Mysfaktor & en stilla undran

Julpyntat är hemmet.
Julstjärnor och ett fåtal tomtar iaf.
Mkt mkt mysigt tyckte grynen som var som
små ljus själva hela kvällen igår.
Städade sitt rum, satt där och lekte snällt
och sött medans jag städade vidare och hjälpte
sedan glatt och utan bråk till att placera ut
de små röda gubbarna.
Julmusiken klingade glatt och glöggen stod i
grytan på spisen och de små blå ögonen tindrade
klart och förväntansfullt, snart snart är
det Jul!!:)

Det råder harmoni i den lilla röda stugan.
Barnen mår bra, jag mår prima, kärleken har
förstås lite mkt med skolan nu och mormodern
har musarm, frozen shoulder kallar visst Dr
det men på det hela är det bara mys:)

Tom pappan mår bra.
Han har också funnit kärleken.
Lite osäker fortf då det är nytt men mina
farhågor om den blonda, långhåriga smala
21åringen besannades inte direkt.
Hans dam är motsatsen och själv mamma så jag
hyser hopp och glädje för hans skull:)
Håller tummarna för deras lycka!

…och så tänkte jag…
Nu när han mår bra, allt är lugnt, skulle jag
då våga ta bort spärren från bloggen här utan
att förvänta mig ett 3:e, 6:e eller 10:e krig?
Funderar.
Meckigt tom för mig att logga in, jag menar, jag
har ju inte direkt orkat, brytt mig, el haft tid
att ändra ngr inställningar på datorn så den har
möjlighet att spara lösenord, nejdå, här ska
loggas in vaaar gång och det är besvärligt.

Vad tror ni?:)

Ikväll väntas kära pappsen hem till oss ända från
Smålandet!:)
Ska bli jättekul!
Lilla röda stugan kommer i helgen hysa oss
vanliga 5 och utöver det även pappsen, systran
Och den lilla skrikande bebisen – underbara
älskade lilla Idahjärtat:)
Kan bli livat:)
Mysfaktorn blir iaf hög, garanterat, jag har fina
nära!:)

Önskar er allesammans en riktigt skön helg!
KRAMAR!


(En gammal gammal bild på lillgull som jag hittade
och som jag bara älskar:)

Nattligt

Den där mysiga känslan av att det faktiskt snart
är Jul, tanken på att gullungarnas ögon snart
skulle lysa så där galet förväntansfullt pga synen
av alla paketen under granen, glöggen,
pepparkakorna, julmusiken och den där speciella
doften av apelsin, nejlika, lack och annat trevligt
försvann snabbt då snön ersattes av ihållande
duggregn och evigt grå himmel.
Borta.
Totalt borta.
Det var ju såå mysigt med snö...


Igår kväll när jag klädde av mig märkte jag att
jag saknade ett av de örhängen jag haft på mig
under dagen.
Sådant händer, mitt hår är långt och trassligt och
jag blir ofta av med dem och köper ibland ett extra
par om jag tycker riktigt mkt om dem:)
Planering.
Igår mindes jag dock att jag kommit hem med båda
på rätt ställe.
Men borta var ett ändå.
Gullen nattades i sina egna sängar, storgull har
ju fått börja vara uppe lite längre än sin bror,
de HAR ju faktiskt olika sömnbehov, så jag tänkte
att det är bäst jag kollar så ingen ligger och
sticker sig på det…
Men en liten hand hade funnit det före mig;)



Och så storgull…
Sover där så fridfullt.
Men bilden andas mest ångest, stackars sonen min:(
Nu är det nästan en vecka sedan och har börjat
lägga sig men jag blir så ledsen när jag ser hnm.
Hoppas ändå han trivs i skolan.


Och så för att stanna i den varma sängen:
Lillgulls sovvanor.
Han är märklig.
Han är som en magnet.
Han kan ligga själv i sängen och hur försiktigt
man än smyger sig ner så tar det bara sekunder
innan han sörplar till och ligger tätt tätt
intill, eller på, eller helt
omslingrad.
Hur lätt sover han egentligen?
Söt är han iaf:)


Idag vid lunchen fick jag veta ngt läbbigt som
fick mig att fundera.
Vad hade du gjort om du körde i en bil som
plötsligt fattade eld?
Kört in på närmsta avtagsväg eller förmodligen
bara kört in till vägkanten.
Om du svängde av in på närmsta väg, hade du
reagerat på om det var en mack du svängde in på?
Det gjorde inte damen som körde in här utanför
mitt fönster häromdagen.
10m från mig är en bensinmack, där tyckte en dam
det var ytterst lämpligt att parkera sin
brinnande bil.
Samtidigt som en tankbil stod och fyllde på
tankbilarna.
Ouff.
Förmodligen hade jag gjort samma sak…

En annan värld

Ja, helgen har ju varit minst sagt turbulent.
Jag har blivit missförstådd, överbevisad,
motbevisad och det mesta jag trott på och levt
efter har skakats.
Tungt, smärtsamt.
Rädd.
Men han är finare än finast den där...

Jag vet inte vad jag ska säga…
Mer än att kärleken visst är envisare än mig och
bestämt sig för att stanna och älska mig hur jag
än är.
Mkt mkt märkligt.

Man gör inte alltid de klokaste valen.
Ibland kan de för utomstående vara svåra att förstå
då de ej varit i sitsen själva, aldrig upplevt ngt
liknande, och ej är känslomässigt engagerade på
samma sätt.
Man kan inte alltid handla enligt regelboken.
För att uppnå ett mål kan man behöva göra för andra
galna val, sätta sig själv lägst och prioritera
underligt i andras ögon men självklart i de egna.
Man väger för och nackdelar, tar in alla faktorer
men ändå, ändå blir det fel.
Men viktigast är ju ändå grynen, på alla sätt.

Ordningen är åter på ngt underligt sätt, livet
glider vidare och allt ska bli bra en dag.
…bara lång väg dit.

Och det är ju en del den där underbara får stå ut
med, många saker han får uppleva som han tidigare
ej gjort… men han sköter det galant;)


Världen utanför mitt inre har i helgen varit vacker.
Strålande!


Idag är en ny dag, en ny vecka.
Kärleken kom ändå till mig igår och imorse lämnade
han de små söta på dagis för att jag på mina sommar
däck skulle ha mer tid att kasa till jobb och ej
i diket.
SJÄLV bytte jag sedan däck:)
Svettig och stolt nu kan jag erkänna;)

Mörker

Sömnlös.
Tom.
Klarvaken.
Illamående.
Lamslagen.
Frustrerad.
Uppgiven.

Inget existerar.
Inget spelar längre ngn roll.
Drömvärlden har fått en gigantisk spricka och
allt sugs ut genom den och slutar att finnas.
Så sorgligt.
Så ledsamt att det ej gick att få ihop.
Bara tomhet och sorg är kvar.

Kan inte ta mig för ngt.
Måste.
Förstår ej.
Det krockade till slut.

Världen är vit men inuti är allt nattsvart.

Snöglädje vs kokande ilska

Jag är så förbannat arg så jag kokar!!
Kinderna blossar och hjärtat bankar i
bröstet så jag tror det ska hoppa ut.
Föremålet för min ilska eller hans familj
hade INTE velat möta min blick just nu som jag
antar ser smått galen ut.

Efter att min stora son berättat hur han idag
har blivit omkulltacklad på isen, fått huvudet
bankat i isen av ett otäckt barn vid namn Eskil
och nu har en otäck blåtira kring sitt vänstra
vackra öga är mitt innre minst sagt i uppror.
Man gör inte så.
Det måste finnas begränsningar, Eskil är 9år
och BORDE veta vad fan han sysslar med, att det
är farligt att göra så!!

Åååååh, den där killen ska minsann inte ha ngt
lördagsgodis imorgon.
Efter mitt samtal med hans föräldrar ikväll så
hoppas jag att han inser att man inte kan sitta
och dunka ett annat barns huvud i isen, hoppas
han inser vad han gjort och att det inte är
särskilt trevligt eller lyckat.

Där satt min son ensam på isen och grät och hade
ont medans 3 killar skrattade åt hnm.

Den smärtan hoppas jag Eskil får känna på ikväll,
den psykiska iaf, att han fattar hur illa han
gjorde min son så han ej gör om det mot andra barn.


Ååååååååååååååååååååh vad arg jag är!!!
Har så ont i magen och inte får jag träffa mitt
stora gull förrens som allra hastigast imorgon.
Pappahelg.
Vill bara krama om, sudda bort hans bekymmer.
Men svårt när en stor blå ring finns kring hans
öga och påminner om vad som hänt.
Barn är elaka.


Här yr snön och lindar in oss i bumull.
Redan hörs alla ljud mkt mindre, dämpade.
2-3cm har fallit under dagen och nej, jag har inga
vinterdäck men OH vad jag skall ut och sparka i den
härliga snön ikväll!!
Underbart!!!

Hoppas ni får en fin helg mina vänner!
Stora vinterkramar till er alla från Skåne:)

Redan nästan helg

Förstår ej vart tiden tar vägen.
Man går uppi mörkret, arbetar sig igenom dagen,
hämtar barn, lagar mat, fixar lite, nattar och
därefter stupar man själv och så har ännu en dag
passerat.

Lite info i bilder.
Ollies bett vägrar gå ner:
Mkt mindre, ok, men en hårt otäck lila knöl.



Sista invigningen avklarad.
Mkt mkt trevlig:)


Mina söta gull imorse:
ÅÅÅH så stolt jag är över de där små tokarna:)
De där små underbara fantastiska sakerna som
JAG får vara mamma till:)
Makalöst:)


Hoppas er vecka är fin söta ni!
Kramar till er även om jag är lite frånvarande.

Happiness

Ifrån sovrummet hörs lugna toner spelade på
gitarr, vacker musik och ett mysigt nynnande.
Mamman här är trött som få efter helgens bravader
och Kärleken nattar gullen.
Saga och lite önskad gitarrmusik.
Den vackra musiken värmer mitt hjärta och söver
min kropp, rogivande, älskat.

Om ni visste vänner hur underbart det är att få
vakna upp till en dag som alltid är bättre än
den förra.
Vakna med vetskapen om att man är älskad av den
mest fantastiska person jag mött, som verkligen
är underbar på alla sätt, som överraskar var dag
med att vara finare än igår.
Det är obeskrivligt.
Jag lever i ett lyckorus.
Och det är bara vardag.


Helgen har varit intensiv, ej sällan.
Fredag:
Bowling med söta kollegor.
Jättekul!
Enorm träningsvärk i de bakre mjukdelarna förstås.
Den där träningen...
Illa.




Upp tidigt på lördagen och hämta systern och
min lilla systerdotter och fara ut i skogen,
hämta gryn som tillbringat natten hos sin far
och möta en dag som blev galet stressig, men mysig:)
Aaah, så härligt det är att samla sina nära,
kära eller vänner:)




Madagaskar2 var hur grym som helst!!
Det är sällan en uppföljare blir ngt att
se men både Ice Age och Madagaskar har lyckats
med detta, som jag skrattade!:)
En höjdare!
Riktigt riktigt bra:)
Och självklart, vad är ett äventyr med Lindan utan
lite spänning:)


En liten snabbtur hann jag med i Malmös natt.
Hämtade mannen, sightseade på MAH och hamnade i värsta
action rullen, blev nästan överkörd av poliser och fick köra
stora omvägar för att få tag i den där nattliga
burgaren Kärleken var i behov på hemvägen.
Otäckt.

Söndagsmys:
Det är så härligt att se grynen med deras lilla kusin:)
Så fina.
Magiskt att följa det där samspelet barn emellan, så
medvetna, så härliga!




Firande av lillasystern blev det också, kottarna
bakade marängtårta, upp tidigt och vispa och dona:)


Och så, Socker 1år, Ida 2 mån.
Han är en gigant.
Ida är fortf yttepyttig:)



Efter maten utforskade vi skogen.
Det hann bli lite mörkt innan vi hittade tillbaks...



Nej, nu skall jag samla ihop mig, bädda ner mig
nära mannen som gör mig så lycklig, försöka sudda
ut leendet från läpparna och sussa lite.

Hoppas ni också haft en härlig helg söta!

Snabbis

2 söta bilder från i onsdags:

Socker smyger på mig.
Jag smyger på hnm.


Småtrollen är förundrade över alla eldens färger
och får en lektion av mormodern om hur var och varför.



Och så sötsmulan!
Kolla!!
Hon är så galet söt min lilla systerdotter!!:)



Så, off bowling.
Imorgon Madagaskar och mys med Ida och co:)

Trevlig helg ni fina!
KRAM!!!!

Hål i mitt hjärta

Halvvägs till jobb överraskades jag av solen som
sken starkt och vackert.
Att återse den efter att den lyst med sin frånvaro
så länge gjorde mig inte glad, inte alls.
Att den bländade mig där, emellan Lomma och Lund
betydde att jag var sen, ruggigt sen och inget
kunde få mitt svarta moln att försvinna.

Halsen sved av en begynnande förkylning som måste
motas bort och av att ha tappat kontrollen i bilen
och skrikit på sönerna för att de återigen inte gjort
som jag sa denna morgon så jag var sen igen.
Deras fel egentligen?
Nej.
Och jag visste det, om jag varit konsekvent och
tydlig med hur morgonen skall vara och vad de skall
göra så hade det ej blivit så här.
Om jag masat mig upp då klockan ringt och hunnit
göra vad jag skulle på den tid jag avsatt för mig
själv, så jag ej behövt fara omkring på den tid som
i planeringen var gullens och jag ist kunde ägnat
dem den tid de behöver på morgonen och ej behövt
jaga på.
Så trött.

Då jag lämnat den första tysta sonen på hans dagis
och satt mig i bilen där den stora sonen satt ensam
och lyssnade på radio hör jag från baksätet ett tyst
”förlåt”.
Det skar i mitt hjärta.
Han hade tagit skulden jag lagt på dem.
Jag var så stressad och så trött.
Hade redan i tanken klivit in i de problem vi har
på jobb och ångesten för dem blandat med en viss oro
för framtiden gjorde mig ur balans.
Jag skrek på de jag älskar mest för banala saker som
mer var mitt än deras fel och sitter här med en stor
klump i magen av ledsamhet för att ej få ha dem nära,
för att jag ej just i denna stund när jag behöver det
så mkt får vagga och vyssja dem, får be om ursäkt för
att jag betett mig så hemskt.
Förklara, ta skulden ifrån deras små sårade hjärtan.

Skulden som är min i det att det är min roll att
vägleda dem, tydligt.
Skulden i att jag borde vetat bättre i mkt.
De är så små, så små.
Älskade.

Vissa dagar är grå, hur mkt än solen skiner.

Smärtsamma dagar

Smärtsamt mätt
Fredagen kom och med det Katrins infriade löfte
om att återigen baka cheesecake till oss, sina
helt ohämmat kakglada arbetskamrater, just för
att hon är så otroligt bra på det!
Så frukost:


Förmiddagsfika & eftermiddagsfika:


Smärtsamt lycklig
2 av mina älsklingar, partaj i Malmönatten.
Jag dock lugn då jobb väntade dagen efter.
Urmysig kväll!:)
Tack finaste ni!


Djade gjorde sötaste Collabo Queens:


Arbete, sömn i 22h och en hel del kräksjuka
däremellan fortsatte det smärtsamma temat och
gjorde att helgen svischade förbi och liksom
missades, urk.

Smärtsamt svullen
Var storgulls arm när han kom hem med ngt skumt bett.
Då han aldrig brukar reagera på bett och det var så
tydliga kanter ringde jag sjukvårdsupplysningen som
skickade mig vidare till jourläkarcentralen eftersom
sånt här måste kollas inom 12h.
Huh.
Vanligt insektsbett var diagnosen då vi kom hem sent
med kortisonsalva och alsolsprit på armen och orden
att det nog borde lägga sig under natten.
Det har det dock ej gjort.


Aj:


Smärtsamt var det även för lillgull som under
gårdagskvällen kom smygandes till mig och
försäkrade mig om att han minsann inte hade ont
i snorken men en bebis som fanns där inne i hans
pungkula hade ont i snorken...
Hmmm....
Dessa områden är lite som Staffanstorp/Lund
för mig, totalt svarta hål och då han även idag
påpekade att han fortfarande hade jätteont i sin
lilla stackars pung fick vi ta till läkaren även
där.
Idel sjukligheter denna helg alltså.
Ingen har undkommit...

Smärtsamma har de tankar varit kring hur skört
livet är som plågat mig.
Hur lätt det underbara kan tas ifrån en.
Att man aldrig ska ta för givet.
Inget får hända de små älskade underverken, inte
min familj, vänner el mannen jag älskar så högt.
När man älskar så mkt känns oron ibland smärtsamt
verklig, man har ju så mkt att förlora, så mkt
att oroa sig för.
Och det enda man kan göra är att leva varje dag,
inte som om den vore den sista, utan ta den för
var den är, men inte glömma att älska och leva.
Men oh så mkt lättare det där var för sisådär 8år
sedan, innan de där små gjorde en skrämmande dödlig.

Dagens mms

Fick ett mms från systran.
"Hon kan sitta själv i fåtöljen!"

Stora tösen nu juh!!:)

...men, det är ju mammas fåtölj hemma hos oss?!
Vad gör de där 2 hemma hos oss alldeles ensamma?!
Kan de inte passa på medans man är hemma, känner
mig helt snuvad på en Idastund;)
Attans.
Men duktig är hon den lilla marshmallowen:)

Blå/vit

Vill bara slänga upp ngr bilder från igår på
mina älsklingar.

Gull och Kärleken provar lite bilar:
Här min favorit,polarvit.



Och så mina blåblå strumpor:)


Har ej mkt att avhandla idag.
Idag är sista dagen med grynen denna veckan.
Blir myskväll och mkt mkt gos.

Hoppas ni har en bra dag söta!
Kramar!

Sagoland

Det är som ropen från vildvittrorna, eller den
lockande sången från de underjordiska drar i mig.
Vill locka mig att sova.
Ögonlocken blir tyngre och tyngre och deras
viskningar leder mig ner i mörkret.
Jag får skaka på mitt huvud, öppna bilfönstret och
skrika rakt ut för att vakna.
Så trött så trött.

Kvällen blev ej sen, eller faktiskt har jag ingen aning.
Den där älskade rösten och de vackra ögonen trollband mig.
Kan ligga och bara se in i dem i evigheter, känna
hur lyckan fyller varje liten del av min kropp och
inget annat existerar än det där leendet som lyser
igenom ögonen,ser på mig.
Hans röst som ger mig ro, hans ord sjunker sakta in
i mitt trötta huvud, vill aldrig sluta lyssna, aldrig
avsluta de där samtalen vi har med viktigheter,
skratt, hopp.

Och när de där små underbaringarna kommer in, lägger
sig bredvid mig och som små kärleksmagneter slår
sina armar och ben omkring mig som om de vore
bläckfiskar är inte sömnen djup, men däremot lyckan.

Men jag vaknade till en dag av förnyelse, då större
delen av världen har tro, hopp, frid.
USAs första svarta president, Barack Obama ger löften
om att förändra hela världen.
Ja, jag hoppas han lyckas med sina mål, det hoppas
jag sannerligen, mkt att städa upp efter Bush.

Efter ett antal koppar kaffe med god choklad till
börjar jag så smått piggna till.
Dagen kommer dock bli lång.
Invigning och mingel i Landskrona.
Ett litet måste.

Dagens modiga:
Dagens pensionär:

Och så en fantastisk:
Min duktige lille son:)
Älskade!!

Nya pjucks

Jag tycker mig ha användt denna klänning förut...
Men icke kan jag minnas att den var SÅ kort?!
Sådär lite för oanständigt för att ha på jobb tom.
...nu har jag den ju mest för att alla ska se mina
nya snygga stövlar och ja, jag tror ingen missar dem:)
Julklapp från systran och mormodern så jag har ju
inte fått dem än... såklart:)


Och ni noterar förstås att Katrin och jag ej bryter
våra traditioner utan har köpt precis likadana stövlar?
Totalt oplanerat.
Hon har bra smak den där tjejen, bara att erkänna:)
Så är det ju 5dgr och 5år mellan våra födelsedagar
också, som sagt.
Tror det har med saken att göra, rätt lika är vi ju,
iaf i smak och sätt.
Gillar henne;)