Vimsigare än vanligt

Så känns min värld idag.
Jag är helt snurrig.
Går emot saker och hela tiden i mitt arbete måste
jag ju vända mig om och plocka i pärmar osv, jag
håller på o trilla av stolen.
Läbbigt.
Att kontera, kontrollera konton och summera olika
saker rätt är inte att tänka på.
Allt går såå sakta, jag sluddrar, skriver fel,
tänker fel.

När jag satte mig upp i sängen idag snurrade det.
Helt vanligt, det brukar ju försvinna.
Skillnaden idag var att det liksom ej försvann.

Skrev en lapp till familjen där hemma att om jag
skulle köra i diket idag så skall de veta att jag
älskar dem allihopa.
Men att köra gick bra.
Så länge jag ej rör på huvudet.

Finner mig själv sitt i ngn skum ställning, hela
min kropp har börjat luta åt olika håll och där
sitter jag och spänner mig för att hålla kvar den
ställningen såpass att jag redan har ont i huvudet.
Mycket märkligt detta.
Som ett litet fyllo.


Veckan har annars varit trevlig trots VAB.
Lillhjärtat har inte alls mått bra stundtals,kräktes
hela måndagen och hade feber både mån och ons och
var ibland riktigt väck men då de febernedsättande
verkade var han sig själv.

Fick städat både kyl och frostat av frys.
Minsann.

Storgull fick inneskor till jympan inhandlade på
tisdagen.
Sen gick han omkring med sina nya skor och sin
jympapåse resterande del av dagen och kände sig
såå stolt!

Att det sen inte var ngn jympa på onsdagen, de hade
visst inte börjat ännu med det bekom hnm föga.
Han kommer ju att få använda sin nya outfit snart:)


Lille sovande sjuklingen i bakgrunden.
Storgull nyss hemkommen från skolan, med både nya
skor och jympapåse på.

Mitt 300ade inlägg på denna sidan:)

Och det firar jag med en rejäl bildkavalkad
från de senaste dagarna:)


I lördags tjatade jag till mig att få passa
lilla gullegrynet Albin som hunnit bli 2,5v
lite, urmysigt!

Rejält uppladdad, att passa minibebbe första
gången är alltid lite nervöst, funkar det inte
så kan de skrika.
Mkt.
Hängde på mig sjalen då jag även gick och pysslade
inför kvällen samtidigt och jag och Albin snackade
och hade så trevligt så!


I 15 minuter.
Sen somnade lillgullet.
Och sov sen tills hans mor ringde och frågade hur
det gick då hon var på hemväg.
Det hann inte mysas mkt där inte.


Men så vaknade han ju strax innan de kom och då
var det lite hungrigt, pluggning och så somnade
han sött igen:)
Världens goaste lilla kille att passa!:D


Men som tur kom lillgullet igen några timmar senare
för att fira min dag lite:)
Men inte blev det så mkt mer gos där inte, duktiga
pojken sussade sött större delen av kvällen också
men liiite hann vi iaf mysa:)


Männen våra löste världsproblemen.
Rätt så skönt tekniska allihopa, så det var
luriga diskussioner minsann;)


Och teknikintresset verkar ha gått i arv till
lillgumsan här, Adelia ville ha party i lekrummet
och arbetade hårt på att få igång Mp3n.


Hur oskyldiga ser dessa 2 ut?!
Bill o bull, när dom där små fröna är tillsammans
kan vad som helst hända!
Och idag ligger småtrollen hemma båda två med halsont...
Lite tidigt för att pussas månne?!


Tina flirtade in sig hos Ludde, de kom bra överens,
kul är ju att det bara är 2dgr mellan Tinas Adelia
och lilla Ludde!


Tjusiga Lindan:)


Albin var påpassad, tro mig.
Här har Jennie och Sara fått tag i miniprinsen
och myser:)


En objuden gäst dök upp.
Ingen aning om vad detta skumma djur är för ngt
men konstig såg den ut iaf.


Jennie trängs med småkottarna i godisskålen:)


Chrille har fått tag i polaren sin, Nelson och
han kommer bra överens de med:)
Bara Nelson får slicka lite i Chrilles öra så;)


Tala om att kottarna leker snällt:)
Skapar verkstad i full gång, inga problem!


Och innan de sista gästerna hade tassat ut genom
dörren hade lillhjärtat mitt somnat så här.
Lite annorlunda användning av cykellås.


Och Nelson var såå glad när alla handväskor mm
försvann ur HANS fåtölj så han kunde krypa upp
och slockna;)


En liten olycka hände dock.
Så blir det lätt när det saknas lister osv så
kanterna blir sådär spännande.
Detta blir ingen smidig grej att laga då det var
sandfärg, med typ 14 lager färg över.
Men men det ordnar sig, jag har ju andra planer
för den väggen men vi får väl se hur det går med det.


Söndagen var ej pappan här så pigg.
Inte alls kan man säga.
Så JAG fick städa tvättmaskinens filter!
Visst har jag en lapp på tvättmaskinen där det
står "Förbjudet område för Anders" på men just
det där med att skruva i sär massa skumma saker
och ta ut massa klägg och vatten brukar vara
hans område.
Det blir liksom rätt lätt fullt där då sönerna
tar in halva sandlådan från trädgården var dag
de varit där ute eftersom pappan grävt upp så mkt.
Dessutom fanns där en skum metallpinne, den hade
inte kottarna haft dit.
Stenarna som ligger där var vad jag rensade ut
ur lillgulls byxor innan jag lade dem i maskinen.
Mmmm, undrar hur länge den maskinen står ut med
oss innan den surrar vidare.


Vår lille trattkantarell har fått lite tröstgodis.
Det som sticker ut ur mungipan på detta fotot är
en liten godis tandborste som lillgull absolut skulle
handla till sin hund.


Idag ligger som sagt lillgull till sängs.
Vi har hämtat ut storgulls medicin och handlat
nytt foder till Nelson för känslig hud (ngt måste
jag göra, vet inte ens om jag skall hämta ut hans
pencillin, 3e på raken och jag tycker bara han blir
värre, tror helt klart på ngn allergi) under den
period då alvedonet verkade iövrigt har han mest sovit
eller kräkts.
Ont i halsen.
Stackars stackars stackars gull vad han råkar ut
för mkt.


Själv har jag suttit och tittat på mitt lille gull
och invigt mina nya supersnygga kaffekoppar som
jag fick i helgen, massa fina paketer fick jag minsann,
riktigt bortskämd kände jag mig!:)


Så det var statusen hos oss.
Nu skall storgull och jag gå ner och koka ägg
som goa svärfar var och hämtade alldeles nyvärpta
på en gård i morse, sånt guld!!:)
Det är en go man det:)

Festivalat

Hammerfall!!
Jodå.
Inte mammans musiksmak och allt mindre mormoderns
eller mosters men storgulls!
Coolt.
Riktigt häftigt var det tyckte han att se de stora
smällarna med glitter o grejs som exploderade på
scenen och de där svartklädda långhåriga sakerna
stod och skakade på sina lurviga manar på scenen;)
Bara han inte får för sig att odla samma frisyr.
DÅ hade jag blivit orolig.
Nog för att far hans hade nedanför axlarna som
ung,puh,men storhjärtat är ju så fin nu när Frida
Frisör klipper det lagom så det "fladdrar under
hjälmen då han kör cross" frisy:)



Sockervadd var det enda kottarna önskade sig.
Så det fick det ju bli:)


Det är ju lite av en konst att äta sockervadd och
gå omkring i en folkmassa och samtidigt hålla
koll på dessa 2 sakerna och hänga med modern.
Så han fick åka lite snålskjuts på mosters cykel
där hon ändå gick och ledde den genom folkmassan.


Iiiiiih så kladdig lillgull blev av den där sockervadden!
Händer och fingrar rakt ut hela tiden;)


Killarna med sina häftiga skakbollar de fick
av mostern sin, sånna där med lysande boll
inuti som blinkar och har sig.


Ngt annat som jag lovat stora sonen min var att
leta efter en tröja med Metallica på, och vi fann en!!
Han fick ej ha den i skolan men när jag ringde hem och
frågade hur hans dag varit så berättade han att han
hade tagit på sig sin Metallica tröja så fort han
kom hem:)


Lite trötta pojkar i vår Thailandsvagn.
Lillgull meddelade att han har ett ketchupöra
och ett mjölköra.
Minsann.


Lillhjärtat ville ha en Byggare Bob tröja allra helst:)
Med sin skakboll och fyndet vi gjorde, mitt på gatan
låg det en stänkskärm, den tog vi med oss.
Stora sonen är i STORT behov av stänkskärmar till
sin cykel, de följde ej med när man köpte den och allt
han har på sig när han cyklar denna regniga sommar bli
ju totalt nerstänkt och inte alltid det går bort heller:(
Hoppas nu bara skärmen passar,haha

Nelson har idag varit hos Veterinären IGEN.
Och fått Pencillin IGEN!!
Herregud, det är 3e pencillinkuren nu på kort
tid och han blir ju bara värre!
Vad grundar veterinärerna det på att han måste
knapra pencillin hela tiden?!
Funderar på att byta, så här kan ju inte minigull
ha det, han är ju snart mager som en Chihuahua.

En bonus var igår att när vi traskade omkring där
på festivalen så ser vi en familj som går och bär
på sin lille Fralla valp, såååååå söt så jag höll
på att dö!
Haha
Alldeles alldeles underbar:)
Som en bebis gör så sussade han gott i suset från
människorna omkring och såg så nöjd ut.

Imorgon väntar partaj av den rejäla sorten:)
God mat (hoppas jag), trevligt sällskap och
många nattgäster, det ser jag fram emot!!:)

Olivers första skoldag!:)

Det var med lätta steg han studsade mot skolan.
Allvarsblicken med ett leende i mungipan.
Förväntansfull till tusen.
Idag börjar allvaret.
Han hoppas verkligen han får läxor nu!:)
Tveksamt detta året, det får jag nog ordna själv
åt hnm så han får känna sig extra stor:)

Jag var lika pirrig jag.
Hos både barn och föräldrar som stod och hängde av
sig ytterkläder i kapprummet lyste ögonen ikapp,
alla lika glada.

Sen fick vi gå hem.
Inte ens följa med in.
Här trodde jag att vi skulle få vara med barnen de
2 timmar de skall gå idag, på deras första skoldag.
Men icke.
Jag var ej den ende som blev snopen.
Fler mammor undrade varför vi bara skulle lämna våra
små gull sådär.
Storgull ville ej lämna mig, försökte smälta in i
min mammatrygghet och aldrig släppa mig.
Men tillslut fick jag fösa iväg min lille skyddsling
mot ingången och han sprang in till de andra barnen.

Vi frågade fröken om vi ej skulle få vara med idag,
men nej, det behövdes inte.
Skulle inte barnen behöva oss mer?
Jamen, vi då?
Vi kanske har behov av dem!
Inte vill vi riktigt släppa taget ännu...
Rackarns.
Jag blev helt ställd, tårögd.
Är fortfarande.
Men men, han är ju stor nu.

Det har nog gått bra.
Det hoppas jag.

Vid 1430 hämtar mormodern barnen och far till stora
gullets astmaDr.
Sen skall de få festivala lite för att fira dagen.
Jag sluter upp efter jobb och det skall bli såå
skoj att få höra hur han haft det!

Skall nog smita in på bokhandeln på lunchen och försöka
hitta ngn form av "läxliknande" bok åt skolpojken min;)

En enkel filosofi

Man får en lott i livet.
Antingen kan man finna sig i den och göra det
bästa av det eller så kan man gnälla och var
olycklig hela livet.

Vad tror den gnällige skall ske om han gnäller?
Skall ngn kommer och trycka på en knapp och ge
hnm en bättre lott?
Bara sådär.
Det sker ej.
Man vår vårda och pyssla om sin lott o livet.
Ta vara på det man har.

Livet är ej en dans på rosor.
Inga himla stormande passioner, det är bara hormoner.
Hormoner växlar och försvinner i de olika stadierna
i livet och lever man då med en annan människa får man
anpassa sig till denne.
Göra det bästa av vad man har, som alltid.

Det är ingen annan som sitter och styr över din lycka.
Den råder du själv över.
Enbart.
Vill du ha det bra får du göra det bra, göra vad som krävs.

Ej det som på ngt sätt plågar dig själv eller andra,
finna en balans och harmoni, en vågskål där du och de
du lever tillsammans med skall kunna må bra i den
tilldelade lotten.

Jag tror ej på att separera.
Jag tror på att kämpa.
Vad kan bli bättre av att man delar på sig, splittrar
ett barns trygghet, hela dess liv, krossar dess bubbla?
Vad kan väga över i vågskålen så mkt att det blir
bättre av att göra dem detta?

Visst kan det vara härligt att finna en ny person
som ser en på nytt, uppleva den fysiska närheten,
slippa bråk, men varar det för evigt?!
Knappast.
Vardagen når en överallt.
Den kan man ej fly ifrån.

Visst, man kan växa ifrån varandra, utvecklas åt olika
håll, har man då ej barn kan det bli bättre av att
flytta isär och börja om livet på nytt.

Jag har tyvärr ej mött så många som funnit livet
bättre efter en separation med barn inblandade om man
ser till helheten.
Visst finns det sådana också som tur är men ej i min
närhet.
Tills man har barn kan man göra vad man vill, leva
förs sig själv men sen får man sätta dem först, för
det är ju det som ÄR meningen med livet, att reproducera.
Har man barn kommer de först, man har ett ansvar.
Man skall ej på ngt sätt förneka sig själv för det,
man måste få vågskålen att väga jämt, finna balansen.
Ge sina barn en bra uppväxt, göra dem till bra människor.
Lära dem om livet och finnas där bakom dem att luta sig mot.

Det är enkelt, det är allt.
Ingenting annat spelar ngn roll.
Detta är vad jag tror på och lever för.
Enkelt.
Eller hur?

Fjärilar

Var morgon öppnar vi dörrarna till paradiset.
När vi går där över parkeringen efter att ha lämnat
lillebror på sitt dagis, han har vinkat i fönstret
åt oss båda och gjort några slängpussar så känner
jag hur lyckan och förväntan börjar bubbla, inte bara
hos storgull utan det känns även i magtrakten hos mig.

Stora hjärtat mitt går där så tyst och så allvarligt,
med ett leende i mungipan som han försöker dölja under
lite blyghet som han faktiskt har över allt detta stora,
häftiga, underbara.

Att se hans lycka ger även mig fjärilar i magen.

När vi kommer in där så sitter där redan barn och leker.
Barn han känner från fotbollen(sån tur att han började
på den!)och andra nya kamrater.
För stora hjärtat mitt är utåtriktad, han går fram och
pratar med folk, minns deras namn och är ej blyg inför
sina vänner, för de är hans vänner, han har ännu ej
upplevt detta med att bråka så allihopa har kul där i
sitt paradis.
För det är vad det är att vara på Fritids anser Oliver.

Det enda han kan sakna är läxorna.
För som han upplyste mig om, han kan ju redan läsa och
skriva, nu vill han lära sig nya språk!!:)
Det är ju att uppmuntra.
Tids nog kommer han bli trött på de där läxorna.
Tids nog kommer även min lille kunskapstörstande skolpojke
tröttna på att överhuvudtaget gå till skolan.
Men den tiden och den sorgen den tar vi när den kommer,
just nu är allt så himla härligt.

Igår hade barnen hoppat längdhopp så hela kalingarna var
fulla med sand då han klädde av sig för natten.
Men det är också lycka.
Att gruset skaver, det hör till, för oj så skoj de haft!

Att han smutsar ner sina kläder som en del är nya nu
inför skolstarten, det kvittar, barn är tvättbara,
hans kläder likaså.
Hans ena byxben hade blodfläckar på insidan såg jag en
kväll då jag vände dem ut och in för att lägga dem i tvätten
det är också på ngt sätt lycka, för det hade hänt under
lekens gång och han sa inte ett ord till oss om att det
skulle ha varit traumatiskt på ngt sätt utan det var
bara asch och ingenting.
Sånt händer ju coola killar när dom leker häftiga lekar;)

Det är så underbart att se hnm så himla lycklig!
Stora killen min:)

Puh

Joodå.
Jag tror jag har överlevt.
Känner mig inte så himla mkt annorlunda.
Det finns en dag efter 30, jag hoppas på flera.
Tittade mig i spegeln imorse men kunde inte hitta
särskilt många fler rynkor än de jag hade i förrgår.
Så det är nog lugnt.

Dagen har passerat och inget större livsomvändande
har hänt direkt.
Inte mer än att jag inte riktigt kan fatta detta med
att just jag är 30.
Inte känner jag mig så, det är ju ändå lite... gammalt.

Bror min ringde och gratulerade, jag påpekade att jag
inte riktigt förstod detta, det var ju nyss han som fyllde
30, nu fyller ju han 35...
Han sa att det inte stämde.
Han har inte fyllt 30 än.
Han stannade ngnstans innan.
24 kom vi överens om var en perfekt ålder.

Det var en jättemysig dag efter en slitsam helt med många
förberedelser men nu var själva dagen avklarad.
Nelson tyckte att det var såå tröttsamt.
Och eftersom han nu fått lite infektion i sitt högra öra
så kröp han upp i sin fåtölj och slocknade direkt efter att
lugnet lagt sig och han fått på sig sin tratt.



Att denna helgen bara var en försmak av vad nästa helg kommer
bli då det är vännerna som kommer, det låtsas vi ej om idag.
Idag andas vi ut.
Svårt tror jag ändå det blir att slå min 29års fest;)
Det var grejor det, haha!

19 augusti 1977

Dagen då jag för första gången öppnde mina blå
på Västerviks BB.
Även jag har varit pyttig:)

Här är jag 3dgr med mor min.


1vecka gammal, hemma.
Storsonen upplyste mig om att det gör inget mamma,
tjejer kan också ha blå kläder;)
Det var liksom inte så uppdelat på den tiden.



Idag firar jag med familjen, har redan fått däck
till bilen!!
Weeei, det behövde jag verkligen!
Svärfar, svärmor och sambons mormor gav mig dem.
Min crosstrainer fick jag ju för 2månader sen av
systran och mor min, lite 30års krisig får man vara,
haha.
Av kottar och man fick jag idag jättefint halsband
och armband från Pilgrim, även Pilgrim solglasögon.
Ett urtjusigt förkläde som det står Älskling på
och en champagneflaska med badbubblor och en grej
med träkulor på som man skall ha för att massera
ryggen, ja jag önskade mig ju massage;)
Från jobb har jag fått en jättefin blombukett!:)

Så det är väl läge att lägga av att krisa, jag ser
inte äldre ut än igår och istället bara njuta av
dagen;)

Lite nära och kära

Idag tog jag mannens bil då min egen skulle iväg
ngnstans med svärfar.
Metallica i stereon och fotbollen hängandes i rutan.
Och tom tank.
Suck.
Igår tankade jag min egen alldeles full, sånt kräver
planering för man måste ju åka lite tidigare för att
hinna i tid till jobb.
På fredagarna när jag inte behöver lämna ngr barn
börjar jag ju kl 7, jag började ju kl 10 i måndags för
att hinna lämna storgull på nya Fritids osv så jag vill
få rätt på timmarna lite.
Det är så lugnt och skönt att sitta här då, alldeles
ensam på hela våningen, bara fläkten i taket som
surrar svalt.

Datorn är igång där hemma nu, men tror du vi har fått
bankID att funka?!
Jag ska helt klart byta bank, ej beroende på räntor
utan bara för att jag vill ha en sån där dosa:(
Men jag lyckades iaf ladda in bilder både från mobil
och kamera, tidigare har jag ju fått skicka bilderna
från min mobil till min mail, tur det finns epost
funktioner i telefonen min;)

Och nu kan jag äntligen lägga upp bilderna från när
vi träffade lille Albin för första gången!
Sönerna mina ville såå gärna hålla!
De satte sig så fint, nära varandra och höll upp hnm
där de skulle, gravallvarliga för att få ha ngt så
litet i armarna:)


Adelia var lika lycklig hon över att få hålla sin
lillebror!:)


Lille söte Albin här en dag, nu 9dgr redan.


Min lilla syster yster är ju tillsammans med en man
från Albanien, jättetrevlig kille och härlig familj.
Igår fick jag mms från henne med bilder på vad hon
hade på sig på ett bröllop som de just nu är på uppe
i Göteborgstrakten.
Ngn traditionell Albansk dräkt, här tillsammans med
sin svägerska som är lika tjusig:)


På kvällen skrudade lilla syster yster min om till denna
vackra klänning, vilket partaj det måste ha varit!
Jag tycker helt klart man går på alldeles för få tillställningar
där man får dansa vals och vara så där stel och vacker:)


Här är 2 av mina absoluta favoritdamer!
I sina bästa år även om det inte är den bästa bilden
kanske.
De lägger en gång hemma hos Ylva utanför hennes nya hus.
När jag pratade med Ylva tidigare i veckan så påpekade hon
flera ggr att hon är så glad att hon och vi är så praktiska.
Jag har ju vuxit upp med dessa 2 damerna, de har alltid
funnits där och jag är lärd att en bra kvinna reder sig
själv, vi klarar allt, bara man är envis:)
Så tack söta ni, kära mor och Ylva för att ni lärde oss
att måla hus och koppla el (där får jag nog tacka min far
men jag tror nog att envisheten kommer från min mor;)
redan innan jag blev tonåring!
Det har jag haft stor nytta av!:)


Hårt arbetande damer måste få ta en vilopaus och
beundra sitt arbete:)


Ylva mailade mig dessa bilder, även denna på mitt
allra minsta lilla hjärta och jag tycker han är så
fin här:


Och dessa två...
Mina gosekillar, bästa polarna, som han älskar sin
vovve lillsonen min!:)


Denna kom också i mailen, mor min och Ylvas dotter Emma
på väg att lasta ur alla badsaker ur min fina bil:)


Och så här härligt hade badnymferna på stranden, i sitt
egna lilla paradis, alldeles alena på stranden:)


Tur att kottarna har en sån tokig mormor;)


Och här är vår akvariemördare nr2.
Ödlan med Fredriks spröt stickande ut ur munnen:(
Snyft.