvud taget.
Inte bry sig.

Deras ljud är dock rogivande.
En granne spelar musik ngnstans, en annan står
på sin balkong och röker.
Så nära, i en annan värld.

Det är som att se ett matlagningsprogram på tv,
man ser det som sker, det är så nära, men man
kan varken känna doften eller smaken men man
vet att det både luktar och smakar.


Idag är en underbar dag.
En väntans dag och också en alldeles fantastisk dag!

Under dagen kom jag att tänka på min syster.
Det var ett tag sedan vi hördes, vilket lätt blir
när dagarna flyter samman då man går hemma med liten
och knappt vet om det är dag eller natt.
Ringde henne och frågade hur det var.
-"Hon skriker" var det svar jag fick.
Mmmm, den där lilla Ida har ju omogen tarm och kan
överhuvud taget ej bajsa på egen hand vilket är
ganska så påfrestande för min lilla syster då det
såklart resulterar i en hel del magknip.
Men hon sköter det så bra systran min, en klippa:)
Så lugn och så duktig!

Jag meddelade henne att jag plockar upp henne efter
jobb och vi då åker iväg och köper en sån där
elektrisk gunghistoria till lilla Ida.
Eftersom Lillan bara är lugn då det vaggas och
vyssjas och systrans armar och axlar är hemskt
ömma så är alla märkliga medel tillåtna så länge
Idaliten är nöjd.

Och jag måste ju som den ofantligt stolta moster
jag är berätta vad som skedde när jag kom för att
plocka upp dem.
Ida fick då mat och efter maten vet de att hon
skriker mkt, då skulle det även kläs på och åka.
Tösen hade även skrikit hela dagen.
Men så fort lillsnuffsan hör min röst öppnar
hon ögonen och verkligen ser mig, jaaa, inte bara
mostertjaffs nu, utan tittar på mig och lugnar
sig medans jag pratar med henne och hon lyssnar,
lugnar sig och slutar gråta.

Systran blir chockad!!
-"Hon har saknat dig!" säger hon.
Mosterhjärtat blir så lyckligt så!!:)
Och så somnar hon bara sött i min famn och sover
sig igenom nästan hela vår lilla utflykt, inte
ett pip och systran får andas lite:)
Höra lite tystnad.

Det är ju lite annorlunda att komma utvilad, inte
lukta mjölk eller stress, bryta mönstret, klart
de lugnar sig då:)
Men sååå mysigt att få gå där och bära på det
lilla lilla knytet som är så söt så man bara kan
se på henne i evighet, min egen lilla systerdotter!
Tur att hon har en så fin mamma!:)

Väl där så provas den ena gungan efter den andra,
systran är som bekant för de nära ganska så envis.
Färgen passar ej osv, och det slutar med att en
gammal man vid namn Sonny får klättra upp på en
stege och plocka ner en från väggen.
Jovisst, ingen överraskning där inte:)

Älskade Ida gumman:


Stolt moster med ben som en banan och söt välpackad
Ida liten:


Vrålåket för 1995kr, gungade, vibrerade, spelade
ljud som lät som om man var inne i magen, eller
om man hellre ville - som om man åkte bil.
Passade inte systran, hade inte rätta svingen.


Därefter susade jag hem till kärleken som stod
vid spisen och lagade den mest fantastiska middag!!
Han är grym min man!:)
Och även han chockade min syster idag då jag ringde
hnm för att berätta att jag såklart blev lite sen
till middagen trots att jag meddelat tid innan och
han lugnt sa att det hade han räknat ut själv och
precis påbörjat maten:)


Idag fick jag också ett sött sms från en älskad vän
som undrade vilken färg mina söner ville ha på sina
makramé armband som hon tänka snickra ihop åt dem,
jag blev så glad så glad, finaste!:)

Och kors i taket, idag ringde min mambo och undrade
när jag tänkte komma hem, hon saknade mig!!
Det skall skrivas upp i almanackan:)
Behövs lite ledighet när man går och trampar på
varann hela tiden, när vi båda uppskattar tystnad
och ensamhet så mkt då och då och ej fått det på
evigheter.

Imorgon efter jobb susar jag hem mot skogen efter
många härliga dagar i Malmö med Kärleken, hämtar
de där jag saknar så enormt!
Är alldeles pirrig av förväntan över att äntligen
få hem dem, fjärilar i magen och liksom studsar
fram av lycka för att det ska bli såå mysigt att
få ha dem runt mig igen!

Underbara älskade, jag har så många av dem i min
närhet, en lyckans ost är jag:)

En vacker dag.

Det finns stunder av total lycka så fina så att
hjärtat svämmar över.
Kvällar man ej vill ska ta slut.
Då man gör allt för att hålla natten på avstånd.
Man vill stanna där i sin bubbla, just där man
nått en dag av fulländning.
Inget kan sudda bort leendet från läpparna.
en dag så full av kärlek så den nästan är synlig,
i högsta grad kännbar.
Då man fångar skratten, ingenting är omöjligt och
ordet nej ej finns.

Där vi sparkat fotboll, spikat vädermaskin, sett
lillgull cykla sin första tur utan stöd, ätit kakor
och haft pannkakskalas.
Sett film och myst i soffan, spelat spel, pysslat,
sjungit och dansat.
Älskat, pussats o kramats och njutit av att vara
Omgiven av människor man tycker så mkt om.
Där kvällen till slut avslutats i ljusets sken, i
sängen där kärleken låg naken med sin gitarr och
spelade och sjöng tankspritt och vackert.
Där låg jag bredvid med mitt leende, njöt och
önskade så hårt att var dag var sån här.
Alldeles alldeles underbar!


Att man kan sakna de där små så mkt, det är nästan
nyttigt att bli påmind om att var dag ej är
vardagstramp.
Att få omge sig med människor som ger så mkt kärlek,
så mkt värme och så kloka ord.
Saknar de där Smålänningarna som är min familj de
också, som kottarna längtar efter att få åka upp
och hälsa på och få rida på deras häst, bara vara:)
Längta efter de där små äventyren som är så roliga.

Smålänningarna har åkt hem, kottarna är åter hos sin
far ngr dgr och jag lever underbart vardagsliv med
min Kärlek.
Planerar för helgens Halloweenande, klart kottarna
ska få klä ut sig, mamman ska också:)
Batterierna är fullt laddade och förkylningen på väg
bort.
Livet är härligt ändå:)

Ett kort hej

Helgen har varit stillsam.
Arbete, varvat med shopping och snörvel.
Min förkylning har blossat upp på allvar och jag
tänker snart bege mig hemåt, Kärleken hämtar mig
och vi beger oss mot skogen för vila.

En hel del Ida mys hanns med igår:)
Trots mitt tillstånd fick jag vagga o vyssja,
lillgumsan har ju så ont i magen så det är
skiftarbete som gäller.
Idag skall de äntligen till Dr och få lite klarhet
i lilltösens bekymmer.
Håller tummarna!
Både för att systran hittar dit, dit där jag alltid kör
vilse och för att de får ordentlig hjälp.

Finfint Smålandsbesök har vi också så här kommer lite
bilder från gårdagen:
Håll till godo så slutför jag för dagen och åker hem
och bäddar ner mig!
Om ngr timmar ska jag över dagen även få ha de
där små som jag saknar så mkt hos mig!
Längtar halvt ihjäl mig!!:)

Många kramar till er fina!

Ida liten:


Kärleken min och yttepyttetösen:


Ida myser hos Ylva:


Söndagsmiddag med särskilt god sås:)


Söta damerna:)


Söta Emma och söta Ida:)

Tomhet

Det är inte bekvämt.
Inte lugnt och skönt.
Inte enbart härligt att få tid med mannen jag
tycker så mycket om.
Saknaden är för stor och i mitt bröst brinner
längtan efter de där små söta som förtär.
Klumpen jag har i magen står mig upp i halsen.

Men, det är väl en vanesak.
Försvårat av alla de år som de bara varit mina.
de många år jag varit hemma med dem på heltid,
5,5 år som hemmamamma, pappan deras bortrest,
de och jag i symbios.
En gåva.
…ska bara vänja mig.


Lever i en annan värld numera.
Som att vrida klockan tillbaka 10-15 år.
Var på middag hos mina rara svärföräldrar igår.
Stannade över natt.
Fick tom med mig matlåda till jobb, de är så söta.
Overkligt märkligt.
Att sova där med deras son som om jag var 17 år
igen, istället för en småbarnsmamma med hus o jobb.
Börja om från början.
Vet ej hur jag ska känna inför det.
Helt bra känns det inte faktiskt.
Inte dåligt, svärisarna är jättegoa och pojkvännen
min underbar.
Jag har haft tur som funnit hnm, inget snack, vill
uppleva allt med hnm, även om det innebär att resa
bakåt i tiden och känna sig som om man vore med i en
film.
Som sagt, ska bara vänja mig.

Men olustkänslan finns där, den över att detta är
inte mitt liv.
Jag borde vara med mina barn.
Påtaglig.
Skriker inuti mig.
Så overkligt detta livet mot det familjeliv jag levt
så länge.

Men inte kan jag göra ngt annorlunda.
Jag hoppas jag en dag får vara familj med Kärleken,
då vore livet perfekt.
Men det är ej imorgon, vägen är lång och den tid jag
är med hnm njuter jag, enormt, även om smärtan och
saknaden finns där.
En vanesak.
Ngt jag ej vill vänja mig vid.
Men måste.


Helgen innebär för mig jobb som alltid mina
barnlediga helger.
Däremellan lugn med Kärlek och härliga Ylva och
Emma som kommit ner från Småland för att träffa vårt
nya lilla mirakel i familjen, Ida:)

På måndag får jag åter se de där små fina, en dag
kommer de till mig, men är åter nästa helg.


Önskar er alla fina en riktigt härlig Oktoberhelg!
Kramar!!!

B - dag

Såå tungt att lämna de där små i morse!!
Kräkigt jobbigt.
Jag har inte fött dem för att vara utan dem:(
Men det syntes på dem att de längtade efter sin pappa.
De kommer ha det mysigt!
…om han bara kunde sluta bråka med mig och dem…
Det är så mkt.

Lilla älsklingen min sa som sista ord innan vi vinkade
adjö genom fönstret på Fjärilen att han ville gå och
bowla med mig.
Självklart ska vi det!!
Det och Halloween party lovade jag dem, det senare är
vi ej på det klara med hur det ska firas men det ska
absolut bli av, de älskar det juh!
De börjar ju tjata om den där festen strax efter jul
så nog ska de få klä ut sig och fira:)

Lilla hjärtat var så söt imorse där han stod och
dansade framför Bolibompa, vickade på sin lilla
taniga kropp och rockade loss:)
Sötsmula!
Han har blivit så intresserad av bokstäver!
Kom hem igår och ritade felfria B b och berättade att
de lärt sig det på dagis:)
Kommer bli att ta fram bokstavsböckerna igen och
traggla på kvällarna för han tycker det är så roligt
och han gjorde så finfina bokstäver så det ska bli
en fröjd!

Stora hjärtat mitt som så ofta den senaste tiden
allra helst vill krypa nära och gosa, "mamma, kan
vi inte lägga oss på soffan och mysa, bara 1 minut?"
Så gärna, man får passa på så länge de vill:)
Han är så fin och så hjälpsam, min duktiga förstfödda.

Det är verkligen en dubbel dag idag.
Saknaden är så smärtsamt stor efter grynen så det gör
ont i mig men jag längtar också oerhört efter de här
dagarna jag kommer få med kärleken, ska bli så mysigt.
…om man bara inte behövde välja antingen eller så här:)


Själv så är jag mkt fundersam…
Fick provsvaren igår från Doktorn jag besökte förra
veckan och alla tester såg fina ut.
Men näää, stämmer ej, jag skulle ej må så här om allt
Var finemangs, fattar ej…
Men det borde ju ha visats på proverna.
Jag är en märklig person som testar negativt trots
graviditeter, visar sig frisk fast kroppen skriker
att jag har typ körtelfeber.
Det stämmer in på cancer också.
Förutom då att det står att man då skall ha minskad
aptit, DET har jag ju iaf inga problem med tyvärr.
No, jag hänger ej med.
Googla mig:
Svullna lymfkörtlar under armar främst, men även i
ljumskar och på hals, de gör ont:)
Mkt huvudvärk.
En enorm trötthet som gör att jag måste gå och sova
ofta mitt på dagen en stund och knappt kan hålla mig
uppe och sedan slocknar vid 21 om kvällarna, ofta.
Det hugger liksom på vänstersidan av ryggen, i
svanken, typ i ena njuren och den har gjort ont så
rätt länge…
Även vänstra äggstocken smärtar det i.
Börjat bli lite snuvig och få ont i halsen.
Öm i leder och ont i rygg och nacke som tusan, stel.
Feber?
Nej, har aldrig aldrig.
Segt, ngt måste ju vara fel.

Tolka det om ni kan.


Nu skall jag fortsätta drömma om den där mannen
jag längtar så mkt efter, han som jag om ngr
timmar får krypa ihop intill alldeles nära och bara
njuta av att ha nära.
Jag har haft sån tur som råkat springa på hnm,
han är underbar rakt i igenom:)
Perfekt skulle jag nog kunna säga också:)
På alla sätt.
Glömma det jobbiga, lägga tankarna åt sidan ett tag
och vara glad över att gullen får vara hos sin
saknade pappa, ej tänka på att större delen av mitt
hjärta är slitet ur kroppen.

Blue

Det finns ingenstans jag vill vara idag.
Inget jag vill göra.
Olustkänslan och ångesten kryper i min kropp,
konstant rynkad panna och en klump i magen.

Det är snabba växlingar.
Från måndagens totala lycka till denna grå tisdag
då lyckan och allt det fina känns långt borta.
Allt så svårt.

För livets bergodalbana är inget man kan rå över.
Man kan göra sina val men ej rå över andras känslor,
de sitter kanske inte i samma vagn i tåget.
I en annan kurva, i ett annat liv, en annan vardag
med andra förutsättningar, andra måsten och
prioriteringar, ett annat förflutet men dock med
samma mål.
Svårt att få allt att flyta alla dagar.

Min vardag är mkt, så är det.
JAG är van.
Ej lätt för andra att förstå.
Jag ser de små trevliga sakerna och värdesätter
dem högt.
Lever enkelt och njuter.
Tar en dag i taget av visdom över just denna
bergodalbanas svängningar som jag vet att jag
inte kan bestämma över.
Finner lyckan i det som är bra, det är när harmoni
saknas på alla plan som jag faller, som det tar ngn
dag att klättra upp.
När inget håller mig flytande.
När det är kaos på alla plan.
När inte ngt hörn ger ro att orka med det röriga.
Idag är en sådan dag.
Det finns ingenstans jag vill vara, inget som kan
lugna min rastlösa själ och ge mig ro.
Enbart tid.
Detta kommer också lösas.
Bara vänta och se hur.
Många inblandade och den enda jag kan styra över är
mig själv.

I mitt liv finns många fel.
Jag gör många misstag.
Har gjort och kommer att göra.
Varje dag.
En dag i taget, en lärdom rikare.
Arbetar med små steg eftersom det just är så mkt.
Tar mig framåt, ser förändringarna och glädjs.
Jag ser ju ändringarna varje dag, varje ljusglimt
tar mig framåt.

Det är svårt att styra över tiden.
Att ej kunna se in i framtiden.
Det enda man kan göra är sitt bästa.
Varje dag.
Njuta av det som är bra, arbeta med det som ej
fungerar.
Var dag tar oss närmare ett mål.

Men även enkelhet kan visst vara fel.
Alla har lov att känna olika, alla har rätt att ta
itu med både olycka och lycka på sitt sätt.
Mitt är ej rätt, mer än för just mig.
Kan man hålla en balans så funkar det för just dig.
Oavsett hur.
Att stå utanför och se på är ej alltid lätt, ej när
man ej förstår eller ser helheten, ej heller kan
känna den.

Jag älskar och SOM jag älskar!!
Jag längtar och kan knappt vänta!
Jag drömmer och fantiserar, ler och vill uppnå.
Ler över det fina och njuter av det.
Vill så mkt, har funnit så mkt och vill bara gå
vidare till nästa steg!

Men vet bara att var sak har sin tid.
Vårda din dag, se det positiva, det kommer ordna sig,
bara viljan är stark och man ser samma framtid.



Gårdagen tillbringade vi utomhus.
Solen värmde denna fina höstdag och vi pysslade och
pyntade med saker som behövdes göras.


Gjorde vissa bra saker och vissa dåliga...
Skulle såga ett litet hål i vedbodsdörren så
katterna kunde gå in och värma sig där på vintern,
men icke gick den att få av...
Bidde inte så bra.
Nu hänger den där och jag fixar det INTE själv:(


Lillgull fick äntligen starta sitt vädermaskins
bygge, det efterlängtade.
Med skivor och brädor som skulle kaseras från
mormoderns jobb fantiserade han, ritade och byggde.
Storebror fick gärna hjälpa till.
Lillebror vässade pennan och visade hur det skulle vara:)


Ikväll är sista kvällen med grynen på 1,5v.
Nästa vecka är min men pappan har tagit semester
då och visst får jag ha dem kvällstid men detta kommer
ge vissa följdproblem...

Jaja, en timme avverkad av dagen, önskar den susar
iväg snabbt.

Vad vi har hunnit med i helgen:)

Alla helger borde vara i 3 hela dagar!:)

Idag är lillgull och jag hemma, flitiga som få
har vi redan hunnit med att köra en massa skräp
och trädgårdsavfall till tippen.
Duktiga jag backade med släpet själv, vilket inte
är det lättaste när det skall in mellan andra bilar
och man inte är jättesugen på att repa el rent av
meja ner dem men jag fixade det fint:)


I helgen har vi haft lilla Idaliten och Nena boendes
här hos oss i lilla röda huset:)
Hur mysigt som helst även om mormodern blev lite
bestört då hon upptäckte att hon blev av med sitt
rum och blev förpassad till soffan;)
Inte kunde hon hålla både Ida och Nena vakna med
sitt snarkande hela natten inte;)


Kärleken min och Ida bekantade sig lite också:)


Det blir såklart många många bilder när man har en
sån där liten godsak hos sig, varierande kvalitet på
dem men de hamnar här ändå:)
Jag är ingen mästerfotograf, bara stolt äver mina nära:)



Mormor och Nena var på shoppingrunda, är ju massor
av saker som det lilla livet behöver såklart:)
Trötta blev det och fick luncha på Mc.


På lördagen var vi bjudna på inflyttningsfest no2
hos goda vänner och det var tema 90 tal, lovely;)
Undviker bilder på mamman själv och lägger istället
ut dessa söta:)



Gullegrynen hade hemmamyskväll med mormor, Ida och
Nena och massvis med godis:)


Söndagen kom och lilla Ida hade nu blivit bästa
kompis med sina stora kusiner:)




Lillgullet som är så söt så söt tog sin mamma med
sig och åkte hem ganska tidigt.
Alldeles för tidigt.
Lite märkligt att tänka att fast hon är 5veckor så
väger hon fortfarande mindre än mina gull gjorde när
de föddes, lilltösen.



När de farit hem så susade vi vidare mot grannbyn
för middag och bus hos Lindan.
Trollungar;)
Eller apungar... med grytvantar på fötterna lekte
de apor och skrattnivån var hög;)




Söndagen avslutades hemma i Kärlekens soffa med
film, godis och mys:)


Där sussade vi och när morgonen kom styrde vi kosan
hemåt för att lämna stora hjärtat i skolan och fara
vidare för att uträtta våra pyssliga ärenden.


Nu är det dags att hämta stora hjärtat och sedan
bege sig ut i det soliga vädret för att åter ta
tag i trädgården innan vintern har oss i sitt grepp.
Lillgulls dagis är ju stängt idag så vi har en ledig
dag, pigga friska och oförskämt lyckliga:)

Lugn

Den där lille sonen jag har...
Min lilla kanariefågel:)
Han är underbar!
När jag hämtar hnm efter jobb kommer han springande
i sin dykardräkt, glad och så lycklig över att jag
äntligen kommer.
Sprudlande berättar han om allt han tänkt på under
dagen under den lilla tur vi kör bort till storebrors
dagis och fortsätter gåendes med sin lilla han i min.
Han överraskar alla med sitt prat:)
Underbara onge:)

Han har så många klokheter och pratar så mkt om den
där vädermaskinen han ska bygga, samlar på sig fina
saker som skall byggas med.
Visar mig sina skatter och berättar, älskade:)



Stora hjärtat mitt har blivit så mkt lugnare.
Det glädjer mig enormt.
För just den där biten med att bråka med de man
älskar mest i helaste vidaste världen, inget krossar
ens hjärta så.
Så gosig och så fin, samma ljusa kille som han alltid
varit innan:)
Lugnet lägger sig.


Det är en mysig vecka, bortsett från huvudvärken som
faktiskt börjar ge med sig efter att jag suttit i sängen
och sovit inatt.
Ikväll kommer systran med sin lilla Ida och ska bo hos
oss över helgen,haha, undrar hur mkt sömn det kommer
bli där, men ack så mysigt;)


Hoppas att ni alla får en härlig helg söta ni,
det tänker jag ha!:)

Nja

En av de saker som jag är mest rädd för är
huvudvärken.
Hur konstigt det än kan låta.
Men efter äventyret förra hösten, enda gånge i
mitt liv då jag funderat på allvar att kasta
in handduken, smärtan var vansinnig, så vill
jag verkligen inte hamna där igen.
Livrädd.
Har så mkt fint i mitt liv.
Blessed.

Men nu är jag där.
Lååångt ifrån där jag var då, men huvudvärken
släpper ej, fy så kasst jag mår.
Rädd rädd rädd.
Nacken är om som om det satt en kniv i den.
Mmmm, massage lite regelbundet, träning ovanpå det
hade nog hjälpt mkt men tid?
Suck.
Så där är jag.
Fast på jobb.
Vägrar lägga mig hemma och låta huvudvärken ta över.
Törs inte.
Kan inte.

Puss på er!

Sol i sinne, varför äta inne?:)

Vi smet till skogs igår:)
Mitt på en ridstig hamnade vi när vi bestämde
oss för att pannkakor bäst ätes utomhus.
Soligt och fint, ej särskilt kallt och ingen som
helst anledning att sitta inne:)
Picnic kan man ju ha närsomhelst, varsomhelst:)


Dock blir det ju mörkt ganska så fort...
Men mysigt hade vi!:)




Hem gick vi inte förrens det var jättemörkt:)
Alltså, 1840:)



Väl hemma kom den huvudvärk som smugit sig på sedan
eftermiddagen ifatt mig i full kraft.
Ojoj, är hemma idag och har hunnit med ett besök på
vårdcentralen, inte bara för huvudvärken.
Mår ej riktigt bra och då får man ju ta tag i det.
Svullna lymfkörtlar på hals o under armar, galet trött
och många prover togs, bla borrelia, sköldkörtel och
sänkan så vi får se.
Rackarns, jag som hade så mkt på jobb.

Lugnet i stormen

Jag har en tendens att bli en snigel när det
är stressigt.
Inte så att jag slöar till, ohnej, galet effektiv,
stress är mkt mkt trevligt (undantaget tidspassning
som inkluderar påklädning av barn och annat med dålig
planering just på hemmafronten, mat etc) sisådär
när man arbetar.
Jag styr upp och ordnar.
Just nu är det sjukt på jobb, men det har jag
redan arbetat undan i den mån jag kan och påbörjat
morgondagens arbete:)

Om 35 min susar jag hem för att möta lugnet i skogen
tillsammans med kottarna mina och ett gäng pannkakor:)
Ska bli sååå mysigt!!!

Mysigt var det även igår när jag fick hem mina gryn,
pysslades för fullt, ja alla 3 älsklingarna mina:)

Godmorgon

08:31 på morgonen.
Hög tid för kaffe och en chokladbit:)


Önskar er en god dag mina vänner, här är galet
mkt att göra på jobb efter helgens lyckade invigning
av Klippans nya anläggning så vi MÅSTE ju ladda
ordentligt och börja dagen på allra bästa sätt:)

Frånvarande

Oh, ja Myra det var visst ett tag sedan…
Det är ju det här med tiden, den bara susar iväg.
Ofta har jag ju lyckan att få tillbringa kvällarna
med kärleken min också och eftersom vi i så liten
utsträckning delar varandras vardag så sitter man
ju ej här när man kan gosa in sig i närheten av hnm:)
Det är ju liksom så härligt att bara andas samma luft,
se samma saker och kunna sträcka ut handen och röra
vid hnm och ja, han är en dröm fast verklig:)

Men visst händer det fortf saker utanför min rosa
bubbla.
Tråkigheterna och kaoset är fortfarande där,
bara lättare att inte ta åt sig och må för dåligt av.
Det är en del tvister, avstånd, bråk.
Ledsamma saker.
Anders ni vet…
Men jag behöver ej skriva så mkt om det här.
Känns som om jag är tömd på de sakerna och inte
riktigt har orken att älta.
För det tar visst aldrig slut.

Problemen finns överallt, ja överallt, men hanteras.
Allt tar sig nya nyanser och ingenting sopas under
mattan, det är mkt, ja tom mer än vanligt men som
sagt, det tas om hand, bearbetas.
Sant är också att det tar min energi, min ork.
Men batterierna laddas nu i den trygghet och glädje
jag får av mina käraste, mina underbara underbara
barn, kärleken, föräldrar och söta vänner, det
finns ändock en balans.


Den bombdrabbade klädkammaren som jag inte hunnit
med, den tog min söta lilla fantastiska mamma hand
om i helgen!!
Mms efter mms dundrade in med bilder allt som det
framskred:)
Såååå snäll!!
Visst är hon duktig!
Och visst blev det fint!:)



Själv har jag varvat arbete med total vila.
Jobbat extra, slappat och sett film.
Lördagen blev jättemysig med Arn och Sushi, nej inte
vilken sushi som helst, Pontus Sushi, ja från mannen
som är näst bäst på sushi i helaste vidaste världen:)
Var ju ett tag sedan man fick njuta av hans små
läckerbitar som är en fröjd både för ögat och gommen.
Som kärleken sa, det är skillnad på sushi och sushi.
Jupp, sannerligen.




Måndag idag, snuvigt och snörvligt, mås halvkasst men
det övervinns lätt av tanken på att jag idag äntligen
får hem mina så högt älskade, gullegrynen som varit
hos sin far över helgen skall jag idag få överösa
med pussar:)
Längtar!!!

Idag blir även lilla Ida 1 månad, tiden går snabbt;)

Hoppas er helg varit god ni fina och att veckan som
kommer också blir höstligt skön:)

Mina vackra söner!!:)

Jag fann den!!!:)
Min vackra stora son:)
Underbara älskade!
Fantastiska fina!
Oliver, min stolthet:)
...ngr år emellan dessa bilderna, lika söt;)


Det kommer nog dyka upp lite blandat dåtid och nutid,
hittade så många bilder jag älskar när jag letade
efter ovanstående:)

Igår blev vi bjudna på varma mackor hos söta Tina.
Så gott:)
Lillgull var så glad, Adelia är ju hans lilla kompis
och de tycker verkligen om varandra:)
Storgull åt snabbt upp ett stort lass med smörgåsar
och fick sedan låna mobilen och roade sig lite:



Den där tiden…
Usch vad det är svårt att fånga den!
Dagarna virvlar förbi och jag säger inte att de saknar
innehållt, tvärtom, underbara, men saker hinns ej med.
Vänner jag vill träffa, saker jag måste göra, det finns
ej utrymme så som jag önskar.
Att dagarna dessutom blir kortare, mörkret kommer och
man boar in sig lite denna årstiden, gör mig inte
socialare.
Ger mig ej inspiration att sitta uppe halva natten och
sortera i min klädkammare som jag borde.
Ger mig bara en önskan att ligga i soffan med mina
älsklingar och mysa, alles.
Tröttheten gör sitt också ganska mkt, en sådan period
igen.

Men mörkret är inte bara negativt.
Denna årstiden är ej bara kall och grå.
Snart kommer julmusten!!:)
Och glöggen ni kära, tänk…
Levande ljus, nötter, russin och den värmande söta
goda drycken:)
Kvällar att sitta inomhus och prata och mysa.

Och så ngt som är ont för de som håller på traditioner,
GOTT för de som är beroende liksom jag – Semlorna kommer
tydligen numera INNAN Jul tom:)
Jag har då aldrig hållt på några traditioner, ej min
familj inte.
Vi njuter av det som är gott och trevligt, oavsett när:)

Om jag peppar mig själv?
Nej, har faktiskt inget behov.
Är lycklig!:)
Lugn.
Kottarna verkar också till stor del ha tagit lugnet
till sig,storgulls värsta trots är ngt som dyker upp
mer och mer sällan.
Lillgulls oro är ej lika påtaglig även om ej helt borta.
Det enda jag önskar är mer tid.
Men, jag hade ändå fyllt dem med trevligheter:)

Dagens lillhjärta:
Stylad inför dagens dagisfotografering;)
Tuffing!
(tröjan bakofram, men det är ju en bagatell;)
...vände den faktiskt ändå, dagisfoto juh)