torsdag, november 30, 2006

Storbak

Ojojoj så full vår frys börjar bli med kakor;)
Lussekatter,finska pinnar,jordgubbsgrottor och tigerkaka
har bakats denna veckan!
Nja,inte allt har kunnat frysar in,tigerkakan vilar gott
i pappans mage exempelvis;)


Bara en bild på lillgull och hans lilla kompis under bordet:
Nelson vill såå gärna ha sin napp!



I onsdags blev det inget bad denna veckan heller.
Så vi bakade ihop istället,ngt måste vi sysselsätta trollen
med och baka är kul,gott och kladdigt!

Smet smakar gott.
Tigerkakesmeten var så god tyckte trollen och fick smaka lite
var,jämt fördelat av Lindamamman:)
...vissa fann sig ju inte i det utan skulle ha mer;)


Pappan ställde sig och lagade gourmetmiddag åt oss;)
Det föll iaf kottarna i smaken!


Finska pinnar bakas för fullt!!


Tarmen i mitt hjärta!
Minigull...
Åh,han är bara för go!
Men varför ligga utanför med huvudet?!



Pappan busade rejält med stortrollen!


Smågullen röjde på egen hand........


Alla våra bakade kakor som blev sååå fina och goda!
Kottarna var så stolta och nöjda:)



Idag:
Idag dök Gurra upp redan kl 1030.
De busade,bakade lussekatter,rullade köttbullar,busade
ändå mer,åt mat o prinsesstårta till efterrätt och körde
sen hem till Gustav för ändå mer bus;)
En sån dag:)
Dom är härliga!

När storebror Oscar kommit och hämtat Gustav och storgull
när han slutade skolan så packade lillgull väskan full med
lussekatter och så cyklade vi hem till farmor och farfar som
vi alltid gör när vi bakat ngt i bullväg:)
Pappan kom på den kloka idéen att sätta halsband och koppel
på Nelson och försöka få hnm att gå som vanliga hundar gör.
Icke då.
Inte en meter.
Han är ej van vid halsband alls ännu,har det bara på ibland.
Det i samband med att jaga ut på för hnm okända marker och
ngn sliter i ett snöre som sitter fast i hnm,huh!
Det slutade med att mamman fick stoppa hunden innanför jackan
och gå så hela vägen för pappan vägrade bära hnm efter att
vi mött en mkt macho grannman och pappan kände sig som Paris
Hilton.

Det är ju lite så med att han är liten...
Jag gillar ju ej direkt hundar som accessoarer.
Och att hundrackaren dessutom har tröja på sig när vi är ute
och går för att han skakar så väldans ser ju extra fånigt ut;)
Men glada blev de för Lussekatterna iaf!

Sen kom yngsta grannpojken Limpan hit och jagade trollen lite
samt byggde tågbana,pappan här höll på att få en chock när hans
såg killens rutiga stuprörsbyxor men mamman gillar dem såklart
så vet ngn vart man får tag i sådana i storlek 122 så hojta till!
Pappan tycker nog att det räcker med de svarta storgull har,att jag
sen hittade röda åt hnm är lite jobbigt men OH så cool han är i dem!:)

tisdag, november 28, 2006

Ett farväl och en fortsättning

GUD vad kokostoppar är underskattat!:)
Det är ju faktiskt så gott!
Storgull kom nyss hem från kompisen Gustav där han
varit sedan kl 14 idag och de hade bakat just kokostoppar
och det är ju dundergott,sällan man bakar det själv!
Iaf jag.


Idag har vi ju varit på begravning.
Sambons farfar gick bort för en tid sedan.
Av 9 syskon lever 8 och de och deras familjer var där
för att säga farväl.
Det var en vacker gudstjänst.
Så stilla och rofylld.
Dagen var höljd i dimma,kyrkan var inbäddad i dis.
Det var så fridfullt så inte ens de många ljusen i
kyrkan rörde sig,alldeles alldeles lugnt.
Det enda ljud förutom prästens mässande röst var en
övervintrad getings surrande i fönstret.

Begravningar är alltid svåra.
Få saker berör mitt hjärta så hårt som vänners gråt.
De man älskar som har det jobbigt.
Att säga farväl och aldrig få dela deras närhet är hemskt.
Jag som ej tror på ngn gud har inga hopp om att återse de
som ej finns hos en mer.
Det är lurigt,man skulle önska att ngt fanns,men inte finns
det ngn himmel för blommor som vissnar,varför skulle då
människan få leva vidare i en annan värld?

Vad är en såkallad själ?
Man kan i bland känna en närhet av ngn man älskat och saknar,
känslan kan vara så stark så man nästan kan röra vid dem.
Men vad annat är det än ens egen saknad?
Ens egen kärlek och längtan efter personen som tar sig form
i att man önskar så hett att de verkligen skulle finnas där.

Jag minns min egen älskade farmors begravning.
Den mest godhjärtade människa jag mött,det jag fått uppleva
av henne vårdar jag som ett enbart ljust minne.
Hennes godhet och förmåga att lyssna var gång man ringde för
att prata som vilsen tonåring är en förebild,jag minns henne
alltid leende,hennes skrockande skratt och de temuggar vi
alltid drack te ur när vi besökte henne står i mitt skåp som
en bild av henne,var gång jag öppnar skåpet ler jag och är
lycklig över att ha en liten liten bit av henne hos mig.
En symbol för det vi delade.

Den dagen det var dags att säga farväl till henne är som ett
sår,men ändå vackert.
En av de bilder som jag minns starkast är då hennes 3
barndoms väninnor gick fram till kistan,arm i arm,i sina
svarta små dräkter,lika krokryggiga som min älskade farmor.
De tackade henne för alla de år de haft ihop och delade med
sig till oss av lite av de många minnen de hade av henne.
De visste säkert att det snart var deras tur att ligga där
framme.
Men jag är så tacksam att de gav mig ännu en pusselbit av
hennes liv,för mig är hon farmor,för dem har hon varit en
ung flicka,en mamma och en fru,deras väninna.
Begravningar är tungt,men ändå så skönt att få säga det där
sista farvälet till dem man bryr sig om,ett avslut.

Min väninna som gick bort för 2år sedan och lämnade 2 små
döttrar i samma ålder som mina egna barn efter en tid av
cancer,hennes begravning kunde jag ej komma till.
Samma vecka som jordfästningen skulle vara så separerade jag
och sambon för en kort tid,allt var upponer men vi är ju här
idag.
Jag har fortfarande stor ångest över att jag ej kunde komma
den dagen och säga det där sista farvälet.
Det är det sista värdefulla man kan göra för en annan
människa,att visa deras nära att hon var viktig för andra.
Jag har inte ens förmått mig att ta mig till hennes grav för
att jag fortfarande tänker så mkt på henne och hennes små barn
och familj och ångrar så att jag ej kunde åka till begravningen.
En dag skall jag åka och lägga en blomma och ett brev på hennes
grav,jag har fortfarande de brev kvar som hon skrev och hennes
allt för tidiga bortgång gör mig ofta påminnd om att livet kan
ta slut när man minst anar det,hjälper mig att fånga dagen.
Inte tror jag att hon kan läsa det brevet jag planerar skriva.
Skulle hennes medvetande finnas ngn stans så vet hon nog att
jag tänker på henne och hennes familj,saknar henne.
Men det skulle vara skönt att få be om ursäkt för att man ej
fanns där för att hedra och skulle hennes familj råka se
brevet så skulle de som älskat henne så mkt veta att hon
lever kvar i hjärtan hos andra också,att hon var av betydelse
för många,att vi minns henne.


Hela min älskade familj sover sött nu sedan ngn timme tillbaka.
Även mannen.
Flyget hans var mkt försenat igår och han var hemma mitt i
natten.
Eftersom jag slitit så hårt här i veckan för att få
vardagsrummet färdigt för att glädja hnm väntade jag uppe.
Det och den tunga dagen har gjort oss helt färdiga.
Även jag skall gå och krypa till kojs efter att diskmaskinen
kört klart så man slipper fundera på bränder mitt i natten.

Jag blev iaf klar med vardagsrummet:)
Sambon åkte från total kaos och kom hem till ett helt
fungerande och jättemysigt vardagsrum/matrum så han blev så
glad så!
Väggarna var bara gipsade när han åkte,jag hade spacklat
och slipat men i veckan har väggarna vävats och målats,även
köksstolarna har målats om då jag var så innerligt trött på
hur fula de var,och dessutom var de trasiga men vi har ej
hittat några andra vi gillar eller kunnat enas om och just nu
prioriterar vi ej att lägga massa tusenlappar på det men det
hade varit lite svårt att fira jul på stolar som man nästan
trillade rakt igenom...
Så efter Lindas och min "Äntligen hemma" diskussion bestämde
jag mig för att göra slag i saken och målade stolarna i 3
olika toner av brunt,2 av samma färg står mittemot varandra
och dynorna blev lagade,klädda och fastskruvade ordentligt;)
Så så här ser alltså vårt vardagsrum ut nu:
Tänk då att för 9dgr sen var det bara hemskt,det mesta
av arbetet har ju skett kvälls och nattetid eftersom jag har
2 söner och en liten Nelson som prioriteras först.




Jo,fönsterbrädor och lister saknas som synes men jag tryckte
dit blommor och pynt ändå för jag var så trött på att ha det
så himla stökigt:)
(Även det där träfärgade mellan fönterrutorna skall kläs
med vit list)
Nöjd blev jag!


Dagens Nelsons sovstil kort är det sista;)
(Om jag kan låta bli;)
Kan ju ej visa samma sak hela tiden även om jag blir så himla
glad själv av se hur go tarmen är!;)
Detta är hans passion!
Han är en halsgrops fetischist.
Alltid alltid skall han ligga över halsen eller burra in sitt
söta lilla huvud i halsgropen för att mysa då han vill sova.
Och jag älskar det!:)
Än så länge,nu väger han ju bara 3,5kg;)


De bygger nytt dagis här för att vi förökar oss så mkt här
i Hofterup.
Spännande tyckte lillgull och vi blev fast hur länge som
helst för att se hela proceduren.
Jag är ej helt tillfreds med att det är baracker som lyfts
dit för att bli dagis...
Är detta en varaktig lösning verkligen?!


Bara en söt bild på 2 av mina gullungar:)
Nelson finner sig nästan i vad som helst,allt kottarna
gör med hnm älskar han!
De gör ju ej saker som skulle göra hnm illa,de bara
älskar hnm lika mkt som han älskar dem:)


Igår kom det där "klicket" vi väntat på.
Nelson visar när han behöver gå ut för att göra behov!
Han går inte bara längre och gör dem på badrumsmattan utan
han sätter sig duktigt framför altandörren och sitter där
still,tyst och stirrar rakt in i dörren.
Sen är det ju upp till oss att se den där lille lorten som
sitter där så ljudlöst och orörligt bakom det stora bordet,
vilket INTE är det lättaste,han är ju stor som en fluglort
ungefär i stora huset och tröttnar han på att sitta där med
trängande blåsa så går han ju givetvis och sätter sig ngn
annan stans om vi är så dumma så vi ej ser hnm.

Han har även förstått att när han får på sig sin lilla gröna
tröja så är det dags att åka bil!
Då traskar han snällt in i sin lilla bur och lägger sig och
väntar,helt nöjd:)


Ikväll kom barnens farmor och farfar upp med en liten
present till vår minsting:)
ÄNTLIGEN fick han en säng!
En alldeles lagom liten liten säng som passar hnm perfekt:)


När käre sambon kom hem igår hade han med sig mängder
av presenter till sina älsklingar som vanligt:)
Parfym-Boss Femme,mascara,läppstift och 3 olika mörka choklad kakor fick jag!!!:)
Länken ovan visar även de 2 parfymer jag fick förra
veckan,nr 1 o nr 8:)
Så här går man omkring och luktar som en liten blomma,alltid;)


Kottarna tjatar nog nästintill varje dag om Thailand.
De kikar längtande i albumet därifrån och frågar när vi
skall åka dit igen...
Jo det blir ju ej nu,möjligtvis till nästa höst men OH
vad vi längtar alltihopa!!:)



Nu väntar bingen på trötta mamman.
Veckans slit är över och jag kan bara vila och ta det
lugnt.
Dagen har satt sina spår även på mig och ögonen svider.
Imorgon väntar bad på kvällen och torsdagen bjuder på Lussekatts
bak med polaren Gustav:)
Ja hela långa veckan är fullbokad med glädjeämnen faktiskt!:)

söndag, november 26, 2006

Sista varvet med färg väntar...

Det finns en del sorters bilder som tilltalar mig extra mkt.
De av total oskyldighet värmer mitt hjärta.
Mina skrattande barn.
Och mina sovande barn.
Och nu lilltarmen också;) Han har ju tassat in i mitt kalla
hjärta han med,oundvikligt;)

Så när jag ser mina sovande vackra söner och den där lille
filuren som är så söt så kan jag stå stilla och bara se på
dem,länge länge.
Njuta av lyckan över att de verkligen finns i mitt liv.




Våra dagar har på sista tiden blivit ganska hektiska.
Jag är ärligt talat väldigt trött på att bo i ett bygge.
Vi renoverar alltid och har gjort så länge vi varit tillsammans.
Har ju hunnit avverka ett hus tidigare...
Tänk att få njuta av ordning i alla rum.
Ej massa verktyg överallt,lister som saknas och rum som är kaos.
Jag älskar huset och skulle ej vilja byta det mot ngt nytt.
Situationen är som den är,sambon jobbar borta och allt klarar
jag ej själv även om jag verkligen kastat mig över precis
allt jag klarar av för att vi skall komma ngn stans.
Det är trist att bjuda hem vänner(även om jag misstänker att
de vant sig)och själv tycka man har ett trist hem.
För de rum vi renoverat är jag nöjd med,de trivs jag oerhört
i men så kommer de där vi ej börjat på,satt in våra saker
som ej passar där men använder ändå.

Jaja,jag skall ej klaga,detta är värdsliga ting!!
Men jag längar tills den dagen man kan andas ut,njuta av vårt
hem och våra barn på heltid!
Inte emellan renoveringarna.
Ta det lugnt:)

Jag känner verkligen att jag skulle vilja njuta mer av barnen,
den tid de är små är kort.
Skrämmande kort.
Jag väntade ju nyss storgull!
Jag är ju hemma med dem,har ju knappt jobbat sen de föddes!
Pappan är ju borta och sliter och jag försöker göra mitt
bästa med att uppfostra dem,älska dem och ge dem en härlig
barndom så att de blir starka o trygga.
Att jag tar hand om hem och renoverar det är ju min syssla,
tror och hoppas att de ej kommer klaga så mkt när de blir
äldre på att de missat saker,pappan försöker så hårt när han
väl är hemma och att han jobbar borta är ju i mycket för
deras skull,vårt liv är ej ett Svensson liv men vi gör vad
vi kan under de förutsättningarna vi har.

Tills dess hjälps vi åt här hemma,allihopa,även om det innebär
att vovven vår ej har fått ngn egen säng än utan trivs med att
sova på en hammare;)
Han kommer nog vänja sig vid att vi renoverar jämt också.




Idag har vi varit på lilla Lovalis kalas!
Stor Scooby Doo fantast;)
Småkottarna testar alla nya leksaker:


Pumorna;)



Hamburgare till kottarnas förtjusning och glass i stora
lass till efterrätt,jättemysigt!:)



Efter kalajset for vi hem en stund med Lindan och Olivia.
Storgull var ju med Cappe och Håkan på Hockey och de kom
efter en stund och vi bytte lite familjemedlemmar sen iväg
i bilen igen för att äta hos farmor och farfar.
Entrecote och massa goa tillbehör,chokladkaka med grädde
till efterrätt;)
Lillgull orkade ej ta många tuggor.
Alldeles för trött efter den hektiska dagen och sena kvällen
igår då han somnade i bilen och därför ej kunde somna så tidigt.
Han satte sig framför tvn och somnade på bara några minuter,
sittandes.


Farfadern är ju såå kär i vår lilla vovve,han släpper ju ej
ner hnm knappt när vi är där;)
Så han gosade med minigull och storgull och lillgull han sov
tungt i soffan bredvid dem.




Några rundor Lotto hann vi med också:)



Nu väntar målningen på mig som vanligt.
Ej mkt kvar nu,skönt och fint blir det:)

lördag, november 25, 2006

Grattis Lovali!!:)

Grattis lillgumsan,tänk att det var 3 år sen jag stod bredvid
din mamma och grät tillsammans med din far då mamman din
krystade ut dig!!
Det var magiskt!!
Var gång jag hör Mandy med Westlife så tänker jag på den färden
i bilden då Chrille hämtade mig för att det var dags att åka in.
Det var en sån otrolig upplevelse att stå vid sidan av och ej
föda barn själv,bara finnas till hands.
Mycket märkligt var det att sen åka hem,utan bebis och utan att
världen stannat upp och alla visste vilket mirakel som faktiskt
skett,men nej,världen var precis som innan:)
Dagen efter Lovalis födelse kom Jennie och familjen och hälsade
på oss med lilltösen:)
Hon föddes på vårt lillgulls 6månaders dag och OJ vilken skillnad
det var i storlek,vi som tyckte lillgull var liten;)


GRATTIS LOVALI!! Hoppas du haft en underbar födelsedag och
får ett riktigt trevligt kalajs imorgon!:)


**********************************************************
Vad jag allra minst behövde är en hund som är mer
mörkrädd än jag själv...
Jag har alltid varit mörkrädd,sovit med täcket över
huvudet ibland,även sedan jag flyttat hemifrån;)
Att jag skaffat katt,förutom att jag älskar dem,har
också varit ett försök för att stilla min oro,skulle
ngt finnas,om nu ngt finns,så skulle katterna se det,
sånt har man ju minsann läst om;)

Just sett saker har lillvov gjort idag.
Han har vägrat gå ut i vardagsrum eller hall.
Suttit mellan mina fötter som en liten kyckling.
Ibland har han tassat några steg bort och kikat ut
mot vardagsrummet,öronen på skaft,kroppen spänd och
gjort lite små hotfulla ljud.


Faktum är att det HAR hörts konstiga ljud här i huset
och utanför hela kvällen.
Jag är ej den som brukar bry mig så mkt för att ej skrämma
upp mitt lilla fega jag,men dessa ljuden har varit
svårförklarliga.
Saker har trillat och prasslat i delar av huset där vi ej
är eller har varit på ett tag,knackningar har hörts i huset
som barnen har blivit skrämda av och jag ej har kunnat
ge ngn vettig förklaring.
Märkligt märkligt...
Inte alls sugen på att gå o lägga mig och sova,försvarslös,
eller ens gå en våning ner och lämna kottarna.
Jag är en fjolla.


I övrigt har vi haft en mysig dag:)
Det trots att jag sovit 4timmar innat och upptäckte till
min förskräckelse imorse att jag högg för ingenting,hade
ingen stubin alls,stackars trollen.
Men efter ngr koppar te och lite jäkt så var jag mitt vanliga
trevliga jag igen;)

Mina underbara gull!!
Det är så bra att ha hund tycker storgull:)



Här kommer dagsrapporten till pappan deras:)
Efter fotbollsträningen som gick bra så blev det direkt frukost
med Lindan o co som väntade här hemma:)
Varm choklad med vispgrädde,nybakta bullar och mängder av pålägg!
Mysigt!


Lite bus,Nelson behövdes rastas och Cappe bearbeta sin tidigare
hundrädsla så for vi sen vidare till Nova för att handla present
åt lilla Lovali.

Vi hann med de butiker vi skulle snabbt i trängslen.
Så nu kommer vi ha det mysigt inne i vinter;)
Det är tur man har kompisar som kan hjälpa till när skosnörena bråkar;)


På vägen hem efter det äventyret var våra små gull så trötta
så de somnade sött båda två;)


Hemma pysslade och myste vi lite,det blev äntligen Dillkött till
middag,uppskattat av storgull men lillgull gillade inte gräset;)
Gott som tusan tyckte iaf mamman att det var!


Lite olyckor hann vi också med idag,storgull hamnade på ngt mkt
mkt märkligt sätt med örat på en golvlist så det blev lite
demolerat.



Det är vår dag.
ICKE tänker jag måla inatt med som planerat,jag tycker ej om
oidentifierade prassel så jag tänker lägga mig i sängen och
somna framför tvn som en normal människa.
Alla 3 pojkarna har somnat i min säng ikväll,i de nymanglade
härliga lakanen:)
(Fick ju byta innan läggdags då gullen först frågat mig om
Nelson fick äta popcorn och jag svarat ja lite,för att underlätta
för hnm så hällde de ut dem i sängen.)
Mysigt.

Imorgon väntar kalajset för Lovali som lillgull ska på,
storgull följer med polaren Cappe på Hockey och väggen skall
målas klart.
Ej mkt på schemat men OJ vad timmarna och dagarna bara flyger
iväg!
Har verkligen svårt att ta in att det snart är JUL!!!

fredag, november 24, 2006

Blåbärsgrejer och äventyr

Detta verkar bli ett stående inslag verkar det som:
Lillgull o Nelson imorse.

Oftast vaknar man ju med den lille tarmen över halsen eller
med sitt lilla huvud inborrat i halsgropen;)
Att kolla hur det lilla fröet sover när man vaknar,
är en av våra nya familjesporter.
Likaså hoppa upp i soffor för att unvika bett i tårna
och leta bajset...


Dagen har varit hektisk.
Kl 10 var ett eventuellt IKEA besök inbokat beroende på hur
pass friska mina 2 medföljande väninnors barn var.
Cappe som haft feber hela veckan var idag bättre,men trött.
Adelia som hade en tuff dag och jobbig natt hakade ändå på:)
Dock höll hela planen på att gå i stöpet på grund av dålig
kommunikation i familjen Davidsson/Budde;)
Då kottarna och Lindan var iordning och traskade ut till bilen
för att susa hit var den borta,puts väck.
Den hade pappan tagit till jobbet så det blev till att susa
och hämta dem istället,en halvtimme extra på vårt pressade
Nelson schema;)

Men lite fika hann vi också med:)
(Tina försöker sitt bästa med att se osynlig ut;)



Sen är det ett rätt fullastat gäng som studsar mot bilen!


Hämta en jääätteglad liten Nelson hos farfar där han varit
eftersom farfadern for hem här och hämtade hnm när Liten fått
sin förmiddagslur och därefter hem för utfodring och bus:)



Eftersom det är fredag hade trollen och jag som vanligt
Idolkväll.
Sådääär tyckte storhjärtat mitt att Erik sjöng och stoppade
popcorn i öronen;)
Asch,det är ju ändå Marcus som måste vinna;)



Innan dess hann jag även med mästerstycket att släcka ner
hela huset vårt!
Det ensam hemma,mörkrädd och med 3lika mörkrädda pojkar;)
Upptäckte att pappan missat att hatta ännu en sladd som jag
råkade kladda lite med rollern på och vips blev det mörkt
när sladden ej gillade att bli täckt i blöt färg!
Sen är det ju ett äventyr för ensamma mamman att få igång
ljuset igen...
Men jag lyckades så nu kan jag va uppe o måla hela natten
minsann,med hur många lampor jag vill tända;)
Käckt käckt...

torsdag, november 23, 2006

Finn 2 fel!!

Ännu en mysdag hemma med storgull:)
Vävningen gick snabbt,funderar på att pilla lite på
kontakterna igen så jag orkar med att ta målningen också
innan jag går och sussar,ett varv hade suttit fint...
Men projektet med att hitta rätt färgburk ute i vårt
enormt oorganiserade garage tar emot...
Jag har ju även mitt "hemliga projekt" jag arbetar på
denna veckan så jag har nog att göra ändå;)

Gustav hämtades hos sin dagmamma även idag för lite bus.
Vi har byggt vääärldens häftigaste tågbana idag,killarna
och jag:)
De är så sköna ihop storgull och polaren Gustav!
Lilltroll får också hänga med på ett hörn som tur är.
Mellisdags:


Vi har fått ett nytt inslag i nattningen,blir lite
svårt med koncentrationen men så vet man vart man har
det lilla fröet!

Man kan iövrigt säga att minibus har satt sin sista potatis
eller skitit i det blå skåpet idag!
För att vara exakt så har han skitit på ryamattan.
Den 30år gamla jättefina riktiga ryamattan som nyss varit på
kemtvätt.
Nu bor den i vårt badkar.
Rengjord så gott det går men ändå!!
Hrmpff!!


Jag har fått ett bekymmer...
Lillskits öron har börjat krulla sig bakåt!
Så där skall de väl ej se ut?!
Ser ju ut som rädda Willy el ngt...
SKA Franska Bulldogar krulla sina öron så där ngn period
eller är det dags för hönsmatten att åka till veterinären?
Eller i alla fall ringa jourhavande hundörespecialist?!
Framifrån:

Från sidan:
Mkt mkt märkligt...


De fruktansvärda hemskheterna jag fick besked om igår
verkar redan ha blivit helt ok!!!
Som världen kan snurra:)
Känns verkligen som en sten föll från mitt hjärta då jag
varit så ledsen så ledsen över detta,att få höra personens
röst idag gjorde mig nästan tårögd:)
Varit för mkt sån skit nu,sluta skrämma mig ni nära o kära!;)



Idag har min lille hund blivit förolämpad också:(
Tror jag...
Inte är han lik Stitch?!!!
Tsss
Trams!!
Finns inte en likhet!!!




Notera att bilderna är från de stolta öronens tid,alltså
innan de senaste 2 dagarna då öronen mer och mer börjat strejka!